Så har vi vattenbrist på vår gård, det har sprungit läck hos hyresvärden och vattnet är sammankopplat till båda hushållen. Jippi säger jag bara,  påskafton och inte ens vatten att släcka törsten med, Roooooooollllllligt!

I morgon em ska de komma och laga det tydligen, ja vi har i alla fall lyckats med att göra potatissallad tills i morgon på färdigpotatisar , egen majonäs och massa annat gotta och så har jag gjort marinad till kotletterna så de ligger i marinadpåse nu och gottar sig tills det blir grilldags i morgon vid vagnen.

Skall ordna med golvet i förtältet i morgon så det ska bli skönt att få på plats, så kan man bara få vara sedan. Har letat utemöbler men det kostar alldeles för mycket så ja, kanske finns det någon underbar själ som har utemöbler att skänka bort till mig :-)

Nåja det får väl bero bara så blir det nog bra till sist. Nu ska jag ta och sätta mig och se på körslaget så man får se vem som åker ut denna gången.

Ha en skön påskafton.

 <3Tänker på dig hjärtat, saknar dig om du ändå kunnat komma tillbaka, det är så tomt utan dig, ingenting känns längre bra, jag vill ju du ska vara här och inte i en himmel som jag inte kan nå dig i. Sänder mina påskkramar och hoppas du känner dem <3 Mamma

Det har grönskat rejält här ute, alla vackra björkar har slagit ut, det är ju något konstigt med mig och med björkar de är så vackra, backen står i blom av vitsippor och igår såg jag en skog alldeles täckt av blåsippor, det var så vackert. Jag vet att du hade tyckt om att se det Kim, du hade blick för allt det vackra, du fotograferade en massa, brukade vara en upptäckare, se det som gav lite extra och nu är allt så kallt, du kan ju inte se det jag ser mera, vi kan inte dela bilder och upplevelser längre, det är så fattigt. Varför lilla Kim gav du upp allting, våren hade kommit, du hade fått ny energi så herregud varför orkade du inte hålla ut lite till, du hade ju blivit 18 år och livet hade blivit helt annorlunda vi hade kunnat göra så mycket tillsammans. Att du inte sa som det var, det gruvar mig så, du visste att jag hade hjälpt dig, jag hade pratat med dig och nu finns ingenting kvar, inga drömmar för alla dem har du krossat nu.

Jag funderar så mycket på allt vi kunnat göra, allt du drömde om och jag känner mig så maktlös i allt det här, jag kan inte få dig tillbaka. Jag har sjunkit igenom min egen skyddsbarriär, jag har kommit in i en djup depression sa läkaren, det är så tungt allt. Men herregud du var ju min son, varför kunde du inte stanna. Mamma saknar dig, saknar så det känns som jag ska dö, det är så meningslöst allting, du var ju ett solsken hela du och jag tänkte på dig varenda dag, du gav oss alla kraft att vara glada, det räckte att du fanns. Nu är livet så grått och trist allt som gav mig hopp, ja det är borta. Du tog allting med dig i din andra värld, jag önskar så att jag fick möjlighet att komma dit.

Tittar ut, det är så grönt, ja ska snart åka på påskmiddag och det är några mil att åka dit så bäst att göra sig klar för avgång snart.

Tiden rullar på, men jag står på samma plats, jag undrar om jag alltid ska vara kvar här i sorgens käft, det är så tufft, ett liv utan dig min älskade lilla Kim, den undran son hela tiden finns. Varför då?

Din syster fann en bild till av dig igår så då jag slog upp min dator var det ju det första jag såg, jag blev alldeles varm inuti, du var där, du försökte gömma dig för kameran som du brukade göra. Åhhh jag önskar du vore här.

Mamma saknar Dig, älskar dig i evighet sedan ses vi igen...