Anna ♥

3 juli 2011 12:11

Hej, jag har läst lite i din blogg och ville bara skänka några tankar och ord. Den absolut värsta smärta som finns är när någon i ens närhet går bort, och bland det värsta måste ju ändå vara när det gäller ens barn och när denne tar livet av sig. Känslan att inte ha räkt till, att inte ha vetat något, att man kanske kunde ha förhindrat det är olidlig! Jag grät när jag läste det du skrivit, fick så mycket medkänsla och önskade att jag hade makt att göra något. Han var ju en del av dig, det finaste du hade!♥

Min mammas bästa vän hittade sin dotter när hon hade hängt sig, så jag vet vad det innebär att förlora någon på det sättet:(jag har själv mått så otroligt dåligt så många gånger att jag känt att den enda vägen bort från smärtan är att bara försvinna från det här livet och att det skulle vara bäst för alla, och jag vet att min mamma aldrig hade kunnat hjälpt mig. När man är ung är det så mycket annat som spelar in och väger tyngre. Fungerar inte vännerna, kärleken eller hoppet om en bättre framtid kan smärtan och känslan av att vara värdelös och ensam svår att ta sig ur. Man är så pressad från alla håll och kanter och följer man inte strömmen kan det vara svårt att hitta tillbaka eller ens se något ljus.

Jag är så glad att jag aldrig tog det där sista steget som jag också var så nära på att ta så många gånger, för när jag läser det du skrivit börjar jag tänka på min mamma och hur hon skulle mått nu...

Jag känner ingen av er, men jag förstår er båda så mycket som jag som främling kan göra. Jag hoppas med allt att du finner styrka, du verkar ha en stor familj som finns där för varandra och jag hoppas att ni alla en dag finner en viss ro med det som har hänt, och att ni kan leva vidare med era liv och tankarna som värmer er. Jag hoppas att ni en dag kan skratta och vara lyckliga trots att han är borta och jag hoppas verkligen att han funnit ro nu och att han är lycklig där han är nu och vakar över er i väntan på att träffa er en dag. Jag hoppas verkligen att han kan se och höra dig och din saknad och kärlek till honom och att inser hur många som älskar honom♥ En sådan fin pojke.

Stor kram till dig!
Anna ♥

Tove Birkeland Brandt

5 juli 2011 19:15

Hej Anna
Jag vill tacka dig från mitt hjärta du fina person, ja sorgen är tung och det borde aldrig få ske att man mister sina barn men då det hänt måste man ju göra det bästa av det, jag har haft sex tuffa månader men nu har jag känt mig bättre och bättre och jag vet inte men kanske har min Kim hörsammat alla de böner jag bett honom att lyssna till. Jag flyttade tillbaka till dit mitt liv var bra så det känns också bra och nu planerar jag lite för en framtid igen, något att jobba med. Jag har startat upp en liten grej som jag skall sysselsätta mig med och som kan alternera pengar. Min son finns i mina tankar var dag och jag bär honom som det ömmaste som finns i mitt hjärta, han var min lille prins. jag vet att jag alltid kommer att känna saknaden, men nu fokuserar jag på alla de fina minnen han gav mig och jag vet att en dag så ses vi igen. Kramar om dig och igen Tack