Julia, 7 år

24 maj 2011 20:49

hej Tove! jag vill att du ska veta att din styrka inspirerar mig! det finns en låt som heter Chariot, den handlar endast om styrka, när jag hörde den i morse så kom ett namn upp i min hjärna: Tove! du är en självklar förebild, jag beklagar din förlust och jag vet att du aldrig kommer att läka helt, men jag vill att du ska läka för det mesta iallafall, det förtjänar du! tiden läker såren! kram /Julia

Tove Birkeland Brandt

25 maj 2011 13:51

Tack Julia det är vackert det du skriver och jag blir glad av att höra att jag är din förebild. Kramar om dig

Rosalie (13 år)

23 maj 2011 23:34

åååh! jag blir så sur på er som inte visar någon medkänsla, kan ni inte förstå att tove har det tufft?! väx upp, mogna, och visa lite respekt!

Tove, jag vill att du ska veta att din blogg har hjälpy mig i livet, du har visat mig att det finns en mening, du har visat mig ljuset! du är en sådan otroligt stark människa! din styrka värmer, din styrka inspirerar! du är en av mina främsta förebilder ska du veta! jag beklagar något oerhört din sorg!

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 12:18

Tack snälla Rosalie, jag blev varm inombords då du skrev att jag är din förebild och att jag hjälpt dig. Kramar om dig

anonym

23 maj 2011 23:11

hej! så, jag har läst igenom din blogg, och tycker verkligen inte om när sånt här händer! jag förlorade själv min bästa vän när jag var 9, och förlorade sedan min andra bästa vän den 23 april 2011, men jag har aldrig förlorat en son, kan bero på att jag är en tjej på 13 år, men min fråga till dig är, vart får du din styrka ifrån? för om jag ska vara ärlig så har jag aldrig träffat någon med en styrka som din! jag beklagar din sons död, något otroligt!

och så har jag en till fråga, hoppas verkligen inte att du ser detta fel eller något, för jag menar det absolut inte på något dåligt sätt, men. du sa att allt verkade ok, och att det hände plötsligt, är du säker på att det var ett självmord? fanns det några andra fingeravtryck på repet? för min systers kompis död såg ut som ett självmord, men visade sig vara ett helt vanligt mord.

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 12:17

Hej jag vet inte vart jag får styrkan att gå vidare, att leva ifrån tror det beror på att jag måste för de andras skull. Jag har nuddat vid tanken på hur allt gick till men polisen bedömde det som självmord så jag måste tro att det var så fanns tydligen inget som tydde på något annat och så här i efterhand har det krupit fram att folk vetat att han varit deprimerad sedan i somras utan att hjälpa eller ta kontakt med anhöriga. Kramar om dig och tackar för att du skriver till mig

Jennifer

23 maj 2011 22:32

Hur tog han sitt liv?

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 12:13

Min son hängde sig.

Julia

23 maj 2011 17:02

Hej! Tycker verkligen synd om dig! Fast det är bra att du går vidare. Hoppas inte att det här är känsligt men... Hur gammal blev din son?

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 12:13

Min son skulle ha fyllt 18 år en och en halv månad efter han dog

Emmelie

23 maj 2011 14:58

Men jag tycker så jävla synd om dig. När jag frågade den där frågan var det bara för att jag ville tänka mig in i din roll. Jag vet ju nte hur det är att ha ett barn som tog självmord. Men jag sörjer ändå men dig så jävligt mycket , och det ska du veta. Jag hittade denna blogg igår och har läst igenom hela , efter det var mina ögon riktigt bldsprängda och halsen var helt blöt (ligger ner med datan på magen oftast) Jag tycker ju så synd om dig , och du anar faktist inte hur mycket , det gör ont inom mig varje gång jag ser dig i den där grejen som länkar till bloggar på förstasidan av bloggplatsen , för jag förstår , nästan , hur ont det gör för dig , att mista sin son. Jag var själv helt förkrossad när min kusin dog i en hjärntumör.
Du ska bara veta att jag lider med dig.

Tove Birkeland Brandt

24 maj 2011 12:12

Tack snälla Emmelie, det är så skönt att möta vackra människor som dig och det värmer inombords skall du veta att känna den omtänksamhet du sprider. Tack och en stor kram till dig

thea ( 9år)

23 maj 2011 14:40

hur klarar du av din sons död ? ... är det inte som om solen själv har gått ner för livet ?

Tove Birkeland Brandt

23 maj 2011 14:46

Precis den frågan ställer jag mig också, hur klarar jag att han är död, jag tror svaret är att jag måste gå vidare, jag måste leva för det finns flera barn och massor av barnbarn min man och många andra som behöver mig, men det är jättesvårt. Kram

Siri

22 maj 2011 16:01

Hej!
Min dator hadde 100% batteri kvar när jag började läsa din blogg igår seadn när jag var klar hade gråtit färdigt och läst igenom allt hade min dator fått slut på batteri .
Varje gång jag läser känns det som att det bli tomt och sedan fylls det med värme och ljus.

Jag hoppas att du inte tar åt dig det folk skriver som han som låsades vara din son där det stod nånting med jag saknar inte dig jag hatade dig jag fattar inte hur man kan skriva något sådant!?
//EN MED LIDANDE

Tove Birkeland Brandt

23 maj 2011 09:48

Tack snälla du för din omtanke och medkänsla det är just sådana varma personer som Dig själv som har gjort att jag orkat hit. Kramar om

Emmelie

22 maj 2011 14:11

Förlåt om jag frågar men hur tog han livet ? Hängde han sig eller skärde sig eller .. Aah , tycker så j*vla synd om dig ska du veta :(

Tove Birkeland Brandt

23 maj 2011 09:47

Han hängde sig

Jonnaa

21 maj 2011 20:58

stackars dej och hela din familj! ♥

hann du märka att kim mådde dåligt eller kom självmordet som en obeskrivlig chock? förlåt om jag frågar men kan bara inte förstå hur det känns! ♥

Tove Birkeland Brandt

22 maj 2011 11:16

Jag hann inte förstå ett dugg, trodde allt var bra med honom, att allt var ok och så var han bara borta.