Nu måste jag sätta ned foten Kim, du tog ditt liv och det var inte rätt mot någon av oss att göra så, du visste inte ett dugg om morgondagen och för oss andra blev det ett livslångt liv av saknad efter dig, en sorg så tung att bära. Jag önskar så att jag vetat att du mådde dåligt, men då vi pratade dolde du det så väl, eller så kunde jag inte fatta, säkert en mix, för man låter livet tuta på, andras krav blir till ett liv att leva och nu ska det ta stopp, för vad är viktigt och vad VILL JAG?

Jag vill att du ska komma tillbaka men jag kan ju inte fixa det och det gör mig så förtvivlad att du är borta att jag som din mamma behöver gå till kyrkogården och tända ljus på minneslunden, för jag skulle ha firat dig på din 18 års dag, jag skulle ha följt dig i livet. Det är så egoistiskt det du gjorde, du har gjort mig arg idag, för tänkte du aldrig en tanke på hur livet skulle komma att bli för oss andra efter att du var borta, att vi skulle sakna Dig, förstod du verkligen inte hur älskad du var?

Tiden går, mitt liv står stilla, jag gråter inte lika mycket men bitterheten sitter där, bitterhet över att ha mist dig som betydde så fruktansvärt mycket för mig, bitterhet över att inte ha fattat, bitterhet för att du aldrig sa något, bitterhet för att du valde att radera våran framtid. Efter bitterheten kommer ångesten och river och sliter, så är det ju varenda dag, att jag inte gav dig nog med tid, inte fattade, att du är borta och massa mer, jag kan förstå att du kunde tycka att det var svårt i livet, för det är svårt men det du gjorde var i alla fall fel och att se dig ligga där i din kista, se vad du gjort, se hur du blivit blå gör mig så ledsen, älskade lilla vännen vad har du gjort mot dig själv? Varför gjorde du så?

Jag hade så mycket planer för oss två men nu finns det ingen tid mera, du är borta helt enkelt, det är försent.

Jag lider, jag skriver, jag gråter och jag ber dig stanna med mig, hålla mig stark nog att ta ännu en dag i min famn, jag hoppas du ser oss och jag hoppas du vet hur mycket vi älskade dig, att du ser våran saknad. För du betydde allt och du gjorde skillnad i våra liv, en skillnad som nu saknas.

Du var ett solsken, en sådan värme, du var en helt underbar son och jag var så stolt över dig, så synd att jag inte sa dig detta oftare du hade ju behövt att höra det.

Älskar dig och saknar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...