Du hade trivts nu Kim, solen som skiner ute du tyckte om sommaren känns konstigt att du inte är med oss längre, det är bara så fruktansvärt tomt utan dig. Sommaren var ju vår höjdpunkt, att sticka och äta glass, att vara ute, bada att göra en massa saker och nu finns du inte för att göra någonting. Sorgen biter mitt inre idag önskar att jag kunnat finna en stege lång nog att besöka dig där uppe, men kanske är det så att bara änglar har tillträde. Vi har gått igenom så mycket i vårt gemensamma liv, så mycket sorg och så mycket glädje och jag ville det skulle fortsätta så. Att få känna ditt smittande skratt gurgla runt i magen, herregud Kim vad tog det åt dig. Det är så mycket konstigheter runt din död som att du duschade på morgonen innan du tog ditt liv, varför gjorde du det om du planerade att dö?

Jag förstår inte, men frågorna finns där inom mig hela tiden, skaver och gör ont och jag undrar vad som egentligen skedde inom dig den dagen, varför Kim?

Jag har valt att leva kvar med alla andra, jag har valt att leva men det gör förtvivlat ont och vissa dagar undrar jag verkligen om det är värt det men så går den dagen och jag är här, jag låter det göra ont, jag låter tankarna finnas. Jag gläntar på dörren till världen och jag ser att solen lyser där ute och att gräset är grönt, jag ser barnbarn leka och jag vet att mitt ställe är just här, fast Gud ska veta att jag velat följa efter dig nästan varje dag tills nu. jag tycker inte det är fel att känna inom sig att man vill Dö bara att det stannar vid det, för man får inte, får inte göra som KIM.

Du lämnade mig i sådan förtvivlan älskade Kim, sådan smärta som jag inte trodde var möjlig och jag känner den än men värst är saknaden som aldrig mer ger utdelning, att leva med en längtan i resten av mitt liv, en längtan efter dig. Du har skadat mig, format om mig som man skapar i lera, jag har ett nytt liv, en smärtsam stig att gå men jag måste för vem ska annars där gå det är ju min stig och jag kan inte lämna den tom. Det räcker att din är öde, att ingen någonsin tassar på den något mera, det är spöklikt, ruggigt och tomt.

Jag kan fortfarande förnimma känslan av dig som liten, din ljusa kalufs, du var så söt och du var så snäll, dina syskon älskade att hitta på saker med dig som den gången de satte dig i kärran och tog fart och skickade dig nedför backen alldeles själv. Jag kan se dig växa upp, jag blundar och jag ser, jag ser dig le eller jag kan se dig arg och butter, jag kan se dig springa över åkrarna hemma för att du tyckte att vi inte borde sagt ifrån om något. Du hade temprament men så öppnar jag ögonen och jag sitter här vid datorn och känner sorgen välla in. Det är tungt Kim att leva med minnen och sakna Dig.

Mamma  

 

Ungsingelkvinna

22 maj 2011 12:27

Läser ditt inlägg och ögonen tåras. Din sorg smittar via orden jag läser. Kan inte ens föreställa mig vad du går igenom, men jag vill ändå skicka en hälsning. Fin var han, din son. Många kramar

Tove Birkeland Brandt

22 maj 2011 12:28

Tack snälla för dina varma ord, ja Kim var fin både utanpå och inombords tungt att andas utan honom. Kramar om dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...