Hur skönt känns det inte att få tala fritt, att tänka och få göra det du vill? Att själv bedömma det du vill ha sagt, att ingen sitter och stryker bort det du skriver så endast svarta streck syns på ditt papper, innehållslösa ord lämnas kvar för de kan inte göra skillnad.

Jag tänker på det fria landet ryssland som allt mer strävar sig tillbaka till det som var, att munkavla människan och stänga ute de som tycker något alls. Känslan av upprördhet finns inom mig då jag tänker på de stackars små som drabbas i denna inlåsta värld.

Demokrati, det är betydelsefullt, något vi får vara rädda om. Vi måste alla kämpa för att behålla rätten att tala och tycka. Det gäller inte bara politiska sammanhang, det gäller även det som drabbar oss personligen, döden som tränger sig in i våra själar och förgör.

Att själva ge oss rätten att tala och tycka så länge vi vill, utan att någon säger till oss att tystna för att det inte längre passar sig att tala.

Att tala är en rättighet som vi alla har och i sorgen är den viktigare än något annat, det är en process av läkande, så älskade änglaföräldrar tala, tala, tala.

Tala om era barn, tala om er sorg. Håll huvudet högt och säg det ni alla vill säga, skrik ut er smärta, er sorg och saknad, ingen har rätten att ta det ifrån er. Vill de inte lyssna, kan de ju alltid flytta sig till ett annat ställe.

Man möter så ofta attityder i samhället, från människor som man trott stått en nära, de tror de har all rätt att förgöra, förstöra och plocka isär, att påverka vårt inre. Men det är bara vi själva som har rätten att påverka oss själva, att välja våra vägar och låta våra fötter undersöka om de bär.

Ena dagen finns man där uppe på en bergstopp och mår bra, den andra simmar man i dalen och försöker göra allt för att inte dras med och drunkna. Jag talar så klart om min sorg, andras sorg, en gemensam sorg och en rättighet i att "Tanken är fri".

Jag blir upprörd av att man verkligen som utomstående kan gå och på fullaste allvar tro att sorgen efter ett barn någonsin kommer försvinna, den gör inte det om den gjorde det hade man aldrig älskat sitt barn, så enkel är sanningen. Jag går här förbannad av saknadens flor, jag söker svar, jag tänker på mitt barn och jag sörjer allt det som jag trodde skulle blivit en framtid med honom. Jag tänker på att han skulle varit arton år, flyttat in i lägenhet, snart kanske fått barn, han hade funnit ett drömjobb, jag gladde mig. Men allt det här är en naturlig dröm, för det finns inte mera. Men tack och lov "Tanken är fri"

Jag älskar dig Kim, Nu, Då och För Alltid.

Mamma

English Version

How good it feels not to speak freely, to think and to do what you want? Self-knowledge is what you want to say, that no one sits and points out what you type so only black streaks on your paper, empty words left behind because they can not make a difference.

I think of the free country russia that increasingly seeks to return to what it was that monk relieved man and keep out those who do nothing at all. The feeling of excitement within me when I think of the poor little suffering in this world locked.

Democracy is important, something we have to be afraid of. We all have to fight to retain the right to speak and think. It's not just politics, it is also that which affects us personally, death intrudes into our souls and destroy.

Themselves give us the right to speak and think as long as we want, without anyone telling us to be silent because it no longer fit to speak.

Speaking is a right that we all have and the grief is more important than anything else, it is a process of healing, so beloved angelic parents talk, talk, talk.

Tell your children, talk about your grief. Hold your head high and say what you all want to say, scream out your pain, your sorrow, no one has the right to take it away from you. Do they not listen, they can always move to another place.

You meet so often attitudes in society, from people who believed stood a close, they think they have every right to destroy, destroy and dismantle, to influence our interior. But it is only we ourselves who have the right to influence ourselves, to choose our paths and let our feet, whether they wear.

One day you are up there on the mountain top and well, the other one swims in the valley and try to do everything to be drawn in and drown. I'm talking of course about my grief, others sad, a common grief and a right in that "idea is free."

I get upset that you really like outsiders can go and seriously believe that grief for a child will ever go away, it does not do it if it did, it had never loved her child, so simple is the truth. I go here pissed of longing flor, I'm looking for answers, I think of my children and I mourn all the things that I thought would become a future with him. I think he would have been eighteen, moved into the apartment, maybe soon had a child, he had found a dream job, I was delighted. But all this is a natural dream, for there is no more. But thankfully "The thought is free"

I love you Kim, Now, Now and For Always.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...