Rösta på mig!

Känns otroligt bra att se hur solen tittar fram. Allting känns lite lättare då man kan höra vackra fåglar sjunga, se de små blommorna som sticker upp ur gräsmattan, solen som bäddar in allting i ett väldigt vackert skimmer. Syrenerna börjar knoppas. Det spirar av liv runt mig och jag försöker bverkligen att hänga på med positiva tankar.

Tänker på Kim, inte så det gör ont utan försöker se honom som han var i sina härliga stunder. Just nu ser jag en underbar tonåring som satt på trottoaren i stortröja med luvan uppe, skissande på en bild i gassande sol. Landet är Spanien. Jag stod på altanen och njöt av att titta på min son. Förstod dock aldrig hur han orkade att gå i stora tröjor i den värmen men det var ju hans stil, så jag lät honom hållas. Gud så jag saknar min grabb, min fina älskade kille, men på samma gång är jag så oändligt tacksam för den underbara tiden vi fick med varandra där i Spanien.

   Livet blir inte som man vill, men jag är ändå på väg att lära mig stå igen efter hans bortgång. Det har tagit mig fyra år att inse att jag får leva, jag får andas och jag får skratta även om Kim inte kan göra det mera. Jag är på väg tillbaka till livet. Inte livet som det var men som livet är just nu. Jag lär mig att leva i nuet.

Gårdagen var dock mindre rolig, det gav mig skrämselhicka. Blev jättedålig innan jag skulle lägga mig, helt matt och skskig och hjärtat slog i turbofart. Inte dumping utan riktigt dålig. Trodde nästan jag var på väg att få hjärtinfarkt eller någonting. Ville kräkas men kan inte det så jag fick sitta på toa och hänga med huvudet, badda ansiktet med en blöt kall duk och ligga mot det iskalla golvet. Hela tiden kändes det som jag skulle svimma.

   Idag är jag fortfarade matt, men har sovit en del trots allt. Tacksam över att ha vaknat till en strålande dag där solen skiner frå en klarblå himmel, för att ännu en dag träna mig på att leva i nuet. Känns viktigt att lära mig uppskatta livet igen, så det är ju bara att öva och återigen öva så ska det väl komma till slut. Det hela har jag förstått handlar om att bryta mönster som man vant sig vid och leta fram nya.

   Att titta framåt och inte för mycket i backspegeln, det går inte ändra dåtid så det är nutid som gäller. Inte lätt men jag ska lyckas. Har väl förhoppningsvis några år kvar att uppleva saker om jag inte sätter mig själv i ett fängelse som jag gjort de senaste fyra åren.

  Avslutar mitt inlägg med en bild av min Kim, barnkär och underbar som få och saknad härifrån till månen och ut i evigheten. Så älskad och aldrig glömd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...