Idag blev lilla Bella 4 år och hon fick massor av presenter, hon var så glad men du saknades där Kim, det var tomt utan att du var med och busade med småbarnen.

Det märks att du inte är hos oss längre och fast man försöker att le och verka obekymrad så sitter man bara och gråter inombords. Jag vill stoppa allt, slå på klockan så tiden går bakåt och få dig att stanna hos oss här på jorden. Hur ska din mamma kunna leva som vanligt när du gått vidare, snälla förklara för mig, hur kunde du välja att lämna alla, mig, flickvännen och vännerna. Varför gjorde du så, förstod du inte hur mycket vi älskar DIG.

Nu står jag här, livet är så hårt, det är ett tufft arbete att ta sig igenom det och jag tycker inte du var svag som tog ditt liv,  men rädd. Rädd för att leva, jag hade velat ge dig den kunskap jag besitter idag att livet är som det är och att man ska leva och se framåt och att det finns återvändsgränder på vägen där man får vända om och starta på nytt igen. Älskade Kim, jag vill skrika av smärta, jag vill inte att du ska vara död, jag vill att du skall komma tillbaka, du finns i mina tankar hela tiden och det smärtar så att du inte finns kvar och kan ge oss din kärlek, dina leenden, ditt skratt. Du var en gåva. Varför släckte du livet?

De små älskade dig över allt annat på jorden, det gjorde vi alla.

Nu är det 2 dagar kvar så ska du begravas, det känns fruktansvärt och jag räds för den stunden då du försvinner, då jag måste ta farväl, för jag vill inte, jag vill inte förlora dig. Du var min älskade lilla son, visst förstod du väl det?

Jag ber och ber att du ska ge mig ett tecken, att du ska finnas vid min sida, hjälpa mig genom livet, tills den dag jag kan komma till dig, när han där uppe har planerat att det är min tid. Att änglarna tar hand om dig, tröstar, ger dig kärlek och talar om för dig att du var älskad av din mamma och att du kommer vara det i evighet.

Jag ser ditt ansikte i mitt inre, du ler, du skrattar, fortsätt göra det min son, försvinn inte för då står jag inte ut med livets alla gråsidor, alla elakheter, allt det fula jag möts av.

Det är TOMT, det är ÖDSLIGT, det är OFATTBART, att just DU lämnade oss.

Du lämnade de små, du lämnade oss alla, du var ju alldeles för ung för att dö, bara barnet, mitt barn. Du var ju bara 17 år och DU skulle varit med oss idag då lilla Isabelle blev 4 år.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...