Jag väntar på att din ros skall få en enda knopp, den växer och trivs och jag hoppas den kommer att göra det i Deje också när den flyttas dit. Jag längtar så efter att flytta nu, att bli klar och komma här ifrån, jag behöver det, jag behöver komma bort i från det här stället nu. Det är en sådan sorg att lyfta var dag din bortgång har tagit mig så hårt, jag önskar att jag på något sätt kunde känna din närhet, din otroliga värme som du spred, jag vet inte vad jag ska göra i mitt liv med saknaden, det gör så ont inombords. Visst har jag fortfarande tankar på att vilja följa efter dig till andra sidan men det är känslomässigt, på det intelligenta planet vet jag att jag inte kan och får göra så, jag har saker att uträtta här i livet, saker som du stiftade inom mig, jag skall se till att du får ett evigt liv att du inte glöms bort,jag skall kämpa mot utanförskap och för att man skall förstå AS, vad det innebär för en person att leva med den diagnosen. Jag önskar jag läst mer innan du dog, att jag fattat att depressioner ofta följer i AS fotspår och att det innebär en ökad risk för självmord, jag var så  upptagen av livet att jag inte såg att du mådde dåligt och ja, det får jag leva med i resten av mitt liv, önskar jag kunnat skydda dig från allt ont, men jag jobbade och jobbade och du fanns i preferin, jag väntade på ögonblick av tid då vi skulle göra allt jag planerade inom mig. Det fasansfulla var att Tid var det vi inte hade, du tog bort tiden älskade hjärtat. Nu sitter jag här, visst har jag kommit en bit framåt men det är ingen rak stig, jag tar fortfarande ett steg framåt i bland för att ta två bakåt, för bakåt finns du älskade Kim, du finns i mina minnen. jag önskar mig bakåt i tiden för att reparera, för att göra om saker som jag vet nu hur de bättre borde göras, men mitt intellekt säger mig att det är drömmar och jag kan inte göra något mer. -Det gör så ont, jag älskar dig, kan inte släppa tanken på hur jag misslyckats att behålla dig i livet och det känns tomt. Jag måste lära mig leva på nytt och jag har verkligen kommit en bit, men inte nog långt nog kanske aldrig mera långt nog, att smärtan och saknaden endast blir större med tiden vet jag nu, den ökar hela tiden, liksom medvetandegraden av att allt är för sent. Jag har begravt dig, du vilar nu min älskade son, men mamma kan inte vila mera, självmordstankarna har gått ned från varje dag till 1-2 ggr i veckan och det är bra, jag är inte lika rädd att göra mig illa mer så jag har kommit en bit på väg i mitt nya liv. Det är så många som saknar dig hjärtat, så många som älskade dig önskar du sett allt det och stannat. jag önskar så mycket som aldrig kan slå in. Det är bara saknad, saknad och mera saknad och den fylls på  varje dag, så nu vet jag vad som är en evighetsmaskin.

Du lämnade mamma i ett hål, jag har krupit i fem månader för att ta mig upp på kanten, längre har jag inte kommit ännu men det går uppåt och för det är jag glad. Jag kan skratta och le stundvis och jag kan glädjas över saker i deras korta ögonblick, sedan kryper saknaden på mig och tar över, men det är inte lika nattsvart längre som det varit sedan du dog.

Älskad och saknad i evigheten, Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...