Min helt fantastiska och underbara son är borta, han är Död. Jag har hela tiden frågan om varför han tog sitt liv med mig i mitt huvud, jag vet att jag inte får svaret men den vill ändå inte gå bort, det känns så tungt vissa dagar, jag vill inte, jag vill bara skrika KOM TILLBAKA TILL MAMMA, men han är borta och jag sitter här, ensam och gråter.

Så tungt det är att mista ett av sina barn, så oerhör svårt det är att acceptera att något sådant ens kan ske, det får ju inte hända, så varför händer det i alla fall. Jag kan se honom framför mig i sina fina hiphop kläder, jag kan se honom le, jag kan fortfarande känna hans varma hårda kram, helvete jag orkar inte med att han är borta, jag vill att han kommer tillbaka igen.

Jag går med tunga steg till minneslunden, tänder hans ljus och jag saknar så som bar en mor kan sakna sitt barn, det är obarmhärtigt, det är alldeles för svårt. Och jag önskar att jag kunnat ta mig tillbaka i tiden för att ändra på allt men så måste jag sluta drömma och se att det inte är möjligt, att jag får sakna i resten av mitt liv, sakna honom och allt det som aldrig mera kan bli.

Det är så svårt att gå framåt, för han är inte med, jag lever med ångest och skuld över att inte ha förstått att min son mådde dåligt, att jag inte klarade att förhindra det här, att jag inget såg. Vi pratade men han sa ingenting, jag gråter, jag saknar, sörjer och jag känner mig hysterisk inför vetskapen att jag aldrig mera får hans kramar nu.

Våren närmar sig, fåglar sjunger och jag väntar på att få köpa en ros, röd och klättrande, jag väntar på att göra hans plats där jag kan vara och göra något bara för bara min son, min egen minnesplats här hemma där jag kan sitta med mina tankar och minnas allt det vackra, där jag kan släppa allt, där jag kan gråta och sakna min son ifred.

Han var liv och nu är det släckt, mitt liv har blivit mörkt, ja jag har de andra, men jag har inte han och jag kan inte hjälpa att jag saknar och sörjer. han var så speciell, så unik han var helt enkelt bara HAN.

Känner mig vilsen i livet, känns som livet runnit ut, jag känner mig gammal helt plötsligt och meningen är borta. jag vet att det är fel att tänka så här men jag kan inte hjälpa att det sker, tankarna styr mig, jag är som en vålnad av den jag en gång var. Jag saknar min son, varenda förbannade dag, jag saknar vår framtid, jag saknar allt med honom, jag saknar även bråken för de hade varit bättre än att vakna upp en dag utan honom. Han är borta, min son är DöD.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...