Jag har kommit fram till jobbet, startat upp det jag behövt göra. Tårarna bränner inom mig, saknar dig så mycket. Tänker tillbaka och kan med fasa se den förbannade polisbilen som glider in på gården. Jag vill ju inte höra det de har att säga. Att jag har mist dig, att du av alla varit så nere att du tagit ditt liv utan att jag fattat det och uta att någon av alla dem som visste sagt någonting. Jag vet ju att du hade kunnat räddas om man visst vad som var på gång. Förstod inte Kimpan. förlåt mig.

Det är allt en jävla dag att stå på fötterna idag och att gå på jobb, men vilket val fanns där när andra är lediga. Vill sätta mig i ett hörn och bara krypa ihop, hålla om mig själv, vagga mig till tröst. Livet är så förbaskat orättvist.

Så lite folk förstår, så lite hänsyn som visas. Allt som oftast möts man av andras stora egon.

Mitt liv har kretsat runt ditt dödsfall i två långa år, jag har medicinerats i två långa år, älskade hjärtat mitt jag önskar så att det fanns en enda möjlighet att verkligen veta att vi ses igen i en annan dimension. Jag har sökt svaren i svenska kyrkan, men inte ens de förstår att ge hjälp så vart ska man vända sig. Jag sitter ensam med sorgen, tankarna och funderingarna som surrar i det inre. Finns det ett liv efter detta?

Jag hoppas ju så innerligt att det är så, för vad är det annars för vits med detta liv som man fått tilldelat sig.

Det är en hopplös dag idag och jag borde verkligen inte vara här, jag borde sitta hemma, hålla om ditt fotografi, tända rökelser och ljus, fått vara i stillhet med dig, släppa ut den åpngest som förintar mitt inre.

Jag la ned ett ljus i handväskan innan jag for på jobb så jag går till minneslunden efter jobbet idag och tänder ett ljus för dig. Du min underbart fina kille borde vara här och mig hade man kunnat undvara, jag hade bytt med dig om det gått.

Jag måste återgå till jobbet bara jag fått stopp på tårarna. Varför hände det här?

Jag älskar DIG så ofattbart mycket. / Mamma

 

amandalinnea

2 januari 2013 08:42

Att vara stark för sig själv, att inte lägga skuld på sig själv och kämpa för sin egen skull. Kämpa på, alla människor är starka. Oftast säger man ensam stark för man vet aldrig vart man ska vända sig, folk säger att de räcker ut handen men gör det sällan. Mitt tips är att gå i gruppterapi med andra som förlorat sina barn på ett sådant smärtsamt sätt som självmord. Beklagar sorgen och hoppas mina ord gjort någon nytta :)

http://amandalinnea.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

3 januari 2013 14:33

Din medkänsla har berört mig starkt, att man talar med varandra gör skillnad och inte behöver man känna varandra heller, det räcker med den fina omtanke du givit mig i dina rader. Tack!

 

Mammalina

2 januari 2013 22:45

Kram till dig!

Tove Birkeland Brandt

3 januari 2013 14:32

Tack kära du, din omtanke värmde mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...