Sitter här framför datorn, med kaffe som ryker, tänker, flyr bort försöker ge dig lite liv, en chans till att känna din närhet en liten stund. Minnen, små frekvenser av lycka för dig och mig. Jag fattar inte att du är borta för alltid, jag vill ju inte att du ska vara det, det förstår du säkert. Du måste bara komma tillbaka till mig. Hjärtat skriker efter Dig, men mitt intellekt säger att snälla, han kommer inte mera, han är död. Jag hatar DÖD, vem uppfann ett sådant jädra ord, så hårt och obarmhärtigt detta är.

Tänker tilbaka på din begravning, på vad vackert det blev trots att jag trodde jag skulle dö, jag trodde inte mina ben skulle bära mig fram till kistan, men jag klarade ju av det också, jag försöket göra det fint för dig, jag la din röda ros på kistan och lovade att vi ses igen, du älskade röda rosor, du var min alldeles egen lilla ros. Jag lät en solist sjunga vackert för Dig och jag hoppas du kunde se allt från din egen utsiktspost. Jag ville det skulle vara vackert, för du var det vackraste i mitt liv, min son, mitt barn.

Nu sitter jag här och vilar mitt inre i ensamheten, jag känner min förlust, min saknad, min sorg, jag gråter, men vad hjälper mig detta, Du kan ju inte komma hem tillbaka igen. Jag kommer aldrig att förstå att du ville Dö, jag kommer aldrig förstå din handling, jag är så ledsen älskade Kim att jag inte förstod att du mådde så dåligt, att du inte kände någon annan utväg. Du var ju bara barnet ännu, mitt barn. Vad ska det bli av mig nu när du är borta?

Jag kan se dig i mitt inre, jag kan frammana bilden av dig, jag vill känna din kram, men poff så är du borta igen.

Nu snöar det igen, det är grått, ser ut som jag känner mig. All den smärta det är att förlora dig Kim, det är ofattbart vad svårt det är, hela mitt inre skriker.

Jag vill inte, jag vill inte, Du får inte vara död.

Jag vet ju att du är det, inne i mitt huvud så vet jag, jag går ju och tänder ljus på minneslunden, så jo jag vet att du är död.

Jag vill att alla skall veta hur underbar du var, vad stolt jag var över dig.

Orden låter så torftiga, så små fast jag vill de skall vara stora och gedigna.

Snälla Kimpan jag älskar dig så mycket, hur ska jag klara mig ett helt liv utan Dig...

Mamma

 

sassy

10 mars 2011 15:19

det vattnar i ögonen

http://www.sarasassy.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

10 mars 2011 15:59

Tack för att du läser min blogg. Kram

 

cicci

13 mars 2011 09:04

Åååh .... gråter , gråter o gråter.... jag gråter som bara den när jag läser! Tycker livet är så orättvist .... Det gör ont i hela mig när jag tänker på den smärta du måste bära där inne :( kram

http://www.qdela.se

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:02

Tack snälla du, ja vissa dagar känns det som om man vill ge upp men då får man tänka på de som lever och som behöver mig och då kämpar jag vidare och det hjälper mig också att ta mig en dag i taget med alla snälla människor som hör av sig, man ser att det finns hopp. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...