Vi har varit ute en stund idag, kändes så skönt att komma ut ur huset, lämnat lite kartonger som skall få en resa till Spanien och så tog vi en kaffevända till dottern, ja det var ju ändå på hemsvägen så vi slank in. det blev en rolig stund, laddade ned en tokig app på telefonen där man kan göra om kort, så vi blev sittande och lekte en stund, 4 tokar med telefoner vid ett bord. Tog vara på stunden och kände mig som ett barn för en stund. Det var riktigt skönt, att så små ting kan förgylla tillvaron så som det gör, det är trevligt. Jag kände mig glad en stund.

Idag får vi besök av en bekant till oss och i morgon ska vi ta och hälsa på min mamma och pappa. Ska ta och ta med minnesalbumen så att mamma får se vad vi gjort och kanske kan hon bidra med ett och annat i boken hon med, vore kul.

Man tänker febrilt på det man gjort tillsammans med Kim, försöker minnas men det vill inte komma fram, jag känner det som att någon raderat hårddisken på mig. Kanske försöker jag för mycket, kanske ska jag bara låta allt bero så kanske det kommer av sig själv till slut, men jag är ju så förtvivlat rädd att glömma bort saker.

Tycker själv jag blivit så fruktansvärt glömsk nu, ja speciellt efter att Kim dog, kanske är det sorgen som gör det, kanske finns det en spärr så man inte får för höga doser av sorg och saknad, ja detta är ju bara mina tankar, men kanske är man funtad så, eller så har det blivit för mycket på hårddisken helt enkelt, vem vet...

Jag har känt mig piggare ett par dagar, haft mer styrka inombords, tänkt goda tankar och valt att leva lite grann, ja jag bloggar om Kim, om mig och om allt jag känner så det är inte så olikt mig men jag vet inte, min vän Carolien har nått mitt hjärta, gett mig styrka, tom. en spark där bak tror jag. Kanske var det precis det jag behövde.

Nu ska jag få mig lite mat, det blir uppvärmda minutburgare, hemgjord dressing och pastasnäckor idag inget märkvärdigt alls, faktiskt den grisigaste middagen på mycket lång tid, men gott i alla fall.

Solen har värmt på idag och det har varit så vackert och på ett av de gärden vi for förbi stod det 5 rådjur och betade på lite gräs som stack fram och det var så vackert att se, jag försöker hålla bilden kvar för det är sådant som gör gott i själen som varit så frusen och illa tilltygad sedan min älskade son dog, lite i riktning med min meditation.

Lyssnar just nu på det svårt drabbade Japan, att man nu uppmätt höga halter radioaktivitet i grönsaker och dricksvatten flera mil ifrån fukoshima, det är fruktansvärt. Hoppas inte det blir ytterligare explosioner där nu, men tydligen så är det fortsatt ansträngt i reaktor nr 3.

Tänker på alla dessa som dog i denna fruktansvärda katastrof, kanske träffar Kim dem i sin himmel nu.

Ja det är så mycket som händer världen över, man behöver nog oroa sig, alla krig, allt elände människor utsätts för.

Det är inga glädjande budskap någonstans, det är kriser över allt.

Jag har haft fullt upp att sakna dig vännen och jag har inte brytt mig om att lyssna så mycket på världden runt om, jag har nog befunnit mig i en vacumbubbla där omvärlden inte nått in men nu känns det som jag orkar släppa in lite utifrån som om jag är en del av allt igen, är detta att leva?

Det känns konstigt, jag saknar dig hjärtat mitt, hela tiden, jag höll på att börja lipa i bilen förut, vi pratade om glada minnen och så tänkte jag på att det händer aldrig mer, så jobbigt det är, jag tappar allt i sådana ögonblick, all sjävbehärskning är borta då, det enda jag kan tänka på är att du är BORTA.

Det känns så orättvist att jag fött ett barn som bara blev 17 år gammal, jag ville ge dig livet inte döden, varför tog du bort det?

Herregud så meningslöst allt kan verka då jag tänker på det, så orättvist. Jag vill ha dig kvar, jag vill du ska vara här med mig.

Men jag tror jag har accepterat att det är så här nu, jag tror ju att du känner en frid nu, som jag inte kunde ge trots all kärlek jag bar på till Dig. Jag är bara så ledsen att vi inte har mer tid du och jag, jag hade behövt det.  Molkom var vårt paradis och jag önskar det aldrig tagit slut att jag på något sätt kunnat komma tillbaka. Men vår saga är slut även om jag inte vill att det ska vara så, jag saknar. Herregud jag saknar Dig så..

Mamma

 

Caroline C

21 mars 2011 11:50

Tove!
Vad glad jag blir att du börjar ändra riktning i din sorg.
Läs och se skillnaden på dina inlägg på hur de redan har ändrats bara på en vecka.
Du är ledsen men inte längre så förtvivlat ledsen.
Nu har du börjat att skriva om lite annat också som jag tycker är enormt positivt.

Jag vill inte att du ska vara i någon tacksamhetsskuld till mig.
Det har jag aldrig varit ute efter utan jag vill bara vara en medmänniska och vän som också gått igenom flera svåra sorger.
En gång i tiden hade även jag en vän som ändrade riktningen på min sorg.
Jag kände också en smärta som knappt gick att leva med.
Idag finns sorgen som en del inom mig och saknaden går ju aldrig över.
Men jag försöker att bli snällare emot mig själv men jag vill också tillåta mig att få skratta och vara glad ibland.

Så vill jag att även du ska få leva och tro mig du är redan på god väg.

Varma tröstekramar
från vännen Caroline

Tove Birkeland Brandt

21 mars 2011 18:09

Livet går inga raka vägar och vissa tycks vara värre krokar än andra. Du är en god vän och för detta tackar jag. Jag har känt mig bättre, stundvis lite glad. Kram

 

Aicha

25 mars 2011 06:25

Min gud vilken smärta som du utstår just nu ingen alvedon eller iprem kan ta bort den ...bara tiden.Jag känner igen din önskan där du vill krama din älskade unge igen,det blir en fysisk smärta och en fysisk saknad som inte går att ändra på.Jag tycker du är stark och du har min fulla respekt för att du orkar dela dina tankar och ord om Kim till oss andra i syber rymden.
Må livet vara dig nådigt och att du på något sätt finner lindring i din sorg och dina tårar.
Kram från den okända tanten i Bro.

Tove Birkeland Brandt

25 mars 2011 11:39

Tack du okända för att du skrev mig några rader sådant värmer mig, det gör skillnad.
Sorgen är där med en och den kan man inte göra så mycket med, bara låta den vara med.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...