Jag såg att mina bananer blivit lite bruna i skalet och då kom jag på att göra en banankaka av dem, vips så har jag fixat detta, det går så snabbt och lätt allt som har med baka att göra eller mat, tänk om livet vore så enkelt också om det en enda gång kunde säga vips och vara bara bra för oss alla.

Helvete Kim varför tog du allt ifrån mig, varför kastade du bort livet, vände det ryggen, hängde dig. Jag står för faan inte ut, fattar du? Jag finner ingen ro någonstans, mitt inre är i uppror, jag måsr så jädra dåligt, skulle fira bonusbrorsan igår och allt jag klarade tänka på var att jag inte fick fira din 18 års dag, så orättvist allt är. Du betydde allt och ändå räckte detta inte till, varför?

Din syster Laila ligger i magsjuka, pratade med henne förut så de har ingen ork alls och full rulle på barnen, så pratade jag med Helena och hon har så ont av sin foglossning att hon knappast kan ta sig på toaletten idag, stackare, alla vet då att de lever och jag sitter här i ångest och saknar dig.

Hyresvärden har varit hit och kollat på diskmaskinen, skall ta hit en reperatör för att kolla allt, han ringer då det är dags, ja och så har jag ju bakat och nu äntligen for kakan in i ugnen och där ska den stå i 55-60 minuter, det blir väl gott till lite kaffe med maken senare då han är hemma från jobbet igen. Du älskade också allt som var sött, precis som mig så jag tror du hade gillat banankakan :-)

Det är så uppgivet tomt sedan du lämnade oss, jag finner ingen mening i livet, dels för att jag inte förstår varför du bara skulle bli 17 år gammal. Varför födde jag ett barn som bara skulle bli tonåring? Vad var syftet med detta, du hann ju knappt uppleva ett enda dugg. Jag är arg på dig, jag är arg för att jag behöver känna sådan sorg när det enda jag vill göra är att ge dig kärlek, ha dig nära och krama dig. Jag är så arg för att du lämnat mig så här.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, orden är så lika, tankarna de samma hela tiden.

Men sakta tar jag ett steg framåt, jag måste för alla som älskar mig, trots att det smärtar tar jag en dag i taget och lever vidare för de som finns kvar behöver mig. Jag har ju alla barnbarnen, de små söta rara pyrena som du älskade med hela ditt hjärta. Hur kunde du lämna allt? Vad fick dig att göra så.

Nej jag kommer aldrig att fatta vad som hände, men jag kan kanske leva mitt liv som om den sista dagen är idag, bara jag läker lite till, jag känner ju att jag kommit en liten, liten bit på väg nu, jag klarnar på något vis, känner mig inte längre så bortdomnad, chocken börjar släppa sitt grepp. Det är svårt, fruktansvärt svårt att inse att du inte kommer tillbaka. Det har hänt att jag sett ungdomar ute och fått för mig att det är du som går där, de går på ett liknande sätt eller klär sig likadant, de har keps. Du hade alltid keps. Men så kommer jag på mig själv, att det inte kan vara du för du är ju död och kan inte gå där på trotoaren. Det är en livslång saknad du gett mig Kim, en värk inom mig, en saknad som är större än allt annat.

Jag önskar så jag hade vetat att du inte mådde bra, att du sagt något så jag kunnat få dig att ändra dig, men du gav mig inte en chans. Din syster som du stod så nära inte ens henne sa du det till, Varför kim? Varför lämnade du oss så krossade som vi blev av det här. Du var så fruktansvärt älskad, av många, du min vackre son..

Jag tänker på dig som min ängel då jag har bättre dagar, min skyddsängel och jag hoppas i mitt inre att du kan känna den kärlek jag bär till Dig, jag tror ju det egentligen, jag tror du vet. att du finns här med mig på min fortsatta färd, att du har det bra nu, att du nått dit du vill, men jag är så rädd du skall lämna mig helt, för alltid för jag står inte ut med det. Säg mig Kim du gör väl inte det?

Så kommer tankarna på det som skulle varit, du skulle ta körkort, du skulle skaffa lägenhet, du skulle träna, herregud det var så mycket på plussidan så jag fattar inte, var det bara stundens ingivelse, du kan inte ha planerat att göra så här. Jag försöker tränga bort allt ur mitt sinne för att finna lite frid, men jag lyckas så dåligt, men jag tar en dag i taget, sakta, sakta tar jag mig framåt och jag blir starkare.

Älskade lilla Kim ingen kan någonsin ta din plats, fylla ditt tomrum, saknaden, men kanske kan jag lära mig att skratta igen, kanske kan jag se på det vi haft och vara tacksam och glad över det istället för att sörja det som saknas, jag hoppas det av hela mitt hjärta, jag behöver det.

Skall sätta mig och läsa lite mera psykologi nu för ett gladare liv, jag håller på för att bearbeta mitt inre, att ändra mitt sätt att vara och att uppfatta saker.

Herregud nu börjar jag bli orolig över min katt också, han har inte varit hemma på hela dagen, han som brukar hänga på dörren var 20.e sekund och vilja in för att vilja gå ut, oroligt, bara det inte hänt något, han är en trösterik liten en Ramsay, så söt då han hänger i framtassarna och titar in genom rutan för att få komma in. Så nu börjar det lukta lite gotta här också, banankaka på G och det sprider en ljuvlig doft i hela mitt lantiskök, jag är glad för min utbildning, jag bangar inte för att ge mig på nya saker, det känns lätt när det kommer till mat och bak <3

Du älskade också att laga mat och att baka, du hade passat som kock, jag kan tänka mig dig i kockkläder, du hade varit fin i det. jag ska passa på att baka din morotskaka någon av dagarna också som du planerade att bjuda mig på men som vi aldrig kom till skott med. Saknar dig av hela min livskraft, det är så tomt och ödsligt utan dig..

Mamma

 

ung författare/ Jill Andersson

10 mars 2011 15:40

Först vill jag beklaga sorgen. :( Att mista någon i släkten är alltid svårt.
Själv så förlorade jag min farmor för 7 år sen. Men sorgen och saknaden finns fortfarande i luften.
Jag har en bästa kompis som har funderat på att ta livet av sig. Och när jag hade läst detta inlägg så förstår jag vad tomt det hade blivit utan henne.
Fortsätt kämpa jag tror på dig:)
Kram// Jill Andersson

Tove Birkeland Brandt

10 mars 2011 15:59

Tack för att du skrev och du ha ett vakande öga på din vän, säg hur mycket vänskapen betyder och be henne läsa om hon faller, låt henne aldrig ge upp. Kram och hoppas att allt går bra och tack för dina vänliga ord. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...