Idag blev det en förfärligt jobbig dag, hur jag än vänder baken så blir det fel. Allt blir på avigan älskade lille Kim, det blir alltid bråk fast jag försöker göra allt för alla så blir det inte rätt i alla fall. Jag blev så ledsen idag, så psykiskt trött efter att det blivit bråk idag och jag som redan är nere, föll ändå mera.

Ska försöka se på 24 igen så jag får annat att tänka på, jag behöver tänka på annat Kim, jag önskar så att du varit kvar hos oss, kunnat skänka oss din glädje och ditt skratt.

Jag är så trött på att vara jag, för JAG är fel...

Det blir alltid bråk och trassel i mitt liv och jag är så trött på det, trött på livet, trött på allt, jag är trött på att sakna dig, jag vill du ska vara med mig.

Helena färgade mitt hår idag, chokladbrunt märke syoss och det blev bra, jag ser inte så grå ut nu, då bör man väl slippa skämmas för mig, ja det gör man nog ändå så jävla tjock som jag blivit.

Äsch, jag skiter i det också nu, känner mig faktiskt lite negativ just nu så att blogga kanske inte en sådan bra idé, men jag gör det ändå.

Varför gjorde du så här Kim, varför ställde du allt på sin spets, kunde du inte bara ha sagt att du behövde mig, att du behövde hjälp. Varför????

Lilla söta Kim, mamma mår inte bra, jag är så deprimerad sedan du dog, det är tungt varenda dag och så blir det ytterligare bråk som kostar på i själen.

Jag är vilsen vet inte hur jag skall göra rätt. Saknar dig så in i norden älskade Kimpan, jag vet inte när det ska lätta, jag kan inte sätta en tidsaspekt på dödens gap, på sorgen och saknaden, jag skulle vilja tro mig men jag orkar inte, jag mår bara så fruktansvärt dåligt i själen sedan du gav dig av.

Solen mörknade, livet stannade. Snart bör det komma ett meddelande om att du satts ned på minnesplatsen, känns så konstigt att tänka på allt det där, mitt barn som aska. Du Kim, jag vet inte hur jag ska klara av det här, alla som bråkat, alla som svikit, jag kan aldrig förlåta dem, aldrig.

Jag önskar vi klarat bo kvar i Molkom, du trivdes där, men det gick inte vi hade inte pengarna, bara skulder, älskade lilla Kim jag tänker och tänker varenda dag, jag önskar jag hade förmågan att ge dig livet tillbaka, att du kunde känna den kärlek så många kände för dig. Att du kunde se hur vi sörjer dig.

Även din mormor vill jag skall sluta sörja nu, jag kan inte, jag klarar det inte Du saknas ju. Jag kan aldrig sluta sakna DIG!

Älskar dig för evigt.

Mamma

 

Annelita

9 april 2011 09:10

Ingen kan kräva att du som mamma ska sluta sörja, du kommer må bättre, men allt måste få ta sin tid.

För mig tog det FYRA ÅR att acceptera att min bror hade dött, min älskade bror. Här pratar vi om ditt barn, ditt kött och blod!

Sörj, och gör det ordenligt. Du får skrika, slå och gråta...allt som gör att du får ut dina känslor är tillåtet. DU har rätt att vara en börda för dina nära och kära nu.
Du får aldrig tillbaka din son, men de kommer få tillbaka dig. Även om det känns långt borta så kommer du att må bra igen, du kommer att skratta och le igen.

Kramar om! <3

http://giraffen83.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

9 april 2011 11:37

Tack snälla problemet är ju att man känner trycket från utsidan om att nu får det vara nog, det var så skönt att höra någon säga, jag har rätt att sörja för man hör bara nu måste du gå vidare. Kramar Dig det betydde mycket

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...