Mitt barnbarn Gabriel fick följa med oss hem igår då vi hämtade hem bilen, vi satte på fläkten och det luktade glykol som bara attan i bilen, den är inte heller helt ok med framrutan, vi har bytt ut det felaktiga filtret så nu har vi ett som är kortare, det ska bara bytas också, men jag tror att det hänt något med värmepaketet på bilen eftersom det luktar glykol i hela bilen, troligtvis är det som runnit in i bilens kupé och gjort det blött på golvet, så typiskt våran jädra tur.

Jag och Gabriel har precis fått våran deg klar till våra chokladlimpor och Gabriel har fått lägga ut och platta degen i formarna, han har haft en rolig stund och nu står våra limpor på jäsning, jag har dessutom lovat honom att ta med sig en av limporna hem och bjuda mamma och Kim på. Just nu sitter han med morfar och tittar i kokböcker och nu är det barnkanalen på teven som lockar honom. Han är fylld av energi lilla Gabbe.

Själv tar jag mig en välförtjänt pust just nu, man är inte så pigg längre, förstår inte hur man orkar skaffa barn i den här åldern, själv känner jag mig slut av lite besök av barnbarnen :-)

Min Kim var en gudagåva med de små i familjen, han var så barnkär och hade sådant tålamod, jag bara vet att han hade blivit en helt underbar pappa, men nu fick han aldrig uppleva det och jag fick inte bli farmor, något jag sett fram emot, livet är så orättvist. Varför behövde han må så dåligt att han tog sitt liv, varför pratade han inte med oss, varför? Denna jädra fråga som mal inom mig natt som dag, VARFÖR?

Jag tänker på allt som kunde varit, som vi inte får uppleva nu och jag sörjer, jag saknar allting med Kim, det som varit och det som skulle ha blivit. Nu är minnen både min tröst och min sorg, de läker men på samma gång river de upp såren. Jag får ju aldrig känna hans kramar mera, jag får aldrig höra honom prata, jag får aldrig mera uppleva livet med honom och det känns som att det är bland det enda jag vill göra. Hårt, hårt, hårt.....

Saknar dig Kim, saknar dig älskade gubben...

I morgon är det 10 långa månader sedan du gav dig av, tio hårda månader av saknad och tankar.

English version

My grandson Gabriel went with us home yesterday when we brought home the car, it smell of glycol in the car, it is not ok with the front window, we have replaced the faulty filter so now we have one which is shorter, it should only be changed as well, but I think something happened with the heater on the car because it smells like antifreeze in the car, most likely it is that spilled into the car's interior and made it wet on the floor, so typical of our damn luck .

Me and Gabriel have just baked our chocolate bread and Gabriel have been put out and flatten the dough into the molds, he has had a fun time and now our loaves of fermentation, I also promised him to bring along one of the breads home and invite mom and Kim. Right now he is sitting with grandfather and look in cookbooks and now it's kids channel on the television that attracts him. He is full of energy little Gabby.

Naturally I take a well deserved breath right now, it is not so keen anymore, do not understand how to cope having children at this age, myself, I feel out of a little visit from the grandchildren :-)

My Kim was a godsend to the small family, he was so fond of children, and had such patience, I just know that he had been a wonderful father, but now he will never experienced it and I did not become a grandmother, something I looked forward to, life is so unfair. Why did he feel so bad that he took his life, why didn´the spoke with us, why? This damn question that grinds in me night and day, WHY?

I think of everything that could have been, as we do not get to experience now and I mourn, I miss everything with Kim, it has been and what should have been. Now the memories of both my comfort and my grief, they heal, but at the same time tearing up the wounds. I will never feel his hugs more, I will never hear him talk, I may never again experience life with him and it feels like it is among the only thing I want to do. Hard, hard, hard .....

Miss you Kim, miss you dear beloved Kim...

Tomorrow is 10 long months since you went by, ten hard months of loss and thoughts.

 

emma andersson

12 november 2011 15:09

beklagar detta med din son verkligen.
kanske låter fel att fråga men hur gammal var han?
kramkram :)

http://emmautanh.blogspot.com

Tove Birkeland Brandt

15 november 2011 11:05

Han var 17 år gammal

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...