Studiemedel-Distans-Författarskap-Utbildning, mina sökord. Jag vill lägga om mitt liv, jag vill leva med orden, att skriva. Jag har tittat efter kurser som jag kan gå på distans, litterära kurser, journalistiskt, men alla platser är fulla, allt är taget och reservplatserna är fyllda kom tillbaka om ett år igen det är svaren man träffas av. Tröttsamt.

Jag vill inte fortsätta inom Hotell och restaurang, det är för tungt, för stressigt och alldeles för dåliga arbetstider.

Själv är jag för tung, jovisst jag väntar på att få möjlighet att opereras, men snart finns det inget att operera om det fortsätter så här, kroppen ger ju upp, ryggen plågar mig illa nu och jag tar starka värktabletter för att orka, hälsenorna brinner efter arbetspassen, knäna likaså och magen svider av all stress, man kan knappast ta sig ur bilen efter ett tolvtimmarspass och hemresa på elva mil. Men man måste försörja sig.

Det här är vardag i restaurangbranschen, varje pass man gör nu är tolvtimmarspass, inga raster finns det tid för möjligtvis en snabbsväng för att få annan luft på lastbryggan, maten intar man stående under stressande förhållanden, det är mycket människor som besöker arbetsplatsen för att äta och då finns det inte tid för kockar att rasta sig.

Min enda önskan i livet är att få stressa ned, att få göra det jag drömmer om. Att skriva på min böcker, att jobba med skrifter, journalist, krönikör, men steg ett är att utbilda sig, att få större förståelse för det skrivna ordet, för texterna och öka tolkningsförmågan. Ja man får leta vidare, just nu håller jag på med en skrivkurs på skrivboken.se och är inne på fördjupning.

Jag har skrivit klart bok nummer två och håller på att utforma synopsen helt för bok tre, men än så länge är det bara drömmar att lyckas med mitt bokprojekt.

Svåra dagar gör att jag tänker mycket på Kim, hans vägval som fortfarande är lika svårt att fatta, saknad som tär i det inre, oro över livets mening. Finns det en mening i att man plågas så grundligt som man gör och aldrig ges tid eller utrymme att att få njuta av att man lever.

English Version

Study Medle-Distance Writing Training, my keywords. I want to put on my life, I want to live with the words, to write. I've looked for courses that I can go a distance, literature courses, journalism, but all places are full, all is one and reserve spots have been filled came back in a year again, the answers are hit by. Tiresome.
I do not want to continue in the hotel restaurant, it's too heavy, too stressful and too bad working hours.
I myself am too heavy, Sure I am waiting to have the opportunity to have surgery, but soon there is nothing to do surgery if it continues like this, the body gives me up, my back hurts me badly now and I take strong painkillers to cope, tendonitis burns after working hours, knees as well and my stomach hurts of all the stress, you can hardly get out of the car after a twelve hours pass and return home at eleven mil. But you have to support themselves.
This is everyday in the restaurant, every workout to do now is twelve hour shifts, no breaks, there is time for possibly a quick turn to get another air on the loading dock, food occupies man standing under stressful conditions, it is very people who visit the workplace to eat and then there is no time for chefs messing.
My only wish in life is to unwind, to do what I dream about. Writing in my books, to work with the writings, journalist, columnist, but step one is to educate themselves, gain greater understanding of the written word, for texts and enhance interpretation capabilities. skrivboken.se och är inne på fördjupning.">Yes you have to search further, just now I'm at a writing course at skrivboken.se is now in recess.
I have finished writing book number two and is developing synopsen entirely by book three, but so far only dreams of success with my book project.
Difficult days makes me think a lot about Kim, his choices are still as difficult to take, missing that tears in the interior, concern about the meaning of life. Is there a sense in that it suffers as thoroughly as you do and never given the time or space to get to enjoy that one lives.

Jag är så fruktansvärt trött på att jag alltid MÅSTE göra det jag inte vill Varför kunde det inte vara enklare i livet, finnas valmöjligheter.

Jag sliter så ont just nu och jag vill verkligen inte ha det så här, i morgon är det nytt jobb igen, ja fast på samma ställe den här gången, nu är det köket som gäller och inte serveringen, stress, ont i hela kroppen och inga raster under tolvtimmarspass, hur kul är det att ha det så när man är 48 år gammal och tung i koppen. En skala från 1 till tio, ja då blir det noll, men vad göra måste ju ha inkomst.

Längtar efter en välbehövlig operation och jag har börjat se mig om efter det jag verkligen vill hålla på med i mitt resterande liv, SKRIVA. Letar kurs för journalist, på distans så jag kan plugga hemifrån  och så måste det vara så jag kan få en bidragsdel under tiden så jag kan betala hyran där vi ska bo också.

Ryggen smärtar otroligt och jag är troligen så jag kommit in i klemateriet nu, svetten bara forsar, helt apropå dyker det upp så därför känns det bra att slippa stå i kassan, det är skämmigt när det sätter fart och bara rinner.

Jag har haft så mycket drömmar men ingenting har förverkligats, men nu ska jag se till att det går i lås. Jag räknar med att jag jobbar till 68 år kanske och i så fall är det tjugo verksamma år kvar i arbetslivet, dessa vill jag uppleva med något jag valt för att jag älskar det, inte för att jag får tag på ett jobb och sedan skall gå där och vantrivas och må dåligt, nej jag vill göra ett jobba som skänker mig glädje, där man kan se att jag kan trots ålder, där man uppskattar mig inte ser ned på mig som det mestadels är idag. Jag drömmer om ett liv som är värt att leva, som ger hopp.

Jag "journalist, skribent, krönikör, författare", hihihi såg ni den lika klart som jag själv gjorde det?

Man får drömma, det är än så länge gratis. Ha en bra kväll !

English Version

I am so terribly tired that I MUST always do what I do not want Why could not it be easier in life, have choices. I wear so much pain right now and I really do not want to have it this way, tomorrow is a new job again, well established in the same place this time around, now is the kitchen that apply and are not serving, stress, pain throughout the body and no breaks during the twelve hour shifts, how fun is it to have it so when you're 48 years old and heavy in the cup. A scale of one to ten, then it becomes zero, but what do have to have income. Longing for a much needed surgery and I have started to look around for what I really want to get involved with in my remaining life, WRITE. Are courses in journalism, at a distance so I can learn from home and it must be so I can get a grant in the meantime so I can pay the rent where we shall live also. His back hurts incredibly and I'm probably how I got into klemateriet now, the sweat just rapids, incidentally turn up so it feels good to avoid having to stand at the counter, it's embarrassing when it speeds up and just run. I've had so many dreams, but nothing has materialized, but now I'll make sure it locks in place. I expect that I work for 68 years maybe and if so, is the twenty active years in working life, those I experience with something I chose because I love it, not because I get a job and then to go there and feel uncomfortable and feel bad, no I want to do a work that brings me joy, where you can see that I can even age, where they appreciate me not look down on me as it mostly is today. I dream of a life is worth living, that gives hope. I "journalist, writer, columnist, author," hihihi did you see it as clearly as I did? You get to dream, it's still free. Have a good evening!

Rösta på mig