Kära hjärtat jag är fylld av saknad, jag vill inte känna det så här, jag vill att du ska vara med oss här för alltid, varför gjorde du så, varför Kim?

Jag vet inte hur jag ska komma tillbaka, jag känner mig så konstig, saknaden tär så hårt, det är så jobbigt, det gör så ont hela tiden. Jag tänker på dig hela tiden, det går inte att koppla bort, varför var det tvungen att sluta så här?

Ja och idag blev det defenitivt att Dömle ska läggas ned helt, så inget mera arbete där, bara att börja jaga efter ett nytt. Jag har sökt lite nya jobb och hoppas någon av dem svarar, vi får se. Ståle fick tid inbokad för att gå på jobbintervju i Sunne, så det kanske löser sig för honom, men vem vill ha en människa som krossats som mig? Jag vet ju inget om vad jag orkar mera, jag vet inte från dag till dag hur jag mår, det är ett helvete sedan du lämnade mig, jag trodde aldrig jag kunde sakna någon människa så som jag saknar dig min älskade son. Jag skulle vilja krypa ned i ett hål och aldrig komma ut igen så känns det, jag förstår inte ett dugg av det som skett. jag vet inget längre.

Jag ville dig så fruktansvärt väl och du tar livet av dig och jag ska orka leva med det, du är borta, dig plågar inget mer, men jag är kvar och jag har ont, hela mitt inre skriker av smärta.

Jag hoppas orka komma mig i arbete igen, hade varit lättare om det varit Dömle som man skulle till men ja nu ska man orka kämpa och visa vem man är och jag vet inte om jag har kampen kvar inom mig, för jag har dött på något vis.

Jag klarar inte förklara mig längre, jag vet inte hur det känns att leva, jag bara är, så är det Kim, jag bara är. Det är en fruktansvärd chock att mista sitt barn, att orka leva varenda dag av sitt liv utan Dig, jag vet faan i mig inte hur jag ska klara av det.

Jag kämpar, håller huvudet högt men innerst inne finns ingenting kvar, bara rädsla över att mista, rädsla för att glömma, rädsla för att möta människor, att behöva gå vidare utan Dig. Jag vill att du skall ge mig en framtid och den har du ju övergett, du kan inte göra det, jag är så ledsen.

Jag ska snart gå in och se på teven igen, det är kniven mot strupen, jag får lust att laga mat när jag ser kockprogram, men jag är så rädd för alla krav och allt man måste prestera, jag är så svag, inte likt mig mera.

Men jag försöker, jag lever, jag försöker att le men livet har blivit allvarligt och jag har verkligen hamnat på sne, jag klarar inte längre sådan som var självklart tidigare, jag klarar inte hyckla och säga att det är bra, för det är inte bra. Du är inte här och det var det som var det viktiga, varför gjorde du så?

Jag älskade dig av hela mit hjärta <3 Jag önskar du kunde komma tillbaka igen..

Saknar dig och det gör så ont....

Helena brast i gråt idag då hon berättade att William ville till badhuset, hon sa till honom att det får bli när någon bekant kan följa med, han sa då ring till LillKim han kan följa med, men det går ju inte eller hur så då hon berättade brast vi båda i gråt, vad ska vi säga. Vi sörjer så fruktansvärt hårt.

Livet kan aldrig mera bli vad det en gång varit, jag vet inte vem jag är längre jag tappar mig själv bit för bit, jag är vilsen i en stor värld.

Jag tänker på hur saker är, alla katastrofer som i Japan, alla krig och all svält och elände och här hör man bara reklam med sexuella inslag, dating och en helvetes massa skit, vart är allt på väg, har människor blivit helt kalla. Jag förstår lite hur du mådde nu, du var den som tänkte så här, du var den som åts upp av andras problem. Du var bara 17 år gammal, jag fattar inte hur livet kunnat fara så illa med dig, du skulle vara här med mamma, syrrorna och alla andra som älskar Dig, nu är du borta, du finne inte mer.

Jag står inte ut!!!

Varför är livet så svårt och obarmhärtigt, varför måste allt komma på en gång och varför Kim var du tvungen att ta ditt liv när vi alla behövde dig så.

Älskar och saknar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen...

Mamma

 

Caroline C

16 mars 2011 07:23

Livet är en prövning där var dag har sin utmaning att leva i.
Det finns frågor som aldrig får ett svar och frågor som inte har något svar.
Ditt liv är just nu i kaos men försök att bara leva här och nu.
Att tänka för mycket framåt ger dig bara mer smärta och oro.
Försök istället att få någon liten kort stund att bara vara utan en massa tankar.
Livet blir aldrig det samma efter en svår händelse men man får en erfarenhet att bära med sig i livet.
Den kan du ha nytta av i framtiden när du möter andra människor i sorg.
Man vet aldrig kanske du kommer att jobba med det i framtiden?
Det du genomgår just nu är en erfarenhet och kunskap i hur svårt och orättvist livet är.
Den som inte upplevt svår sorg har heller den rätta kunskapen att förstå hur det verkligen är.
Vi vill förstå andras sorg men det bara den som själv upplevt det som vet hur tungt och jobbigt det kan vara.
När det är som mörkast kommer gryningen…
Tro mig för jag har också varit i nattsvart mörker.

Många tröstekramar
Caroline

Tove Birkeland Brandt

16 mars 2011 10:45

Tack underbara Caroline för dina tankar och ditt underbara sätt att vinkla saker. Jag behöver även detta just nu, du lyser upp i mörkret. Kram och tack för att du skrev

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...