Mediterat, vilat själen, inte tänkt, bara tittat och låtit det gå vidare, stundvis svårt men då är det att andas igen som gäller, varenda minut av smärta som kan kortas ned är skön, att få vila sin själ lite känns så skönt, men nu sitter jag här igen. Mina kompisar djuren tycker det är en ruggig dag och de sover bort dagen, myser, ja vissa dagar är de sådana. Det är tyst här hemma, bara fläkten i min dator som hörs, jag blev kall en stund, jättekall är det du?

Snön har gett med sig lite där ute nu, skönt, jag är så trött på snö, vill inte ha mera av den nu, den fryser ned mitt inre helt. Jag kommer alltid att hata vintern nu för den tog dig med sig, den måste gjort ditt sinne kallt och fruset för sol och värme kan göra underverk i våra liv, det var ingen sol då du dog.

Allt är så tungt, det är svårt att andas, det är svårt att tänka, det är svårt att leva.

Jag vet inte jag känner mig bortkopplad på ett sidospår, något som inte leder någonvart mer än ut i tomma intet som förvillar mig, min sikt, mitt inre.

jag känner mig så förlorad mitt i allt det som skett, att mista dig.

Jag vet inte om jag någonsin kommer fatta att du är borta för ALLTID, det känns som du snart ska komma, snart ska höra av dig och ändå vet jag ju att det inte kommer att ske. jag tänker på alla ungdomar som sliter med sin aliv, jag tänker på allt de ska mötas av, svårigheter som gör att de vill Dö, herregud man måste kunna rädda alla dessa vilsna själar, det finns inget som blir bättre av att dö, man vet aldrig vad som kommer i morgon eller i eftermiddag, åhhh om jag ändå kunnat få dig tillbaka.

Jag skulle önska jag kunde omfamna hela världens tonåringar och rädda dem från allt ont, stifta en lag att det får inte ske dem något och att de får inte dö, så många som gått denna vägen, som trott det inte fanns en utväg, precis som dig Kim. Men ändå var det ju bara att skrika på hjälp så hade många varit där och fångat dig/dem, hjälpt dig men ändå provade du inte att säga det.

Jag tänker på oss alla som mist våra barn, all den smärta vi delar, alla tankar. om jag kunde skulle jag hjälpa dem alla att må bra, jag skulle önska jag kunde trolla fram dig igen, få dig att stanna kvar, få dem att komma tillbaka.

Men jag sitter här och drömmer, det är det enda jag klarar av, jag svek dig Kim för jag förstod inte din otroliga smärta, jag visste inte du mådde dåligt, jag trodde ju allt var bra, så ja jag svek dig vännen fast jag bara ville dig väl och det känns så svårt idag. Du var min son, jag hade smekt din kind, jag hade kramat dig och gjort allt bra, men jag visste inte. Förlåt mig hjärtat, så kanske jag kan förlåta mig själv en dag.

Det är så smärtsamt att mista Dig, det är som att mista sitt liv. Alla blommor i naturen vissnar, molnen blir svarta, livet rinner ut.

Det finns ingen lindring, bara tiden kan vara min vän nu och jag vandrar sakta, ett steg i taget för att orka leva utan dig, min älskade lilla Kim.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...