Jag var ute på änglammamornas sidor och läste, jag måste veta att andra känner som jag, att andra sörjt sina barn på samma sätt, att andra inte kunnat ta farväl, mitt i allt det besarra är det en tröst att veta att andra kan förstå vad man känner och jag vet vad de känner.

På en av sidorna låg en dikt från en pappa och jag ville ta med den här, för den avspeglar vad jag känner.

En pappas dikt

Varför flödar våra ögon av tårar
Varför skriker våra hjärtan av sorg
Varför gör det så ont, så ont
Varför är luften tung att andas
Varför känner vi ingen hunger
Varför känner vi ingen törst
Varför känner vi ingen lust
Varför är vi ensamma kvar
Varför kom du inte till oss
Varför.

Du var alla andras stöttepelare
Du fanns där för så många
Ditt hjärta hade en plats för alla
Du lämnade ingen oberörd
Du ville ge av dig själv
Din omtanke omslöt så många

Så varför avskärmade du dig
Varför slöt du dig
Varför visade du inget
Varför fick vi inte hjälpa dig
Varför.

Jag pratar med dig Kim, jag har dig i mina tankar varenda dag, just nu i alla mina vakna timmar, jag kommer aldrig att glömma, jag kommer aldrig att sluta sörja dig, att sluta sakna dig. Du var mitt älskade barn, så orätt det är att du är borta när jag är kvar här på jorden. Snälla lilla VÄNNEN varför gjorde du så? Det går ju inte reparera, du kan ju inte komma tillbaka till mig nu. Den ömhet jag kände i går, känslan som följde mig hela dagen, den var så vacker, så ren så underbar. Kom tillbaka igen, låt mig känna att du älskar mig än.

Jag önskar så att jag kunnat bli vän med din svärmor då du levde, hon är en god vän nu, vi sörjer dig båda och vi hjälper varandra att orka att stå ut med tanken på att du flyttat vidare, att vi inte längre kan se dig. Din Sanna är en fin tjej som du skrev, varför kunde du inte ha stannat hos henne? Ni var ett vackert par, det var meningen det skulle vara ni två, jag känner det. Jag försöker hjälpa henne att klara sorgen hon bär över att mista dig kära Kim, varför?

En dag kanske jag orkar stå ut, en dag kanske jag kan se glädje igen, le, skratta men dagen då jag någonsin glömmer dig eller den kärlek jag har till dig kommer aldrig att komma det lovar jag dig min älskade ängel. Min sorg över att mista dig, går inte att läka, mitt liv blir annorlunda nu, jag kommer alltid få sakna din närhet, ditt skratt allt det underbara vi haft. Varför snälla Kim, varför gjorde du så, allt hade kunnat lösas om du sagt ett endaste dugg, varför lät du mig inte förstå?

Nu ber jag dig stanna, i anden, i rummet, hos mig, i min själ, snälla stanna kvar så jag kan orka finna mening en dag.

Älskar dig i evighet. Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...