En svindlande tanke slog mig idag. Jag sitter i funderingar om att byta dator så fort det går, då tangenterna krånglar mycket på den här gamla, faktum är att de är utslitna på min välskrivna HP PAvillion dv9000, men så har den hängt med mig i många år nu. Mitt i allt det här kom jag att tänkla på att alla mina fina vänner bor ju i min laptop, tänk om de inte hänger med vid ett byte. Ja för mig har livet format sig sådant att jag inte har en enda vän att umgås med, att dricka kaffe med ,s afta och sylta eller laga mat ihop med, alla bor i datorna. Vi talar, vi tröstar och vi umgås i massor, faktum är att vi förstår varandra så innerligt väl.
Men som sagt, jag funderar på att byta dator när jag får råd någon gång och då hoppas jag att de alla stannar kvar.
Är det inte en svindlande tanke att hålla i sinnet, att man kan finna så många underbara vänner att dela livet med och ändå så har man aldrig sett varandra i vanliga livet. I bland undrar jag vad vanliga livet är?
För mig är det nog mest ett påträngande och smärtsamt möte om det inte gäller familjen.
Min hyresvärd är sådan att han ofta tittar till oss i tid och otid, mest otid, men vi låter han hållas ännu ,i alla fall och han stör sig väldeliga på att vi sitter med datorn. Själv är han gammal och en av dem som inte hängt med i utvecklingen och förstår inte alls syftet med att sitta och ögna vid burken som han så ofta påpekar för oss.
Men jisses, jag blir så arg känner att han trampar på mina vänner. Är det fel och dessutom har jag en annan mycket betydande del av mitt liv i lilla burken, mina böcker. Det skrivna ordet. Mina egna karaktärer som väldigt få människor lärt känna, men som jag en dag hoppas att de kommer att få träffa då de är väldigt kärleksfulla och öppna...
English Version
A staggering thought struck me today. I sit in reflection of changing computer as soon as possible, then the keys malfunctioning much at this age, the fact is that they are worn out on my HP Pavillion dv9000 well written, but it has been with me for many years now. Amidst all this, I came to tänkla to all my lovely friends is living in my laptop, what if they do not go along at a replacement. For me, life has shaped itself so that I do not have a single friend to hang out with, have coffee with,'s afta and brawn or cook up with, all living in datorna. We talk, we comfort and we hang out in the lot, the fact is that we understand each other so badly.
But as I said, I'm considering switching computer when I can afford some time and then I hope that they all stay.
Is not it a staggering thought to keep in mind, that you can find so many wonderful friends to share life with and yet have never seen each other in real life. Sometimes I wonder what real life is?
For me it's probably the most intrusive and one painful session unless it is a family.
My landlord is such that he often looks to us in time and out of season, most anachronistic, but we let him be yet, anyway, and he was disturbed greatly that we are sitting with your computer. He himself is old and one of those who kept up with the developments and do not understand the purpose of sitting and glancing at the bottle as he so often points out to us.
But jeez, I get so mad feels he stepped on my friends. Is it wrong and also, I have another very important part of my life in the little jar, my books. The written word. My own characters that very few people have come to know, but one day I hope they will meet when they are very loving and open ...
Visa din banner annons här, helt gratis!