Jag klagade förut på att solen uteblev, men nu kom den och skiner upp mitt kök, värmer mig genom rutan och ger ett litet hopp om vår för det droppar från taken, smälter snön och det känns så skönt, jag behöver veta att det går mot vår, mot liv för kanske kan naturen hjälpa mig på vägen till ett liv, läka som så många gånger förut, en härlig värme finns hos mig.

Jag ser skuggorna kastat mot den vita snön och det är vackert där ute, den lilla vita grinden jag brukar titta på är nästan helt täckt av snö så det kommer nog dröja ett tag innan det smälter undan och försvinner i år för det är högt med snö, vi har fått massor av det i år.

Du var aldrig mycket för snön, skidor eller pulka då du var liten dina intressen fanns inomhus, spela spel, titta i speltidningar, sitta med datorn, fota, rita eller att bara vara, du var en vuxen människa i en barnkropp, men så underbart god och intelligent i hela ditt liv, just därför kan jag tycka att ditt beslut inte är Du, du hade åsikter, du opponerade dig, du hjälpte, du levde och ändå så tar du ditt liv.

Det är inget av det i ditt beslut som jag som mamma uppfattat som Dig, det är konstigt, främmande. Jag vet att du skrev att du ville dö men du ville leva, jag tänker ofta på de orden. Vad fick dig att ta detta beslut? Jag vet att jag inte kan få svaren, att jag måste lära mig acceptera att du gjorde det och att jag en dag skall klara av att gå vidare men jag vet ju inte hur jag kommer dit, hur kan jag acceptera att du gjorde detta?

Du var en älskad människa, många såg upp till Dig, många ville vara som dig även jag gjorde det, dina syskonbarn gjorde det, dina vänner, dina systrar, ja många, många som du berört med din kärlek och charm i ditt alldeles för korta liv. Varför kunde du inte ta till dig av allt det här? Varför ringde du inte din syster och pratade, varför skickade du inte ett sms, varför sträckte du inte ut en hand, varför bad du oss inte om hjälp? Så många frågor, varenda dag och alla har ett gemensamt, de kommer för alltid vara utan svar älskade lilla Kim för du tog svaren med dig till himmelen.

Jag förundras fortfarande över hur hårt livet kan vara, allt man tvingas gå igenom, att man klarar av det, jag förstår dig till viss del men ändå inte för man kan inte tillåta sig att ge upp, det finns så många vackra saker att uppleva, jag vet det för jag har gått vidare gång på gång, men jag har aldrig kännt att livet kan vara hårdare än denna gång, du betydde så mycket i mitt liv, fast du inte trodde det, du var min son, min livs juvel och nu är du borta. Ljuset har slocknat, din låga är släckt och det känns för oss alla. Det är fuktansvärt att leva här utan Dig.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...