Det är så konstigt allt, jag sitter här, tänker som vanligt på Dig men också på en tjej som hette Amanda som jag läst om.

Hon behövde hjälp, skrek efter hjälp men fick ingen, svenska staten ville spara, stackars lilla tjejen hon trillade mitt emellan alla stolarna. Kanske har du träffat henne där du är nu, hon var 18 år då hon dog.

För er som vill läsa om henne så heter boken" Den onödigaste döden och konsten att älska" av Stefan L Holm, jag läste ut den på 2 dagar, den grep så hårt men det gör alla ungdomars öden, alla som dör i onödan, för att de inte mår bra endera för att man inte klarar hjälpa eller för att de inget säger om det som min son.

Det är så förbannat jobbigt, jag saknar dig hela tiden älskade Kim, jag är trasig, amputerad, jag vet egentligen inte hur jag orkar, jag vet bara att dag läggs till dag och jag befinner mig bara, jag går upp, jag klär mig, borstar håret skriver, äter, ser på teve, tecknar, sover, ja i stora drag ser det ut så, ja då lever jag väl, eller?

Runt mig funderar man på om det inte är dags att gå vidare, men jag har väl gått vidare jag tar mig framåt en dag i taget sedan du dog, jag lever det är väl att ta sig vidare? Kanske menar dom glömma? Ja då får dom vänta för om det är att gå vidare då kommer jag aldrig mera vidare, då blir det den dagen jag lämnar in.

Min saknad finns där hela tiden fast jag inte vill, det är inget jag väljer det är mitt barn som är borta. Han är död, fakta...

Jag blir nog tokig av det här i alla fall så känns det så vissa stunder, ska ta och träna sen igen, måste röra mig annars sitter jag bara här framför datorn och skriver, jag har skrivit i 2,5 månad nu varenda dag, av smärta, av sorg.

Tänk om du ändå hade stannat upp, bett oss hjälpa dig, pratat med oss om det som var tungt för dig, men inget gjorde du, var det för att du visste att vi hade hjälpt dig? Jag tror inte du ville dö, jag tror du ville komma undan någonting. Du planerade din framtid med flickvännen, hur ni skulle ha det, det är så ofattbart att du efter det går och tar ditt liv, men du gjorde det ju och vi som älskar Dig står här i skuld, alla bär vi skuld. Vi förstod inte hur du mådde, vi nådde inte fram, det är så mycket skuld i detta, att älska är inte lätt, speciellt inte då den man älskar dör och då det sker genom självmord, blir man tyngd av skuld, ångest, skam.

Du sitter i himlen nu, ser på oss från din utsiktspunkt och jag sitter kvar här, tom, krossad, sårig. Önskar så att jag förstått, men nu är det försent. Förlåt Kim.

Solen skiner, snön blänker , gnistrar och jag beskådar, det är lite vackert, jag försöker få mina tankar bort på annat för att slippa gråta igen, jag måste orka rycka upp mig lite, komma igen, jag behöver ett andrum, jag behöver vila mitt inre, slippa tänka en stund.

Saknar dig så gränslöst mycket Kim och det gör så ont att mista dig.

Jag älskar och saknar dig tills mitt sista andetag för då kommer jag efter Dig.

Mamma

 

Annika

12 mars 2011 13:08

Hej! Läste i en av bloggarna jag följer, att hon hade läst och länka till din blogg!
Är alltid svårt i sådana här stunder. Vet inte vad jag skall säga el skrive.
Men gör ett litet försök....
Är inget proffs men har lite erfarenhet....
Min dotter försökte för några år sedan att ta livet av sig..men tack vare att hon gick ut på nätet och att en granne läste vad hon skrev...så lyckades vi rädda henne..men det var ett dygn av ovisshet. Idag några år senare mår hon jättebra! Men det var en tuff tid..pendlandes mellan hopp och förtvivlan..hon skar sig också..något så fruktansvärt.
Det som har hjälpt mej..är att jag har ett stort socialt nätverk...som jag har ältat med vännerna! Det behövs....
Orkar och vill du någon gång höra av dej..om inte till min blogg..så är min mailadr annikalarsson@hotmail.com
Kram Annika

http://www.anglarnafinns.blogspot.com

Tove Birkeland Brandt

12 mars 2011 13:57

Tack snälla Annika, ja livet är tufft och förvånas inte över om jag skriver till dig, det känns tryggt att ha människor runt sig som är villiga att plocka upp en då man faller.
Kramar dig för din underbara medkänsla

 

Annika

12 mars 2011 18:23

Hej igen!
Du får så gärna höra av dej! Det jag saknade när det var som värst, var att ha ngn att prata med..om just detta att min dotter skar sig. Skulle velat dela det med ngn annan förälder. Men hade ingen. Även om alla mina vänner fanns, så ville jag ha ngn som precis viste vad det handlade om. Förstår precis när du anklagar dej...för att det är ditt fel. Vilket det GIVETVIS inte är! Men jag kände detsamma...var jag en dålig mamma...vad hade jag gjort fel i uppfostran osv... Min största sorg vi denna tiden..var att jag har ju en dotter till...men hon kom verkligen i kläm...vilket jag än idag har såå dåligt samvete för!
Ännu en gång när du orkar och känner för det...är du välkommen att höra av dej!
Kram Annika

http://www.anglarnafinns.bloggspot.com

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:19

Tack Annika, för att du har ett sådant gott hjärta. Kramar dig

 

...

13 mars 2011 01:18

Underbar blogg :) Får mig att ångra att ha haft självmordstankar och självmordsförsök. Du har en jätte söt pojke, för han finns alltid kvar..

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:06

Tack snälla du. Jag kände en lycka då du skrev att du ångrat att du haft självmordstankar/självmordsförsök, jag blev glad att kunnat påverka någon. Snälla gör aldrig om det, du skadar så många andra, be dem istället om hjälp om livet skulle bli jobbigt, du kommer se att de hjälper dig mer än gärna, vad som helst bara man slipper mista.
Kramar dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...