Det är så mycket känslor som finns inom oss, så mycket tankar och så mycket känslor. Idag känner jag mig lugn, det är onsdag den 4 maj och min son har kommit ned i jorden idag så det känns bra på samma gång som det är ett stort vemod över allting då det här är så slutgiltigt, det är över. Men kanske kan min son äntligen få vila nu få frid från den värl han valde att inte finnas i, jag vet inte men jag hoppas att det är så. Jag hoppas att han mår bra nu min älskade änglason., att han ser oss och känner värme från den kärlek vi känner för honom, att han ser att han var älskad av oss. Det går inte en enda dag utan att jag önskar honom tillbaka, att jag önskar träffa hans ande men ingenting har jag känt, jag har fortfarande hoppet kvar att en dag då jag mår bättre så kommer jag känna min sons närhet, att det bara blockeras just nu, det måste var så, hur kan det vara på något annat sätt? Om det är så att det blir mörker efter det här då har jag ju helt tappat tron och vad finns det då för orsak att gå vidare, att känna en rädsla för döden att allt ska ta slut det är ju slutsatsen i det hela. Jag menar det är ju ingen idé att kämpa för att bli bra, för at lära mig leva ett liv utan min son och sedan släcks det efter ett tag och så händer det ingenting mer. Jag vägrar tro att det är så, det finns en änglarnas stad, det finns ett liv efter detta, jag har bara inte lyckats att känna av min son ännu, kanske kan jag det nu då han fått sin vila på den plats jag har valt, på hans minneslund här i Sunne.

Herregud så mycket tankar som far runt inom mig idag, runt, runt, runt så jag blir yr.

Saknad, varenda dag när man kliver upp så är det samma sak ett hårt och obarmhärtigt slag från livet, en hälsning han är död och saknad. Varför ville du dö min älskade son, varför valde du att gå din väg det fattade du väl att vi behövde dig. Du var ju en styrka bara genom att du fanns och nu står jag här, nedbruten av sorg, det smärtar mig så att livet valde att gå sin väg för dig, att jag som mamma inte kunde rädda dig. Jag kan aldrig göra något mera, jo jag kan skriva vår bok och det gör jag nu, jag skriver och det går sakta framåt en liten bit i taget, men det känns bra för den är en hyllning , en kamp om att låta dig leva, att ge förståelse för utanförskap, en diagnos, en död och av min sorg. Det är det du ville och jag försöker följa din tråd, jag försöker göra det som är bra och jag hoppas klara av det, att slutföra det jag påbörjat, att hedra ditt minne för jag vill ju ge dig evigt liv. Att du får stanna i andras medvetande och att de kan hjälpa mig att för din kamp, din önskan om att hjälpa andra i deras utanförskap. Hjälp mig Kim från din plats där ovan, hjälp mig att finna kraften och de rätta orden, ge mig styrka och modet att klara det här. Var min skyddsängel ovan där.

Älskad och saknad i evighet men aldrig någonsin glömd.

Mamma

 

Gunilla

4 maj 2011 13:51

Usch din stackare, en tung dag idag. Jag minns mina tankar när vår son kom i jorden. Äntligen, har han kommit hem, jag hade levt i flera veckor med en oro över att han fraktades mellan så många olika platser och orter i Skåne :( sjukhus Lund, obduktion Lund, bårhus Kristianstad, kyrka i vår by, krematoriet Ängelholm och slutligen kyrkan här hemma en sista gång.
Styrkekramar till dig lilla änglamamma

http://blogg.passagen.se/pgrrr

Tove Birkeland Brandt

4 maj 2011 18:52

Tack snälla Gunilla, ja det är en tung dag men på samma gång känns det så bra att veta att nu kommer han att finnas dit jag går, han kommer att vila någonstans på minneslunden, han kommer hem på något sätt, men det är på samma gång ett helvete för jag vet att det är över, det blir så påtagligt i och med det här.
Tack för dina varma ord och din underbara omtanke denna svåra dag älskade änglamamma. Kramar om dig

 

Jonna

6 maj 2011 13:27

Jag kan verkligen inte föreställa mig hur det är att förlora man älskar så mycket att hjärtat går sönder när den personen lämnar en. Jag har läst din blogg som är helt förkrossande att läsa. Man gråter varje gång. Jag tänker på dig och din familj. Ni har ett varmt stöd från mig.
Masssa kärleksfulla kramar till er.
<3
/ Jonna

http://livefast-jericsson.blogspot.com

Tove Birkeland Brandt

6 maj 2011 17:16

Tack Jonna ja det är en svårt tid men det finns ljusglimtar och det är då människor som du själv kontaktar mig. Kram och tack för din omtanke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...