Jag kan inte fatta att det gått 3 månader, jag har varit i ett töcken, långt inne i ett vacum. Den sista veckan har jag känt det som jag vandrat ur och då vaknar paniken mer över att aldrig mer få se dig, det är jobbigt, jag vill ju att vi ska ha varandra.

Jag försöker tänka på att du är en ängel nu, att du finns där uppe någonstans och att du hör mig kalla, att du ser min kamp.

Jag älskar dig så ofattbart mycket, det är ett mirakel att jag kan stå, kanske är det så att du håller mig uppe ändå, att du finns vid min sida istället för där uppe i det blå.
Kanske är det just din styrka jag fått känna, en kamp mot det onda i livet som gör att man har det så svårt, jag önskar bara jag visste.

Tårar som faller i tid och otid, plötsligt kommer det över mig, en mask som jag bär på mig ut mot andra, jag mår väl ok, klarar mig även denna dag.

Så faller den, det gör så ont, jag har det ju på känn hela tiden, jag vill ha dig tillbaka älskade Kimpan, jag sörjer dig så .

Mitt liv har tumlats runt, jag har inte krafter kvar, det är så konstigt och kallt att ens tänka en tanke på att du inte kan vara med oss längre. Så fort jag tänker det kommer det en kramp i hela mitt inre, jag vill inte, det får inte va sant.

Jag vet hur det är men mitt inre för en kamp, orkar inte tänka tanken ut, det känns så svårt, jag ville ha dig i mitt liv för alltid, nu blev det ju inte så. Ont, det gör så förtvivlat ont älskade Kim.

Jag älskar dig.

Det är omänskligt att en mor ska mista sitt barn, man ska dö före det borde varit en lag om detta, jag vill du ska leva, jag hade kunnat gå, bytt din plats, jag önskar att detta gått. Du satte så djupa spår i oss alla, så fantastiskt du var, jag har så vackra minnen, ja de är ju allt jag har kvar, kan inte fatta att det blev så här det skulle sluta för oss, jag kunde inte ens ha en tanke att du aldrig mer skulle leva och vara med oss, men livet var inte klar med sin elakhet, du är borta. Jag känner ett svek, att jag svek dig älskade Kim, jag önskar jag fattat att du inte mådde bra, jag förstod ingenting, jag ska leva med denna inre kamp, jag mår absolut inte bra.

Livet tär så hårt på mig, jag saknar, saknar och saknar Dig.

Jag ville inte ens min värsta ovän ett sådant öde, du borde inte gått denna väg, du borde skrattat och varit glad, du borde varit kvar.

jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till, vad jag ska orka göra med mitt liv, stark, jag vet inte jag tycker mig ligga ned på knä. Jag får dig inte tillbaka, det är det som är så fel, det som gär så ont.

Jag vet att man tycker jag ska rycka upp mig nu, från vad tror man mig kunna ryckas upp, jag har mist mitt barn, min sorg är svår, jag orkar inte. Jag kan inte bli mitt vanliga jag, jag är förändrad, jag är inget av jag mera. Min son är borta och jag lider alla helveteskval, jag vill inte känna det jag känner, jag har inte valt detta, jag kan inte styra över det som sker, jag kan inte rycka upp mig från någonting. Jag ber i bland att alla ska låta mig vara, jag saknar mitt barn, jag är inte hel, jag har ont i hjärta och själ.

Jag ber Snälla Gud hjälp mig, men ingenting sker. Du kan inte komma tillbaka till mig mer, älskade lilla hjärtat vem kan hjälpa mig när du inte längre ler.

Det har gått tre månader i morgon, jag fattar inte att tiden gått, den står stilla men på samma gång springer den om mig, jag befinner mig bara, ja så är det jag befinner mig här, jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur jag känner det.

Ingenting kan ta din plats älskade Kim, inget hjälper längre, varför kunde du inte sagt mig att du mådde dåligt så hade vi kämpat tillsammans.

Jag önskar jag vetat allt jag vet idag, då kanske du levat och jag hade fått vara glad. Jag är tom Kimpan så äckligt tom, jag skräms av tanken, den kraft vi bär, jag vill inte vara här, önskar i bland att även jag var där.

Du betydde mer än jag någonsin velat säga, du var minstingen, du var lillen, nu är du borta min lilla älskade Kim att gå vidare är helt omöjligt för mig, inte nu kanske senare någon gång, jag vet inte allt jag hör är min egen klagosång.

Jag kämpar Kim, för alla andra, jag vill dem väl..

Så saknad du är lilla hjärtat, i 3 långa månader har du nu varit borta från oss.

Livet kan aldrig mer bli vad det varit, länken är bruten, kedjan öppen, nu finns rädslan att länkar skall falla av, du föll sedan blev ingenting kvar.

Älskar dig av hela min själ.

Mamma

 

Bea

2 april 2011 02:31

Hej igen!
Här sitter jag uppe mitt i natten (har problem med sömnen:)
Jag är säker på att vi inte försvinner den dag vi dör! Du kommer att få träffa Kim igen, på andra sidan! Ni kommer att återförenas en dag!
Kämpa på nu, för dina barn o barnbarn!!! Du måste!!!
Kram Bea

Tove Birkeland Brandt

2 april 2011 11:16

Tack snälla Bea, jo jag för en kamp varenda dag, jag stannar men vissa delar av mig vill ge upp följa efter Kim, men det får vänta, vi träffs en dag, jag hoppas det i alla fall, jag tror på att det är så. Så svårt bara ibland.
Kramar dig och tackar för att du finns

 

Anonym

3 april 2011 07:44

Hej! Förstår att de e jobbigt jag gråter faktiskt, Men jag tänkte fråga ne sak de e så att vart står det vad som har hänt? Om de enns står nån stans,.. Om de känns jobbigt så svara icke

Tove Birkeland Brandt

3 april 2011 11:44

Min son hängde sig den 2 januari i år.

 

http://troubleme.bloggplatsen.se/ Rebecka

3 april 2011 20:34

Guuud så hemskt :(
Du behöver inte svara, men vrf gjorde han det? Var det ingen förvarning om vad som skulle hända?...

Ni kmr träffas en dag, hoppas du mår bättre snart :)

Tove Birkeland Brandt

4 april 2011 17:12

Tyvärr så vet jag inte Kim gav oss ingen möjlighet att veta, han sa ingenting alls. Jag måste tro vi träffas igen det är den tron som håller mig i livet. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...