...

26 juni 2011 16:03

Synd att din son tog livet av sig :(

Tove Birkeland Brandt

26 juni 2011 17:57

ja det är synd

Thea

23 juni 2011 16:44

hur dog din son, vet att han tog självmord men jag menar hur? du behöver inte svara om du inte vill. Kram Thea

Tove Birkeland Brandt

24 juni 2011 11:40

Min son hängde sig

Ronnie

21 juni 2011 18:01

Hej! Bara fråga. Vet du varför han tog självmord? Hur gjorde han de?
Skriv gärna på min blogg! Eller gör de förresten!

Tove Birkeland Brandt

21 juni 2011 22:05

Nej jag skriver inte på din blogg för jag vill inte utnyttjas, min son hängde sig och varför, det vet bara han.

tovizz

20 juni 2011 10:53

vad är det med din bror? något hämskt? du skrev i ett svar om något sånt..

Tove Birkeland Brandt

20 juni 2011 12:10

det är inte min bror det är min son och han tog sitt liv den 2 januari i år.

Emilia 13 år

20 juni 2011 08:15

Det här är alldeles för sorgligt :( En så hemsk sak får bara inte hända :( Jag kan absolut inte säga att jag vet hur du känner det, men jag kan iaf säga att när min bästa vän som jag känt sen jag var tre flyttade när vi var tio år. I ett antal veckor kunde jag knappt sova på natten för jag saknade henne så. Det gjorde ONT. Jag har aldrig känt sån smärta förut. Jag hade kunnat trilla, bryta benen men denna smärtan var värst. Och den satt i hjärtat. Det var obehagligt. Värst av allt: Jag kunde inte gråta. Mina ögon var Torra. Jag läser en serie som heter Darren Shan. I bok nio dör Darrens älskade vampyr "lärare". Darren kunde inte heller gråta. I bok tio träffade han en kvinna. Som fick honom att gråta. Och det var som en lättnad när hon förklarde. Mina tårar kom tillbaks igen. Underbart. Känslan är hemsk, tills man tillslut klarar av att leva igen och glömma bort. Inte sonen, Han ska alltid vara kvar i ditt minne, men sorgen. Missförstå mig inte, det är inget illa jag menar. :( ;(

Tove Birkeland Brandt

20 juni 2011 12:09

Det är som du beskriver det så hemskt och jag har kommit en bit på väg redan men trots detta är vissa dagar så mycket svårare än andra. Saknaden är svår men livet måste gå vidare. Kramar om dig och tackar dig för att du skrev.

Mia Wallström

18 juni 2011 13:02

Känner varken dig, din son eller din familj. Men döden är ett slut vi alla kommer nå förr eller senare, sen är det olika hur det går till.
Har skrivit till dig förut, och det här lär inte vara sista gången jag skriver heller.
Du är en underbar person som försöker hantera vardagen med din son i tankarna istället för i din närhet. Lev för din familj och framförallt för din son. Han finns vid dig, dag ut och dag in. Även fast du kanske inte ser eller känner utav honom, så är han dig nära.
Jag är nästan hundra procent säker på att han tittar ner på dig och inser vilket stort misstag han begått. Det finns hjälp att få, det finns personer som är till för en när man behöver någons axel att luta sig mot. Det gäller bara att öppna upp ögonen och försöka förstå att allting kan bli bättre bara man vill. Man måste ge det tid.
Men tyvärr så valde din son en tragisk utväg. Du finns i mina tankar, jag skänker en tanke till dig och en styrke kram.
Du har varit så vänlig och länkat min hemsida, (www.behovandestod.n.nu) och därför skulle jag vilja att du skickade iväg ett mail till hemsidans mail om du har möjlighet och lust. Vill erbjuda dig en sak som jag inte vill ta här, utan jag vill ta det privat med dig. Hör av dig via mailen om du känner för det, vi hörs vännen!!! Styrke kramar.

Tove Birkeland Brandt

19 juni 2011 11:27

Tack snälla för att du skriver, för det tålamod som ni ger mig i min sorg och ensamhet. Jag har haft en dryg vecka helt utan dator eller telefonkontakt på grund av flytt och det har nog på samma gång varit bra för mig tror jag. Jag har fokuserat på andra saker än bara Kim som att packa upp och få ordning, jag har tapetserad och vi har målat och allt känns så bra just nu, jag tror verkligen att han ser mig, jag har varit ensam en del och tyckt mig se en skugga i min närhet, jag vet inte om jag bara inbillat mig men det har känts som att det var han i alla fall. Kramar om dig och skall maila dig.

Anonym

9 juni 2011 21:39

hej jag tycker detta ä hemskt-.. har du ngn bild på din bror?

Tove Birkeland Brandt

9 juni 2011 22:59

Jag har slängt alla, vill inte ha kvar dem i mitt liv.

En 13 åring (snart)

6 juni 2011 14:41

Alltså jag förstår inte hur folk orkar skriva en massa taskiga kommentarer!? Förstår ni inte att man blir ledsen??? Och om ni nu tycker bloggen är så himla dålig varför går ni in och slänger in skit-kommentarer? Väx upp och tänk er för innan ni skriver nåt elakt säger jag bara! :/

Till Tove: Hoppas du inte tar åt dig av dom där hemska kommentarerna och bara tar åt dig av dom bra! Massor av bamsekramar till en ängla-mamma!

Tove Birkeland Brandt

7 juni 2011 12:50

nej då jag försöker att tänka på alla varma och omtänksamma människor som besöker min blogg. Kram på dig och tack för att du skrev

Izabelle

3 juni 2011 15:11

Tänker på dig!

Tove Birkeland Brandt

3 juni 2011 18:42

Tack det värmer. Kram

Custuz

1 juni 2011 18:28

Som många redan skrivit; En stor förebild är du. Lycka till med allt!

Många och hjärtliga kramar

Tove Birkeland Brandt

1 juni 2011 18:50

Tack snälla, jag tar mig vidare en dag i taget. Kram och än en gång tack