Vädret har slagit om och det är bara 6° ute just nu och ändå så känns det bistert inne i huset. Konstigt.

Nåja, som vanligt har jag svårt att sova så jag sitter här med en kopp kaffe och printar ned lite ord på min blogg.

Idag är det en speciell dag för vi ska ut med Helena och David för att äta sushi och för att umgås lite, något jag verkligen ser fram emot. Vi träffas alla allt för sällan mina barn/barnbarn och vi, men tiden räcker inte till och inte orken heller känns det som. Skall be dem om hjälp med att lyfta in crosstrainern i huset idag, så jag kan komma igång och träna igen.

Har hjälpt mamma med massor av papper som skulle fyllas ut för hennes god man uppdrag till pappa. Själv ser hon inte att läsa längre så jag får hjälpa henne med det mesta som rör papper och räkningar.

Förstår mig dock inte på alla dessa luntor av papper som skall skickas runt åt alla håll och kanter..

Gällande hemtjänsten mamma har så är det otroligt egentligen hur slappa de. När ja kom hem till mamma häromdagen så var golvet dränkt i skit i köket, lort, lort och åter lort och de gör ingenting för att hjälpa henne att få bort det när de är där. De tar bra betalt för att hon ska duscha 1 ggr/veckan och för att sätta på och dra av henne stödstrumporna varje dag. 1900 kr någonting nu från 2016. Skamligt av bara fan...

I alla fall de skall städa 1 ggr/månaden. Ja och vilket städande de utför, en av dem gick med dammvippan i luften och den andra fuskstädade så det small om det. Ärligt, att ge de gamla detta jag skulle skämmas ögonen ur mig, så jag tog golven igen i förrgår. Det kliar i fingrarna när man har egen städfirma.

Och törs jag säga att dammet på möblerna efter hennes dammvippeutövande var täckta av damm då man drog fingret över dem.

Men betalt , ja det skall de ha!

Här hemma har tvättmaskinen rullat på under sena gårdagskvällen så just nu så har jag lyft över allting till torktumlaren och den sprider god värme på toaletten just nu. Gott eftersom jag måste duscha innan vi ska till Arvika och det faktiskt alltid tar emot då det känns lite ruggigt och kallt inne på toaletten.

Hade gjort sig med ett elelement där inne, men huset har vattenburen värme och då behöver det eldas, vilket jag inte gör när det är såpass varmt inne som det är.

När man har en blogg så här, så får man ibland dyra råd. För ett tag sedan tyckte man att jag skulle stänga ned min blogg, mitt facebook och alla andra sociala medier. Goda råd då jag inte mått så bra, men det rör ju andra fenomen, dock trodde man att detta berodde på all påverkan man får genom SD propaganda, ja ni kan läsa det på senaste kommentarerna. 

För mig är det sociala nätet på Internet, hemma har jag maken, hunden och katten och vänner "inga".

Tänk att denna inga alltid dyker upp, se här: skitinga, bråkinga, åkinga, osv...

Ärligt talat mitt liv skulle förintetgöras om jag inte hade kontakt med människor över nätet, mina vänner lever i min dator. Så enkelt är det.

Och nu mina fina vänner får ni ha en alldeles underbar lördag, för det tänker jag ha i min underbara dotters sällskap. Kram på er.

Tack och lov för barnen, de är mina guldklimpar <3

Tänk vad tiden flyger, lilla Bella är stor. Nio år fyller hon idag, gillar smink, hårsaker, smycken och annat som känns så främande. Stor, jag tycker hon nyss var en liten tjej som man vyssade på och ändå så står hon här nu och fyller nio år.

Kan det vara så att jag börjar bli gammal?

Äsch!

I alla fall så ska jag åka och Gratta mitt rara barnbarn Bella idag och jag har packat paket, målat Grattiskort och plockat ihop lite saker jag tror hon kommer gilla.

Jag har ingen ork längre, känner mig ledsen och faktiskt tom. Det händer saker i livet som plockar i de sociala ramarna. Som faktiskt tömmer ur en den lilla glädje man tidigare burit på. Konstigt!

Jag får ingen ro att skriva, teckna, leva. Vet inte ens om jag har önskningar om någonting inom mig längre. Depression? Inte fan vet jag.

Jag kliver upp för att göra det som skall göras men mer är det inte, jag lever ett liv. Kämpar, tycker saker och slås ned. Känner oro för landet, för tiden vi alla lever i, för framtiden.

Det finns alltid en hel massa krav, men det finns inget som ger någonting tillbaka. Kamp och åter kamp. Ska det vara så här?

Finns inte något andrum?

Kan man ta en paus från livet och komma tillbaka till något bättre, som en björn som går i ide?

Själen är för fan trasig, så är det. Man kan limma samman bitarna hur mycket man vill men det kommer alltid märkas att den varit trasig i alla fall. Det är fullt av krakuleringar, sprickor som känns.

Det är inte så mycket tankarna på Kim längre, eller ens på döden. Det är bara det här vansinniga som pågår runt omkring oss alla och att man är som en jävla överflödig fluga som sitter i ett hörn och skiter till ingen nytta.

Tanken på att livet adrig blir vad man vill, att det skall bli.

Ensamhet, tomhet, saknad som följer i ens egna fotspår dag ut och dag in.

Jag vet inte vad jag vill längre, jag är inte ens säker på att jag vet vem jag är. Jag har tappat bort mig själv ialla måsten och i det bistra livets slagfält.

Svamlar en massa, men det får ni stå ut med för jag är inte nöjd. Inte nöjd alls.

Man får så sällan någon respons, någon kärlek, något intresse. Inviter från vänner? Vilka vänner förresten?

Företagandet och trögheten som råder. Så myckt pengar som gått i sjön på reklam. Inget gensvar från annonseringarna. Bara när vi själva åker och lägger i lådorna som det ger någonting, men då håller kylan oss borta från lådorna nu. Man fryser ju söner händer och allt om man ska fixa det i -15, så det är tufft med jobb.

Vill man inte få städat, RUT-avdraget finns kvar och vårt företag är otroligt noggrant.

Kika in vad ni får för pengarna:

www.rent-och-snyggt.se

Vi är billiga, noga och har hjärtat på rätta stället. Vi arbetar i hela Värmland.

Just idag så drog vi igång med adwords på företaget så Googlar ni  ordet "flyttstäd"  nu så bör ni får en direktträff på vårt företag Rent & Snyggt.

Hoppas vi kommer synas bättre och därigenom kunna få in mera jobb. Det har varit en tuff start på nya året inte så många som unnar sig att städa med hjälp av firma just nu verkar det som. Kan ju också vara det faktum att många tror att RUT är borttaget helt och hållet men så är inte fallet. regeringen har gjort om villkoren men det är ändå inga problem för den som vill utnyttja RUT och få städat i sitt hem.

Följande gäller: Nytt år med nya regler gällande RUT-avdraget. Ändringen drabbar faktiskt inte så många. Men RUT-avdraget är halverat för personer under 65 år. 
Man får alltså göra skatteavdrag för högst 25 000 kr. (Tidigare 50 000 kr). Detta gäller för alla personer i ett hushåll som betalar skatt. Oavsett hyresrätt eller bostadsrätt. Det blir svårt att nå upp till maxgränsen. Men för er över 65 år är det som tidigare med en maxgräns på 50 000 kr.

Tyvärr så har förkylningen tagit sin beskärda del av mina krafter senaste dagarna, men som egenföretagare så får man hoppa ur särken och åka på jobb oavsett. Så idag har vi varit på två olika hemstäd och så blir det även under morgondagen. Känns ju ändå skönt att ha kommit igång efter Jul och Nyår. Röda dagar ställer bara till det.

Vi är i alla fall billiga i våra priser  och vi håller en hög kvalitet för er som vill anlita oss. Vi utför faktiskt alla möjliga städ, men nu i snötider också skottning hos äldre i området Forshaga, Deje, Karlstad, Kil, Arvika, Koppom och Charlottenberg.

Till våren/sommaren kommer vi även att erbjuda mindre trädgårdsarbeten hos äldre som har svårt att orka med då i området Forshaga, Deje med omnejd.

Vi är ett litet företag, men ett kan jag lova er - Vi har ett stort hjärta och vi lägger ned vår själ i våra kunder.

I övrigt har vi börjat tänka på våra matintag igen, skönt!

Båda behöver ned i vikt och komma i form igen så nu väntar vi på att förkylningens klor skall släppa så vi även kan börja träna lite. Men maten först och det går bra, mycket fisk, grönt och frukt i våra menyer. Måste erkännas att man känner sig en aning duktig :-)

Min hobby blomstrar, jag målar så fort jag hinner och tycker det är väldigt kul. Känner mig lugnad av det och tiden flyger på samma gång som depressionen lättar. Visst tänker jag på min saknade gosse, på livet som det blivit men jag tillåter inte mig själv att sjunka. Det är en stor skillnad mot innan. Jag skyndar långsamt mot livet som blommar.

Har börjat läsa in mig på boken igen för att börja skriva igen. Dags, ja verkligen hög tid att skriva. Vet inte hur det kunde bli en sådan otrolig tvärnit ifrån att skriva dygnet runt till att knappast skriva någonting alls.

Visst har det hänt en hel del. Pappa på hemmet, mamma ensam hemma, vårt nystartade företag och allt jobb för att få det att komma igång.

Det krävs så mycket tid att fritiden bara rusar förbi en, egentligen så beror ju detta på det ekonomiska läget, men ja vem ska tillåta sig gå under så länge man har två friska armar och två friska ben, inte vi.

Så Vämlänningar unna er själva en rejäl urstädning i ert hem, ring oss på Rent & Snyggt eller kolla in hemsidan för mer information. Vi flyttstädar, gör hemstäd, dödsbostäd, visninsgstäd, sanerng och massor av annat. Vi erbjuder också mattvätt och vet ni, vi tar även ut mattor och piskar dem om det finns ställningar och det är önskemål om detta. Vi är billiga och framförallt - noggranna.

Testa oss!

www.rent-och-snyggt.se

Det är inte länge sedan jag tolkades som rasist för att jag bloggade om mina rädslor. Men jag fortsätter läsa om det jag talat om, våldtäkter, sexuella trakasserier. Att vissa grupper invandrare tycker sig ha rätt att ta för sig av kvinnor de möter. Sexattacker, rån och annat. Det här skrämmer skiten ur mig. Har ju själv ett litet barnbarn som är flicka och man vill ju inte det ska hända henne någonting. Ja det är ju egentligen inte endast hennes hälsa man tänker på eftersom man i media kan läsa om pojkvåldtäkter och även djurvåldtäkter.
Förstår mig inte på sådan kultur, religion??

Just nu strömmar det in anmälningar runt om i Tyskland sedan nyårsnatten då arabiskt talande män gruppantastat kvinnor i bland annat Köln, men också i andra städer.
Vad sker i Europa?

Jag förstår att man i media gärna vill ljuga om att statistiken påvisar att brotten minskar, men varför läser man då dagligen om flera mord i Sverige och så klart massor av andra brott.
Hur kan det komma sig att man inte hjälper de som hamnat snett och nu ligger ute i kylan när man kan hjälpa mördare och våldtäktsmän från andra länder att få tak över huvudet?

Ärligt så förstår jag inte vart allt det här skall sluta och säkert så blir jag kallad rasist igen för att jag skriver detta inlägg.
Sista dagarna har jag följt vad de gamla får i sina jädra plastbyttor för att äta, skamligare än skamligt och vart finns näringen? På alla hem för flyktingar så äts det gott och i överflöd varje dag och de får minsann näringsriktig mat.
Varför denna skillnad?
Vad är det som gör att ursvenskar inte är värd någonting alls i vår regerings ögon?
Nej, vi ska tiga, ta emot och betala. Öppna våra hjärtan.

Vad görs för alla kristna som flyr förtryck och förföljelse? De kommer hit och sätt på samma hem som sina förföljare så att helvetet kan fortsätta. När ska man vakna och se vad som sker?
Är ni verkligen inte rädda för framtiden som vår härliga regering skapat åt oss med sina öppna hjärtan?

Jag är livrädd.

Jag eldar i pannan för att hålla värmen i vårt lilla hus. Det känns allt annat än roligt att vi skulle få det så kallt nu efter julen och nyåret.

Men förvånad, nej då inte ett dugg. Tur bara att man har ved att ta till.

Vaknade vid halv 4, men lyckades med konsstycket att somna om och sov till strax efter 8. Skönt, behöver vila. Nästa vecka blir det tuffa tag efter ledigheten för då har vi jobb hela veckan. Jo det är skönt också att komma igång igen, för man tappar stinget lite när man inte rullar på som ett tåg på konstant hastighet.

Nytt år och nya möjligheter, ja det hoppas jag ju i alla fall. Faktum är att jag kommit såpass långt att jag nu tagit fram min tredje bok om Mimmi Lammfors för att läsa in mig på det jag skrivit. Skrivövningsböcker för att egga sinnena och i natt så låg jag och tänkte på olika scenarior för Mimmi. Jag tror banne i mig att jag är på G igen.

Hat drabbats av skrivkramp och inte skrivit knappt ett ord på över ett år nu så det känns ringrostigt och skrämmande, men övning ger färdighet...

Ni får önska mig lycka till.

Jag har också min andra hobby som jag håller igång, att måla. Det känns så befriande att göra något man tycker är kul, en terapi för det faktum att jag i fem långa år straffat mig själv och nu kommit till insikt med att jag får göra någonting som är kul.

Kims död gjorde att jag dog inuti, tyckte inte jag hade rätt att leva i livet. Han kunde inte skratta så varför skulle jag göra det. Han kunde inte ha kul så varför skulla jag ha det. Tro inte att detta varit ett medvetet agerande från min sida, nej det är själen som bestämt att så skulle det se ut. Min fina psykolog som jag träffade en tid gav mig nyckeln men jag har fått kämpa vidare och nu verkar det som om det verkligen släpper lite.

Mitt skapande är en fristad, en bit liv som vill komma ut. Jag gläds åt detta. Det har varit fem mycket svarta år i mitt liv och nu vet jag att livet sakta rinner ifrån mig om jag inte greppar det. Jag måste leva nu för jag blir bara äldre och äldre.

Det här är företagets år, skuldsaneringen som vi påbörjat på egen hand. Det är vårt stora mål med företagandet att lyckas ta bort våra skulder och få börja om på nytt när vi går mot pensionsåldern.

Att få skriva våra böcker, bo som vi drömmer om och att bara vara.

2016, jag ber dig att bli mitt drömår...

Gårdagen blev vacker trots allt, min dotter hade gjort en vacker krans, jag en minnesbild och så tände vi ljusen och där stod vi sedan och sjöng Halleluja för Kim. Spelade också Tro för honom och för att påminna oss om att se framåt trots saknaden vi bär i våra hjärtan.

Vi åkte sedan till Deje, för att fira barnbarnet Theodore som blev tre år på nyårsafton. Han fick en hund som han kunde skruva isär och det tror jag föll ganska bra ut. Vi åt middag ihop och kramades med barnen. Wilma  mitt bonusbarnbarn fick en klocka av mig med Hello Kittymotiv. Tror hon uppskattade den även om tiden kan vara lite svår i vissa lägen..

Snön föll och mörkret började lägga sig så vi packade ihop oss för att åka den långa vägen hem igen till Koppom. Blev ett stopp på vägen då Ståle kände sig för trött för att fortsätta köra. När vi varit hemma en stund så ringde dottern och berättade att barnbarnet Kevin rasat ihop, haft ryckningar, gnisslade tänder.

Hon ringde så klart 1177 och sedan fick fadern komma och köra vidare mot lasarettet i Karlstad.

Den sena timman slog och till sist blev det sängen och nu sitter jag här och väntar på att höra hur det gått för honom. Kan det vara epelepsi, sockersjuka??? Så mycket oro och ovisshet. Lilla killen, barn borde fan inte få bli sjuka, det borde finnas en sträng lag om detta...

Jag återkommer när jag vet mer om goa Kevin, tills dess ha det så fint i det nyvunna snölandskapet.

Tiden går, men såren består. 

Hjärtat bultar och värker.

Inom mig är det kaos och jag skriker.

Vill inte hjärtat, vill inte...

Bara kom tillbaka, snälla kom tillbaka.

Imorgon är det fem långa år av inre smärta. Fem år av depression, fem år sedan livet kändes enkelt och friskt. Du fattas mig i livet  min son och ingen kan hjälpa mig att få bort den känslan. Tomheten som är som en boll i bröstet.

Varför Kim, snälla varför gjorde du så här?

I fem långa år har jag hoppats. Jag har drömt om att få kontakt med dig eftersom jag tror det finns en fortsättning. I fem långa år har du varit tyst. Jag känner mig så övergiven och ensam.

Blodet pulserar i mina ådror men det källs kallt och annorlunda. Idag vaknade jag med telefonsamtalet i huvudet.

Mamma, han är död. Kim. Han har hängt sig...

I fem år har jag funderat över hur jag ska orka. Men jag måste, det finns också andra som behöver mig, men mina behov tog du med till andra sidan mitt älskade hjärta. Jag har en önskan kvar att du en dag får veta hur mycket jag älskar dig, jag hoppas. Jag tror.

Den nionde mars ska jag göra ett nytt försök. En ny storseans och jag hoppas du ska ge mig ett budskap via Per Trollsveden. Komma med några få ord som kan hjälpa mig i min eviga sorg.

Det är inte lätt att mista sitt barn så här, det är inte lätt att mista sitt syskon så heller. Vi alla förändrades för alltid den 2 januari 2011.

Älskad, Saknad, Aldrig Glömd våran älskade KIM.