Tänk att man får känna så här som jag gör just nu, trots att min fina kille inte finns med längre, trots att jag inuti mig själv bär sorg varje dag och tänker på honom så lyckas jag se bortom detta. 

  Fråga mig inte hur för jag har inga svar. Det är hårt arbete som ligger bakom, att tala i gruppterapi, att jobba med känslorna. Det hjälper men man är så skör och jag vägrar rusa iväg igen någonsin. Mitt fokus just nu ligger på mig själv, på min hälsa och jag har förstått att jag har rättighet att sköta om mig själv och vara ego då det gäller min hälsa. Bästa av allt är att maken står bakom mig alla de steg jag tar.

  Jag vårdar det lilla barnet inom mig, det som inte hade rätt att känna eller göra det jag gör idag och det hjälper. Jag kan tala om för mig själv att det är läge att stanna upp, känna och att lägga armen om sitt inre en stund. Jag mår så mycket bättre, men visst förstår jag att jag har ett enormt arbete kvar framför mig. Rom byggdes inte på en enda dag och inte jag heller på gott och ont.

  Man måste rensa bort sopor ur det inre och det tar tid, tills mitt arbete är utfört helt får jag vara glad och lycklig över att befinna mig i en zon av en bra och stillsam dag i det inre.

  Så fruktansvärt ledsamt att inte Kim klarade av att komma hit, om jag bara visst att han mådde dåligt hade jag följt med honom till en psykolog, gett honom möjlighten till terapi, men tiden för detta försvann. Jag förstod inte. Ingen sa någonting till mig och mitt fina barn valde änglalivet. Den svartaste dagen i mitt liv. Nu vårdar jag de gåvor han gav mig själsligt när han levde. Så vackra saker att minnas runt honom, så mycket kärlek.

  Men mitt i allt detta har jag insett att JAG existerar fortsatt och måste ta klivet vidare. Kim följer mig oavsett, han bor i mitt hjärta, trygg i mammas bröst för evigt. Jag vet att han tillåter mig att leva och må bra. Han skulle aldrig velat se mig sådan som jag varit.

  Så därför fokuserar jag nu på min hälsa, ett litet steg leder till stora kliv och jag tar det sakta. Läker i själen, läker ihop från roten. Kastar sopor.

  Nu är gruppterapin på sommarlov tills den 1 augusti, skönt å ena sidan och tomt å andra sidan. Jag har ju ett behov av att gå dit och rensa bort saker som jag varit med om, som till viss del format mig till den jag är idag men som också skadat och stoppat mycket inom mig.

  Jag motionerar, försöker äta rätt, tar vara på fina stunder. På små ting i livet, för de betyder så mycket för mig. Just idag befinner jag mig på en vågtopp en annan dag är jag i sänkan, det är mitt liv. Men tack och lov börjar topparna bli längre än sänkorna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...