I går så talade jag och maken en hel del med varandra, visst var det en del feltolkningar och en del dumheter som blev resultatet men i grund och botten står vi båda stabilt i vår kärlek till varandra.

I alla fall så har jag en tid arbetat med mig själv och jag tror att för mig var gårdagens diskussion en slutpunkt, att sätta ned min fot  - så här vill jag och sedan får du säga hur du vill ha det?

Det här är året som jag kommer att lyckas i mitt liv, allt talar för det och inom mig känns denna förändring. Jag har mått fruktansvärt dåligt ett tag, känt mig utanför allt vad gemenskap heter och det har varit tungt på jobbet där det varit en del saker som krypit innanför skinnet, men från och med idag skall jag se det för vad det är - bara ett jobb för att få pengar så att jag och maken kan få det bättre och även ha råd att göra något positivt tillsammans. Som jag i och för sig varit igång att planera en tid nu. I sommar skall vi gå på skrivarkurser 2 stycken som vi antagits till och det ser jag verkligen fram till. Att skapa/knyta kontakter med andra som älskar att skriva. Spännande och att få nya verktyg i sitt skrivande är inte alls dumt. För att skriva, det är det jag satsar på i mitt liv.

Jag har som sagt varit djupt deprimerad men nu kommit till en punkt där jag ber mig själv att släppa taget lite, ge livet en chans och idag kom jag överrens med mig själv att så får det bli. Med förnyade krafter har jag tänkt positivt och makens ord har klingat så fint "Ha en bra dag".

  Tack älskade det skall jag ha och jag hoppas att han får det på sitt nya jobb som kock på flyktingförläggningen i Glava. Nya spännande rätter att laga till, själv kan jag tyvärr inte unna mig den lyxen eftersom jag lagar mat till skolelever och gamla just nu. Måste tillstå att jag trivs mycket bättre i ett restaurangkök men ja nu jobbar jag som sagt med det här så positiva tanke. Det ger pengar!

Att sakna en person så mycket varenda dag att man går sönder är inte bra och jag har bestämt mig för att sätta om mitt fokus. Måste göras annars dukar jag under och det har jag inte tänkt göra då mina planer är att bråka med maken tills jag dör :-)

Sorg är ett underligt begrepp, det river och sliter och tär, men om man som jag finner tröst i andra som har det lika och därifrån hämtar kraft för att ge mig ut på nya farvatten, ja då ska det gå att se det vackra istället för det onda. Jag måste tro, Tro på mig själv och min egen inre förmåga. Och mitt meditationsmantra skall bli "Jag duger som jag är".

För mitt allra största problem i livet är att inse "ATT JAG VERKLIGEN DUGER SOM JAG ÄR"

Blir ju nästan en bikt det här, vänd mot svenska folket och kanske är det just det jag behöver.

Jag har kommit till den bergvägg där jag inte kan stå kvar och banka huvudet blodigt längre, istället måste jag finna vägen mot det nya, skratta igen. SE livet som en gåva, verkligen få le igen.

Jag saknar Kim, men han kommer inte tillbaka och jag måste leva efter det. Han finns i hjärtat och ingen kan ta honom ifrån mig. Jag har bilder som påminner mig om dragen, skrattet, glädjen och om bråken. Jag kan välja idag att hylla den tid vi hade eller sörja att han tagit sitt liv.

Jag väljer att hylla min son, att tacka för den underbara tid han gett mig i livet. Nu ska jag väl inte lura mig själv att tro att det för den skull blir världens enklaste stig att bana väg på, men ett beslut är taget. Jag är vär att LEVA och att MÅ BRA.

English Version

Yesterday as I spoke, and her husband a lot with each other, it was indeed a part misinterpretations and some nonsense that came out, but basically we are both stable in our love for one another.

In any case, I have been working with myself and I think for me was yesterday's discussion an endpoint, to put down my foot - so here I want and then you tell me how you want it?

This is the year that I will succeed in my life, everything going for it and in me feels this change. I've felt terribly bad for a while, felt outside of everything that Community is called and it's been hard at work, where there were some things that crawled inside the skin, but as of today, I will see it for what it is - just a job to get money so that I and my husband can make it better and also be able to afford to do something positive together. As I have in itself been started to plan some time now. This summer, we will go on writing classes two pieces that we adopted and I'm really looking forward to. To create / make connections with others who love to write. Exciting and getting new tools in their writing is not at all stupid. In order to write, that's what I focus on in my life.

I have to say was deeply depressed, but now come to a point where I ask myself to let go a little, to give life a chance and today I came upon with myself, so be it. With renewed vigor, I have thought positively and spouse's words sounded so nice "Have a good day."

  Thanks loved it, I have and I hope that he gets it on his new job as a cook at the refugee camp in Glava. Exciting new dishes to cook, myself, I can not allow myself that luxury because I cook for schoolchildren and old right now. Must admit that I like much better in a restaurant but yes now I work as said by this so positive thought. It provides money!

Miss someone so much every day that it fails is not good and I have decided to put on my focus. Must be done otherwise I canvases over and I have not thought of doing when my plans are to quarrel with the husband until I die :-)

Grief is a strange concept, it tears and rips and drain, but if I find solace in others who have the same and from there get power to bring me into new waters, then you should be able to see the beauty instead of evil. I have faith, believe in myself and my own inner strength. And my meditation mantra should be "I will do as I am."

For my biggest problem in life is to realize "THAT I REALLY do as I AM"

Becomes almost a confession this, facing the Swedish people and maybe it's just that I need.

I have come to the rock wall where I can not stand there and banging your head bloody anymore, instead I have to find the way to the new, laugh again. SEE life as a gift, really get smile again.

I miss Kim, but he will not be back and I have to live it. He's the heart and no one can take him away from me. I have pictures that remind me of features, the laughter, the joy, and the fracas. I can choose today to celebrate the time we had or ensure that he took his life.

I choose to honor my son, to thank for the wonderful time he has given me in life. Now I'm well not fool myself into thinking it for the sake of becoming the world's easiest path pave the way for, but a decision is taken. I was to live and to FEEL GOOD.

 

Dotter

8 januari 2013 15:34

Blir stolt över att kalla dig min mamma. Du är duktig, du är väldigt klok, snäll och omtänksam! börja bry dig om dig själv, det viktiga och framför allt det roliga i livet! Hoppas att du har en bra dag på jobbet och att du blir glad över mitt meddelande <3 älskar dig <3

http://helles-tankar

Tove Birkeland Brandt

8 januari 2013 19:50

Tack underbara dotter om du visste vad det värmde dina ord. Jag har gråtit så länge nu och måste komma tillbaka till livet att höra från dig att det är oej att tänka så känns mycket bra. Kram du är en fantastiskt fin dotter och jag älskar dig jättemycket.

 

Dotter

8 januari 2013 20:08

Det är alltid okej att tänka på sig själv och att värdera livet! jag vet att du gråtit och många dagar gör jag det, sluta inte med det, men istället för att fastna på mörka ställen så lev livet så som du aldrig levt livet förut! Jag glömmer aldrig lillebror, han är och kommer alltid förbli en del av livet! Jag har mina barn, min familj och mycket annat som får livet att se ljust ut, ni är ju en del av det som ser ljust ut. kramar på dig/er <3

http://helles-tankar

Tove Birkeland Brandt

9 januari 2013 11:55

Älskade, finaste underbara dotter så glad du gör mig i detta nu. Jag känner mig så älskad för första gången på en mycket lång tid. Jag känner mig till och med nykär då jag ser på min älskade livskamrat. Jag är så glad för er alla, så fylld av hopp om er framtid och den kärlek jag bär till er alla och till Kim går inte att med ord beskrivas.
Många saker har hänt i våra liv, men nu går jag igenom den dörr som hållits stängd i hela mitt vuxna liv, jag vänder mig inte om för att se bakåt utan strävar för att komma fram. På knaggliga ben så klart men framåt sakta, ett litet steg i taget för att nu skall jag LYCKAS.
Min älskade make har förtjänat bättre än att se mig gå nedåt mot helvetet, han har stöttat, älskat och hållit mig hårt uppåt för att jag skall stanna med er alla, det är dags att ge något tillbaka, till honom/till er.
Att ge er möjligheten att se mig lycklig och slippa oroas för mitt välbefinnande.
Jag känner mig positiv, glad men inte alls på samma sätt som då Kim levde, men glad. Glad över livet, glad över att skriva, glad för att snart kommer jag få min operation, glad för framtiden och jag har ett hopp om att LYCKAs med skrivandet. På ett eller annat sätt skall jag bli utgiven, jag tror på att det jag skriver är bra. Längtar efter sommaren, längtar efter de kurser jag och min bättre hälft skall gå då. Kreativt skrivande och skrivarverkstad. Det är spännande.
Jag är så glad över att ha er alla i mitt liv, att känna er stötta mig och jag är så lycklig över att kunna visa er att jag satt ned foten för att le i mitt fortsatta liv.
Jag vet genom min TRO att jag träffar Kim igen och under tiden finns det andra sätt att möta honom, bland annat genom Ouija bräde och seanser.
Jag är ärlig, vet att det kommer mörka dagar då jag kommer gråta, men då tillåter jag tårarna och går sedan vidare i glädje. Mitt nyaste liv är igång. 2013 blir mitt fantastiska år. Tack för att ni finns, älskar er. Kram Mamma

 

Mammalina

10 januari 2013 22:35

Vilka underbara, fina och kärlekfulla ord från din dotter!

Tove Birkeland Brandt

11 januari 2013 12:47

Ja visst var det jag blev varm i hela kroppen, fina tjejen jag har. Så stolt över henne.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...