Jag fick knappt upp ytterdörren idag så blåser det vi har verkligen fått oss en storm. Fick kontrakten för att skriva på dem igår och idag ska vi säga upp oss här, känns vemodigt men på samma gång skönt för vi slipper slita så med att få ihop till vinterns boende och så slipper man ha någon som knallar runt där vi bor hela tiden. I dag har hyresvärden fått sin efterlängtade grävling i fällan som han satt ut så nu återstår väl bara att döda den skulle jag tro, den bodde visst under lillstugan men jag är glad att den är borta så det inte händer Ramsay någonting innan vi flyttar, för er som undrar så är Ramsay min kattkille och han är nu 2,5 år gammal ingen kelgris precis men söt som rackaren, han gosar på sina villkor men det är okej för mig. Han har så mycket roliga egenheter som att tigga ost och då vi äter glass brukar han nästan komma upp i glasskålen för att få.

  Han älskade att ligga mellan de datorer vi hade för då kom det härlig värme från fläktarna.

Kim älskade djuren, Buddy våran Rottweiler var han stora kärlek och jag vet att han ständigt pratade om honom, när han flyttade ville han låna honom men jag sa nej, en av de saker som jag har ångest över idag, för vad hade det gjort om han fått ha honom en dag då och då, ja för sent att tänka på nu i alla fall så kanske bättre att försöka låta bli, men det är små saker som gör så förtvivlat ont inombords. Vad jag tänkte berätta var ju att han var en riktig djurvän, han hade en egen hund där han bodde men tjejen som gav honom den tog den tillbaka hela tiden så jag tror det var en av de saker som gjorde att han gav upp till slut, han hade ju AS och att behandlas som han blev gjorde att han tog mycket hårt vid sig av det, men det var väl ett sätt att straffa ut honom då han inte direkt gjorde som han blev tillsagd. Varför visste jag ingenting innan han dog, varför är det så att det krupit fram så mycket fulheter i efterhand, jag förstår verkligen inte hur man kunde vara medvetet elak mot min son för han var en riktigt kramgo och mjuk kille om mna tog honom på rätt sätt, visst hade han dagar som var upp och dagar som var ned men i grund och botten var han så underbart snäll och rar. Önskar jag vetat när han levde hur han behandlades, nu kan jag bara gråta över att det skett, att livet var så jävligt att det tog min son ifrån mig, att han tyckte att ingenting var värt någonting mer.

När jag tänker på honom den förändring som skedde inom honom, depressionen han drabbades av och att han inte bad om hjälp, skämdes han för att säga mig hur det var? Jag vet att jag tänker för mycket, jag vet att jag tar på mig en skuld som inte är min, men till viss del har jag det ändå. Åh hatar att känna det så, det sliter så på mitt inre och saknaden, en evig plåga som ligger inombords. Hör mig Kim: Jag älskar dig, förstår du nu hur livet är utan dig? Förstår du att jag vill du skall vara med mig?

Jag önskar jag vore lika säker nu som jag varit innan din död på att det finns en fortsättning, jag hade behövt den starka tron nu, men jag är inte längre övertygad om någonting och du lärde mig en viktig sak med din död. Att aldrig någonsin ta något förgivet, vet du att det är blandat med rädsla att inte kunna göra det, man känner sig inte lika trygg längre Kim.

Jag drömmer ständigt om ett sätt att kunna se dig igen att känna din närhet för jag behöver det, mitt inre skriker efter dig älskade hjärtat men jag kan inget göra, jag finner ingen stege lång nog att ta mig dit upp, men om jag går ut idag kanske jag kan blåsa ända upp till dig. Saknar dig, tomheten slår runt i mitt inre, känslan av att inte orka känna glädje utan att bara vara att bara existera och inget mera, jag är inte stark, eller jag är kanske det som orkar vara kvar, jag vet inte jag har inga svar, jag är bara TOM.

 

Neta

24 maj 2011 13:10

Men ditt hjärta bestod väl inte bara av kärlek till Kim, du har en man, barn och barnbarn, njut av dom (vet att du gör det) och låt dom ha den största platsen

http://netaave.blogg.se

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 14:26

Men det gör jag Neta, men då man mister ett barn så kanske man inte beskriver den sidan så väl eftersom tankarna oftast vandrar till Kim.

 

okänd

24 maj 2011 17:58

hej är han död?
Jag bara undrar

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 18:09

ja han är död

 

anita

2 juni 2011 18:22

Hej Tove,dina ord och din beskrivning är den samma hos mig,miste min son 7 maj 20010.
Jag kanske inte vill bort från livet ,men från den frätande smärtan,det gör så ont.ledsen mamma

Tove Birkeland Brandt

2 juni 2011 20:23

Ja så är det nog mer jag känner det jag med att komma bort från det som gör så ont, vetskapen om att det finns inget mera oss, bara jag. Sänder dig styrka och kraft och jag tackar för dina ord här på min sida. Stora kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...