Jag önskar så att man fick en andra chans att man kunde få dig tillbaka för det är så svårt att leva här utan dig. Jag vill ju ha dig här med mig älskade lilla Kim, jag fattar inte att det blev så här, att du ville Dö.

Jag ska snart åka till mormor och morfar och hälsa på, men jag är så rastlös hela tiden, det känns så svårt. Jag tycker om att prata om dig för då lever du en stund inom mig, men det verkar som alla tror att man skall inte påminna mig om att du dött, ingen pratar längre om dig. Jag tänker på dig varenda dag, varma tankar, fyllda av kärlek, mamma saknar dig älskade Kim.

Du var en underbar kille och jag var så stolt, du var min...

Jag fattar inte att du gav dig av, varför Kim jag undrar över detta varenda dag, jag finner ingen ro.

Det är grått och mulet idag ska bli mera snö sa Ståle, jag hatar snön, vintern, den är så tung och den gav dig dåliga tankar tror jag, tänk om solen bara kunnat lysa lite i ditt liv. Jag känner mig inte så ensam längre eftersom jag har alla underbara änglamammor och kanske har du nu fått massor av vänner däruppe, för ni är ju många som tagit era liv, många som gett oss denna saknad, vi försöker hjälpa varandra och stötta, jag är glad att de kommit in i mitt liv.

Idag fyller bonusbrorsan år, han blir ju 20 nu, tänk vad tiden gått, men jag saknar dig ännu mer då jag tänker på detta, det är för jävligt att inte du finns här hos mig längre, jag känner mig så avtrubbad, så gammal. Du övergav livet, jag kommer aldrig att fatta det, du var ju full av liv.

Jag önskar så att jag hade förmåga att få tiden att gå baklänges, att jag kunde få en andra chans att jag då kunde se vad du tänkte göra och hålla dig hårt i min famn, jag älskar dig Kim av hela mitt hjärta och utan dig är jag halv.

Jag lever, andas, tvingas att komma framåt, sakta men jag saknar, jag sörjer och ingenting är längre vackert, jag vet ju med mig hela tiden att jag inte får hålla om dig mera, du var mitt barn och barnen skall leva och vara lyckliga.

Mormor sa hon accepterat det du gjort, men nu har hon börjat sakna igen, vi är alla vilsna och det är svårt att acceptera att du inte kommer tillbaka för det är det enda jag vill att du skall göra.

Ett medium har sagt att du tar farväl och sedan kommer försvinna helt, jag tror inte på detta, jag tror inte du kommer överge oss som behöver dig, det är inte likt dig. Jag kan inte tro det hon sagt för det känns fel. Hon sa du alltid velat dö, att du alltid kännt ett utanförskap, så kan det inte vara, vi öste kärlek över dig. Din svärmor kontaktade henne, men hon kan heller inte tro det hon läst för det är inte Du.

Snälla säg att det inte är sant, säg att du stannar med oss att du lovar skydda oss och ge oss kraft att orka leva ett långt liv utan att du finns i det.

Man blir så orolig, så ledsen av det här, jag vill inte, jag älskar Dig.

Mamma

 

Sassah

9 mars 2011 11:40

hej,
jag är kanske lite ung för att skriva här men jag måste bara erkänna en sak.
Jag tycker du är jätte stark för att du kan blogga om detta, jag beundrar dig för det.
Jag tycker din blogg är så fin.
Hejdå :)
// Sassah

http://www.sandrahaggren.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

9 mars 2011 19:50

Tack
Jag vet inte om det är styrka att skriva och dela med mig, för det har blivit mitt sätt att visa världen att jag hade en underbar son och för mig att bearbeta min sorg. Jag älskade honom så oerhört mycket och jag vill att man skall se att han fanns här med oss andra. Jag vill tacka för din omtänksamhet och ditt beröm. Kram

 

Tatjana

9 mars 2011 11:59

Jag vet exakt känslan jag tycker synd om dig jag förstås känslan för jag har också försökt ta livet av mig. Jag blir tårögd av det du skriver om han så fina texter. Ibland rinner det nåra tårar på min kind. Hoppas du klarar dig i livet men kom ihåg han kommer jämt finnas hos dig vad än som händer det är ju inte slut ännu ni kommer ju träffas på andra sidan. Var stark du kommer klara det här jag lovar.

Tove Birkeland Brandt

9 mars 2011 19:48

Tack snälla du och du skrev att även du försökt ta ditt liv, snälla tänk aldrig mera en sådan tanke, livet är dyrbart, en gåva. Min son gjorde fel, man kan aldrig veta hur livet ser ut om en timma, kanske ljust eller kanske mörkt. Ta vara på livet och tack för din omtänksamhet. kramar Dig

 

Caroline C

9 mars 2011 15:10

Så fint du beskriver din sorg och delar med dig av den!
Jag känner för dig men avskyr att beklaga.
Beklaga för vad då?
Jag har aldrig gillt detta beklagande – jag säger istället att jag känner för dig.
Din son kommer alltid att finnas hos dig och vissa dagar kommer Han att vara dig närmare än andra dagar.
Ingen kan säga hur det blir - inte ens ett medium, tro mig!
Ett medium har inte alltid rätt heller utan:
Lyssna till ditt hjärta och följ dess röst där finns sanningen.

Många varma tröstekramar
Från Caroline C.

Tove Birkeland Brandt

9 mars 2011 19:46

Tack snälla dina vänliga ord gav mig styrka att tro på det jag känner, är tacksam för att du skrev till mig. Kram och än en gång Tack

 

Julia

9 mars 2011 18:45

Beklagar din sorg gud vad hemskt, jag förstår dig!! Stackars dig det borde vara en tuff tid att gå igenom.

Tove Birkeland Brandt

9 mars 2011 19:45

Tack Julia, ja det är den svåraste tiden i mitt liv, jag saknar min son i varje fiber av min kropp och det värsta är ju att denna saknad aldrig mera kommer att avta. Kram och tack för din omtänksamhet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...