Gårdagen var helt underbar, jag mådde så bra, vi skapade tillsammans i din minnesbok älskade Kim och vi kom en bra bit på väg, nu ska vi skriva en del igen men jag har fått stopp i huvudet, jag vet inte vad det är, ju mer jag försöker minnas, ju mera tycks jag glömma. Fattar inte, jag har bett andra som var betydelsefulla i ditt liv att också skriva, jag väntar på deras texter så ska jag placera dem i boken som växer. Det har varit ett glädjande projekt ett sätt att bearbeta då det gör ont inombords, att ta sig ännu en dag mot framtiden som jag får leva utan dig. Men nu har boken kommit så långt på väg att jag kan titta och minnas de dagar då det är extra svårt, ett sätt att fly verkligheten och smärtan, så skönt det känns älskade Kim.

Jag tror vi lyckas att avspegla dig så att mina barnbarn kan lära känna dig en dag genom att läsa i den här boken och vänner kan se att du fanns med oss och vem du var. Det är av kärlek vi binder samman dessa sidor och kanske kan andra göra lika med sina saknade barn, för det hjälper och det blir ju kvar.

För oss har det fört samman, vår smärta, vår saknad.

Man tänker inte på vad personer betyder i ens liv, jag menar man tar för givet, reflekterar inte. Det är sådant man gör när det är försent, varför är man sådan? Varför rusar livet förbi i expressfart hela tiden?

Nu har jag lovat mig själv att fortsätta reflektera, att stanna upp och då får mäniskor som ha bråttom springa förbi mig, för jag har tid att tänka först, att se och att återspegla, jag har tid att leva ett liv. Du gav mig en gåva, en helt enorm, men jag bär sorg över att du behövde dö för att jag ska förstå den, nu sitter jag här och tänker på hur livet varit och vart jag står idag. Jag är utan dig, utan Dig i resten av mitt liv och det gör ont i hela min kropp och i mitt sinne, min själ för jag ville dig bara väl och jag behövde dig i mitt liv, det enklaste sättet att säga det på är att jag älskar dig, nu , då och för alltid. Ingen kan någonsin fylla det tomrum du skapat i min själ.

Jag är så stolt över att vara din mamma, du var en på miljarden, det är sant, du var unik och det är förjävligt tomt utan dig.

All framtid man inbillat sig, all tid man i sitt inre redan skapat som blev raderat med ditt självmord, jag tror aldrig man kan föreställa sig då man befinner sig där du var att man gör andra så illa, att man helt enkelt tar en bit av deras liv ifrån dem i samma stund man ger sig av. Du tog bitar ifrån oss som vi aldrig mer kommer ha kvar.

Jag känner fortfarande ilska vissa dagar, jag kan tycka du var egositisk, för du skadade oss andra, tog ifrån oss så mycket inte bara kontakten med dig utan livsglädjen, framtiden, självkänslan, ja allt fakstiskt förändrade du för oss också i det ögonblick du gav upp och vi ville inte ha den förändringen du gav oss, vi ville ha dig i våra liv.

Du är borta och det gör så fruktansvärt ont, jag tänder ljus, jag tänder rökelser, jag lever ett liv, jag tar bräckliga steg framåt som bildar en dag, jag fyller den med kärlek, obehag, sorg, tårar, tankar, smärta och saknad, minnen och ett visst mått glädje...

Du var så älskad av oss Kim, så älskad av oss alla i evighet kommer du vara älskad och saknad, ja varenda en av våra dagar, men bara tills vi ses igen..
Mamma

 

Caroline C

20 mars 2011 15:19

Finaste Tove!
Du är så förståndig och klok i dina tankar.
Jag tror många av oss är som du – hårda emot oss själva.
Man tycker att man inget är värd och det dåliga självförtroendet skaver illa i själen .
Du är duktig på att sätta ord på det som många av oss känner men vi är inte lika duktiga att formulera oss som du.
När du skrev i fredags om dina innersta tankar, tänkte du då på att du växte allt mer allt eftersom du skrev?
Jag tycker mig märka en liten skillnad i det som du skriver nu – du har en annan ton i ditt skrivande.
Du har lite mer beslutsamhet i det du skriver om nu.
Varför ska du dö när Kim dog?
Nej,du ska absolut leva vidare för det finns mycket kvar i ditt liv att uträtta och som är ogjort.
Vännen, du har fallit ner och blivit liggandes efter en hård smäll som livet gett dig.
Trösten är att du inte kan falla djupare än där du är just nu. Du är stark och viljan finns där någonstans inom dig det kan man läsa mellan raderna om.
Jag hoppas att alla som besöker din blogg i fortsättningen slutar att beklaga din sorg
(jag tror att du är ganska less på det vid det här laget).
Istället kan de väl ge dig en hjälpande hand och föra dig upp mot ljuset igen. Locka dig att vilja leva även om din sorg alltid kommer att finnas kvar i ditt hjärta.
Visst ska du gråta men du ska också ha rätten att få vara glad.
Du ska även ha rätten att få vara liten och svag men också få leva ditt eget liv.
Du ska gå till Kims grav och tända ljus, gråta och prata med honom men sedan ska du bestämma att nu är det bra en stund och därefter få ha rätten att göra något annat.
Något som du vill göra och som du mår bra av – du bestämmer över din sorg!
Du ska inte behöva känna dig tvingad att besöka andras bloggar om du inte själv vill.
Tove, en dag kommer du kunna trösta och hjälpa andra på deras bloggar.
Men först ska du hitta tillbaka till livet och åter få chansen att känna glädje.
Känna att du duger precis som den Tove du är!
Det finns bara en Tove som är du och den Tove vill vi ska leva och få ha ett bra liv i fortsättningen.
Ja, jag knackade på dörren i fredags och tack för att du öppnade den.
Nu ska dörren förhoppningsvis alltid stå öppen även om den kan få stå på glänt ibland.
Om inte annat så kommer jag och knackar på och ”stör” så att den öppnas igen.

Många varma kramar
från din vän Caroline

Tove Birkeland Brandt

20 mars 2011 16:07

Tack snälla du. Du har nu blivit en mycket god och viktig vän och visst är det så att man behöver lite hjälp att få luft under vingarna när man inte klarar detta själv, du har hjälpt mig väldigt mycket och för det tackar jag dig. Sänder massor av kramar till dig så du känner den skillnad du faktiskt har gjort i mitt liv denna svåra stund och hoppas du knackar på igen. Kram Tove

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...