DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 20/10

UNGAS ARBETE. Många ungdomar hoppar av gymnasiet. De flesta vill hellre arbeta, men det är mycket svårt att få jobb utan gymnasieutbildning. Situationen kräver extra åtgärder. Risken är annars utanförskap och problem för alla parter.

För att kunna följa de unga som fullgjort sin skolplikt men inte fyllt 20 finns lagen om det kommunala informationsansvaret sedan 2005. Första året hade kommunen krav på sig att erbjuda både utbildning och arbetsmarknadsåtgärder till gruppen 16–20 år. 

Sedan 2007, då det kommunala ungdomsprogrammet avskaffades och jobbgarantin infördes, har Arbetsförmedlingen ansvar för alla arbetsmarknadsinsatser. Kommunens roll är i första hand att hålla sig informerad om de ungas sysselsättning och att erbjuda utbildning.

Kritiken som ibland riktas mot kommuner för att unga – framförallt under 18 år – inte erbjuds arbetsmarknadsstöd ska alltså riktas mot Arbetsförmedlingen. Kommuner som frivilligt har en omfattande arbetsmarknadsverksamhet för de som hoppat av gymnasiet blir orimligt nog norm, medan kommuner som formellt sköter sig får klander.

Att kommunerna historiskt haft ett ansvar för ungas sysselsättning fritar inte Arbetsförmedlingen från sitt nya ansvar. Skolplikten upphör efter 16 års ålder. Gymnasieskolan är frivillig och kommunen kan endast erbjuda utbildning. De som vill ha arbete behöver ett aktivt stöd från Arbetsförmedlingen. 

Ansvaret för 16–20-åringar som varken arbetar eller studerar är alltså delat mellan AF (arbete) och kommunen (utbildning). Just därför faller olyckligtvis många mellan stolarna. Så mycket bättre och fullt rationellt vore det om dessa myndigheter i stället inledde ett konkret samarbete på lokal nivå.

Ett bra exempel är ”Högtrycket” i Söderhamn. Där arbetar kommun, arbetsförmedling och försäkringskassa tillsammans med den unga arbetssökande. Det kommunala informationsansvaret ingår i verksamheten. Många fler exempel finns på framgångsrika lokala samarbeten. 

En gemensam lokal organisation för samverkan, där resurser samlas för att få in ungdomar i arbete eller studier, skulle sätta individen i fokus och effektivisera arbetet. Det leder till ökade kontaktytor, utbyte av idéer, goda relationer och att ingen kan frånsäga sig sitt ansvar.

SKL har med modellen ”En gemensam ingång” föreslagit en sådan lösning och till regeringen framfört det skyndsamma behovet av en försöksverksamhet.

I väntan på en bredare lösning och ökad samverkan vill vi understryka vikten av tydliga ansvarsroller mellan stat och kommun. Det är en förutsättning för framgångsrik samverkan, såväl för informationsansvaret, ansvar för utbildning som för åtgärder för ungas arbetssökande.

Anders Knape
Ordförande (M), Sveriges Kommuner och Landsting