Nu kryper de fram ur sina hålor, nu luktar de AS, de vittrar och vittrar för att försöka finna syndabockar. Men det finns ingen sådan nu, det finns en olycklig liten kille som tog sitt liv, som trodde han var övergiven fast han inte var det. Alla är så snabba att döma, bodde NI under vårat tak? Alla är så snabba att säga sanningen, Bodde ni under vårt tak? Kan ni verkligen säga SANNINGEN?

Glimtar och fragment, sammansatta sanningar eller ska jag säga inmatade sanningar. Ni har ju redan skrivit det själva, att föräldrar kan mata in sanningar i huvudet på sina barn, sådant kan man i fosterhem också, eller tror ni att jag har fel?

Jag har inte lust att dra upp mitt liv igen till allmän beskådan, jag tvekar inte för att jag inte vill att alla skall veta utan för den rimliga orsak att jag har gått vidare med mitt liv och för att ni ta mej faan inte har ett skit med mitt liv att göra. Jag gråter över min son,jag gråter mig till sömns och tänker på allt han måste ha fortsatt att känna och som jag inte förstod. Jag gråter över att jag inte förstod så att jag hade kunnat hjälpa honom. Inte för att det är försent, utan för att han var värd det. Utav den enkla anledning att han var  min son och jag älskade honom. Jag har försökt och försökt men jag förstod inte vad han behövde, jag är ledsen och jag ber till Gid att förlåta mig detta. Men ni är inte mina domare, ni är inte Gud. Jag tvekar inte en secund på att ni sett min son gråta sig till sömns, men hade ni en tanke på att hjälpa till för att han skulle få en bra relation med sin mamma. Nej, ni bestämde er för att jag var rutten och sedan fick det rulla på.

Ni kan inte Ta ifrån mig min kärlek till min son, inte i detta livet och inte i nästa.

tycker synd om er som har så liite empati, så lite förståelse, och vad anbelangar mina döttrar har vi pratat och pratat och pratat och vi älskar varandra. vi är en familj, inte på mina villkor, inte på era villkor utan på ramar byggda av kärlek till varandra. Vet inte vad jag skall säga, ni vill ändå inte förstå något av det, ni har ju Kims ord. Varför har ni hans ord, för att ni spädde på???? För att ni inte ville medla mellan en mor och en son? - Känner ni inget litet sting när ni hör detta?

Nåja synd att ni skall förstöra Kims ljusa minne och ta allt det vackra och ge det en glans av smuts, när vi alla kunnat minnas min son med glädje och ljus. Jag träffar min son igen, jag är övertygad och då skall jag inte låta honom gå förlorad, att jag får leva med mina demoner i detta livet för att jag inte räckte till, kan inte ni påverka, vare sig med era elaka ord eller era sk. sanningar.

 

annika

14 mars 2011 13:46

hittade hit idag.. tårarna forsar o jag kan bara inte förstå hur elaka människor det finns därute.. Hur kan man lägga tid och energi på att hitta syndabockar.. du är så stark, kämpa vidare.

Tove Birkeland Brandt

14 mars 2011 15:15

Tack snälla du , ja det gör ont att mista och man ser mitt i allt detta att vissa man trott gott om inte alls är det de verkat vara, jag försöker vara stark. Tack för din medkänsla och för att du skrev. Kram

 

gabriella

16 april 2011 22:30

Bara av att läsa den här bloggen får en att tappa andan. Hur stark du är.. Du är värkligen en bra mamma. iallafall av dina fina inlägg.

vila i frid.

Tove Birkeland Brandt

17 april 2011 11:07

Tack, stark det är en fråga man gör det man måste, jag älskade min son det är allt. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...