Jag har tagit mig tid att träna i 50 minuter på mitt gångband, fått mig en dusch, rastat Buddy min goa Rottis och fyllt på pellets, nu känner jag mig som en ny människa, så skönt det känns.

Jag tog med mig telefonen in och med Spotify i hörlurarna så gick det som en dans, spelade Evensence, de får upp tempot och så tog jag fram en ny bok som jag hann läsa 62 sidor i. Den heter Styrkan i att misslyckas, vänd motgång till framgång skriven av Charles C Manz, man får en och annan tankeställare, man måste leta styrkande saker i det man misslyckas med, som att inte vara en nog bra mamma, jag undrar vad jag ska vända till framgång i det?

Jag vet inte vart jag står i någonting just nu, det känns så hopplöst allting, det bara är svårt, allt är svårt och så ska jag finna något bra i det om jag ska följa boken, nej jag är nog alldeles för svart inuti just nu för att våga misslyckas mera just nu, men ändå lite stärkande att läsa om det. En dag kanske det vänder, måste ju våga tro att det är så, att jag istället för sorg kan se glädje över att haft turen att vara din mamma, att jag kan glädjas över tiden vi hade och sluta tänka på det jag aldrig mera får, men det är svårt, jädrigt svårt att ens tänka på det just nu.

Middag snart blir stekt fisk idag med samma sås och pot som igår, det blir väl bra, bjöd Helena och Robin hit idag men de är drabbade av den allmänna svenska ordningen att inte ens ha råd att ta sig hit för de har minimum av diesel kvar och samma skit råder här så vi får höras på telefonen. Vi pratade en del idag, kändes helt underbart, jag talade om saker jag känner inombords annars så pratar jag inte med någon längre. Det är så att jag känner att ingen vill höra mig älta så då slipper dom höra, men min sorg är kvar och det känns för jävligt att mista sitt barn. Att gå dag efter dag och veta att det aldrig mer är Du och jag, jag har din minnessida på nätet Kim, jag tänder ljus där ute, jag skriver om min sorg, min saknad, min största rädsla har jag redan mött, det har alltid varit att mista er, jag miste dig Kim och jag förstår inte varför det behövde ske.

Med tiden blir det kanske lättare, ja inte saknaden den finns alltid där tror jag, så förstår jag det av alla andras ord som jag läser, den blir större och större för vart år och de vet ju, de är ju mitt i det. Det är inte roligt att se fram mot en sådan framtid, men vad gör man med sin kärlek, för utan att äga kärleken kan man inte heller sörja och sakna då man mister, ja myntet har alltid två sidor hur gärna man än önskar att den hade bara en just nu älskade Kim.

Om du vetat hur livet skulle bli för oss andra, då hade du väl stannat? Du hade väl inte velat se oss lida så här?

Jag undrar stämmer det att du alltid känt ett utanförskap, att du inte var till freds med dig själv, var det så för dig, den diagnos du fick aspergers syndrom, fick det dig att känna utanförskap, att vara annorlunda. Jag slet i så många år, jag ville så väl, jag vet att det var svårt och att andra sa att det inte var något fel, men vi levde med det, det var en del av oss alla, vi visste, du visste och vi ville du skulle ha det bra. Jag har läst en massa under alla åren som gick om aspergers, jag läser ännu, varför kunde ingen förstå att du hade den diagnosen och låta dig vara, det var som om folk tyckte det var skamligt och fult, men du var så vacker både inuti och utanpå, visst var det svårt ibland, men vi löste det.

Jag hatar att tänka på att du kände dig utanför som mediumet sa, jag har pratat med Helena och hon säger att du sa det själv, lilla hjärtat, jag fattade inte att det var så svårt, jag försökte ju hjälpa i alla dessa år och när det gällde så gav du mig inte chansen, du tog livet av dig. Jag bär skuld som inte fattade att du mådde dåligt, som trodde dig då du sa att det var bra, jag är så ledsen, varenda dag, jag bär dig i mitt hjärta som mitt vackraste smycke, jag saknar dig förtvivlat mycket, jag vet inte hur jag ska orka, känner sådan ångest. Du behövde mig verkligen Kim och jag visste inte att det var så, jag har läst det mediumet skrev om och om igen och jag förstår nu hur du kunde ha känt dig, ensam i en värld av människor som du inte förstod dig på, herregud jag ville du skulle ha det bra, jag försökte göra det bra för dig.

Varje dag, samma känslor, samma ångest, samma uppror och kamp i mitt inre. varför ville du inte se att livet är vackert? För det är ju vackert även om det är svårt, vi fyller en mening, även om jag inte vet min egen.

Hon skrev att du inte lämnar oss förrän vi är redo för det, jag hoppas det, jag hoppas du ger mig tröst och kraft och Kim du var inte utanför du var i allra högsta grad en av oss, du var min son som jag älskar mer än livet självt.

Herregud vad jag saknar dig, det gör ont.

Mamma

 

helena

12 mars 2011 19:58

Hej, jag är så ledsen att du måste känna dig så här!
Jag bleklagar!
Själv fick jag tårar, ingen mamma borde vara med om detta!
Tackvare dig, har jag förstått att min tanke att jag skulle göra självmord, inte är en bra idé!
Beklagar sorgen än en gång, och hoppas på det bästa för din framtid!

http://heeleenaa.devote.se heeleenaa.bl

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:18

Jag måste säga att jag blir glad då jag klarar att beröra någon, att få någon att tänka efter. Att ta sitt liv är så fel, dels för att i morgon kanske livet är bra och sedan för att det är så egoistiskt genom att man skadar så många människor runt sig som älskar en, deras liv kan aldrig bli de samma igen. Men jag kan förstå att man mår dåligt och känner så, men då ska man ropa på hjälp för det finns hjälp att få, säga som det är till alla, men får hjälp och slipper tycka att livet är svart. Kramar dig och hoppas du aldrig tänker dessa tankar igen och hör gärna av dig till mig om det är jobbigt

 

helena

12 mars 2011 20:19

Hej,
en kommentar som du för en tid sedan fick, var från en Helena i Finland, inte den Helena som du känner,
jag vill bara att du ska veta att det var en annan Helena som ville ta livet av sig, inte din Helena!
100000000 x bleklagar sorgen!

http://heeleenaa.devote.se heeleenaa.bl

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:13

Nej jag misstolkade inte vilken Helena det var, jag tänker ofta på er som vågar ta kontakt, ni är så goda människor, så fulla av empati och jag vill krama om er alla för detta.
Min Helena finner du på min sida under en blogglänk "min dotters blogg" om du vill kolla. Kramar dig

 

Helena

12 mars 2011 23:11

Hej.
Du är bara så otroligt stark som orkar att gå igenom det här.
Det här berättar jag igentligen inte för sånna jag inte känner, men jag vill göra det nu.
För tre år sedan så dog min dotter Ronja, som då var nio år, i en olycka. Hon blev överkörd och dog direkt. Det är det värsta som hänt i mitt liv. Hon finns alltid i mitt hjärta och jag gråter fortfarande ofta. Men efter några krisiga och tårfyllda månader så kunde jag börja tänka på henne som den underbara dotter hon var, och fortfarande är, och på alla finna minnen vi har tillsammans. Jag hoppas att du kan göra det med din son också.
Lycka till och kom ihåg att han har det jättebra där han är nu, och att du kommer att träffa honom, få krama honom och få säga att du älskar honom igen.
Kram från Helena.

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:11

Tack Helena, du träffade mig i hjärtat, din medkänsla, ja det är tungt att mista den man älskar så mycket, men du bekräftar mina önskningar om en ljusare framtid och ett hopp om att se på honom istället för att bara sakna. Kramar dig och tackar dig från hjärtat att du kontaktade mig och delade av dina erfarenheter.

 

En ung tjej.

13 mars 2011 00:38

Gud. Man blir tårögd bara man läser det, och jag beklagar verkligen.
Jag önskar dig all lycka i framtiden och ja, jag önskar att jag kunde säga något bra, men jag kommer inte på något.
Men ja, ibland kan det vara bra att må dåligt,men man får aldrig glömma bort att det blir ljusare.
Det kanske är ganska mörkt nu, men man får aldrig ge upp.
Ljust blir det, kanske inte helt ljust, förstår att saknaden är stor, men ljusare blir det, jag lovar.

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:08

Jag jag tittar på framtiden, jag förstår ju att det blir lättare och att tiden faktiskt är min vän i allt det här men saknaden är väldigt tung, han var en underbar son. Jag vill tacka för att du skrev till mig för det ger ljus i tillvaron med snälla omtänksamma människor. Kramar Dig

 

cicci

13 mars 2011 08:51

Hejsan.... förstår inte hur du orkar, står ut..... Jag har nästan gett upp livet totalt mellan varven men min son jag saknar är (tackar gud) fortfarande i livet men han är borta .... tagen från mig på ett sätt som bryter mot en mors alla lagar. kram Cicci

http://www.qdela.se

Tove Birkeland Brandt

13 mars 2011 10:04

Hej vännen
Omhändertagen menar du ja min son var också omhändertagen en gång, så min förlust är dubbel, jag har förlorat honom en gång tidigare, men denna gången är han borta för alltid och det är väldigt tung. Kämpa vidare, försök göra det de vill "Komma till insikt" Kramar Dig

 

cicci

14 mars 2011 09:20

Hej igen... Nej han är inte omhändertagen utan hans pappa har tagit honom o jag har inte sett honom sen han va (3) o nu blir han 11... de sjuka i det hela är att vi hat delad vårdnad men ingen hjälper mig , varken soc eller familjerätten .... får bara till svar av dem att de har inget med detta o göra, de har inget med vårnadsfrågor eller annat gällande de o göra :/ hur de nu kommer sig. :( Din minnesfilm , den va jätte fin :) gör ont i hela mig ... den smärta , sorg o saknad du måste leva i .. gråter med dig när jag läser o ser de fina du gör till hans minne . kramar

http://www.qdela.se

Tove Birkeland Brandt

14 mars 2011 11:39

Tack jag lider även med dig för att mista sina barn är svårt och även du har fått genomlida en seperation. Kramar dig och tackar för att du skriver

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...