Jag vill minnas dig så här, koncentrerad på din konst, du tecknade hela tiden och ändå har jag nästan ingenting kvar, varför är det så. Allt betyder så mycket när någon är borta, varför inte när de lever, jag blir faktiskt arg på mig själv, men jag har flyttat så många gånger att det kommit bort på vägen, nu är det förlorat, men jag minns dig sitta där hela tiden, med block och pennor.

Gud vad jag saknar dig min älskade, älskade son, den här dagen suger, jag bär sådan sorg igen. Jag önskar jag kunde resa till dig, läste det Helena har skrivit, hennes vackra men smärtfyllda dikter på FB, jag fann sorgen i dem. Vi saknar kan du fatta det Kim, att vi saknar dig så vi går sönder, säg oss meningen med din resa. Varför Kim???

Vi lider så mycket av att inte få ha dig nära, att inte ha en chans att få höra din röst eller att få krama dig, eller full poäng att få en riktig kram av Dig.

Vad var meningen i att du försvann?

Det måste väl finnas en mening, med livet, med döden?

Eller är det något jag bara gått och inbillat mig hela tiden, jag vet inte längre, jag ber om en tro, för jag vill tro att du visste vad du gjorde i det ögonblick du gjorde det. 

Jag har tänkt mycket på alla dem som inte vågar ta kontakt med mig, varför då, bryr ni er inte om min sorg, det som hänt mig, är ni rädda för min sorg?

Förstår ni inte att jag behöver er nu, jag har behövt höra i månader att jag är en bra människa, att jag inte kan hjälpa att han är död, men alla är borta, det är tyst.

Vad är man rädd för? Att jag i min sorg skall vara besvärlig?  

Man kanske inte behöver säga så mycket, bara finnas, dricka kaffe, lyssna, jag undrar vad som är så svårt med oss som sörjer? Vi smittar inte med vår sorg, den behåller vi för den plågar oss så bra att vi inte vill dela med oss, så är det.

Ja detta är vad du gett oss Kim, en självplågan, en hård kritik ställd till oss själva. Kunde vi inte ha gjort så?, Varför sa vi inte det?, Varför fattade vi inte?, det fortsätter på samma sätt som historien om två älgar som möts och sätter sg på ett staket, den ene älgen frågar den andre har du hört om de två älgarna som möttes och satt på ett staket, den ena älgen frågar den andra om han hört om de två älgarna som möttes.... så här fortsätter det i evighet.

På samma eleganta sätt plågar vi oss med tankarna, känslorna som vi bär med oss hela tiden och vetskapen om att vi nu blivit som spetälska människor som folk i allmänhet räds.

Visst behöver vi egentid, men sorgen blir inte lika tung om man kan få hjälp att bära den. Var inte rädda!

Ja du älskade lilla Kim, mamma är trasig, helt sprängd i små bitar som det nu är dags att limma samman igen, sakta, sakta i ett sök om att finna den rätta biten, så limmar vi en liten en igen, ja så känns det Kim att vara utan dig.

Andra går vidare, jag går vidare jag med på ett mycket underligt vis ens utan att ha varit medveten om det, smärtan försvinner inte bara den finns där med mig på min väg, den bär jag kvar inom mig, blir inte av med den, vill inte ens mista den för den visar mig att jag älskar Dig.

Jag önskar som Helena att jag kunde få ett par vingar, så jag kunde ta en resa och hälsa på hos Dig, få sno mig en kram eller två och se att du har det bra, att du finns kvar.

Det går inte en dag Kim utan att jag undrar om du ser mig, om du finns i min närhet fast jag inget ser, jag vet ju inte men kanske är du här hos mig, håller mig uppe, jag hoppas det är så, jag tror på Dig.

Jag tror att trots det som skett så älskar du ju Mig, älskade lilla Kimpan.

Du ville alla så fruktansvärt väl, jag bara undrar varför du inte sparade lite kärlek till dig själv, du hade behövt den just den där dagen.

Jag kommer aldrig kunna släppa tanken på dig, du får helt enkelt följa med på resan jag skall göra tills vi kan se varandra igen en dag, jag är övertygad om att jag får träffa dig då jag dör.

Älskade lilla vännen, jag saknar dig tills den dag jag dör...

Mamma

 

Amanda Johansson

22 mars 2011 14:46

Jätte fint skrivet verkligen!
Tycker så synd om dig ska du veta.
Hoppas att ni en dag får se varandra igen, men det tvivlar jag inte på.

http://amanda-johansson.devote.se

Tove Birkeland Brandt

22 mars 2011 15:56

Ja det är jobbigt men tiden får vara min vän och jo vi ses igen. Tack för att du hörde av dig

 

Majsan

22 mars 2011 16:20

Hej har läst några inlägg du skrivit och jag fäller tårar!
Sänder Styrkekramar till dig och dina närmaste.
Till er alla som har era åsikter lite kloka ord påvägen
Så lite tänkvärda klokord   
Innan ni dömer mig, fundera på varför jag gör som jag gör.
Innan ni dömer mig, fundera på om kan det finnas en bakgrund och ett skäl till att jag är som jag är.
Innan ni dömer mig, kanske det finns något ni inte känner till?
(av okänd författare)
Kramar!!

Tove Birkeland Brandt

22 mars 2011 18:32

Tack snälla du för dina ord och din medkänsla. Kramar Dig

 

Mikaela

22 mars 2011 16:38

Förstår att du saknar, du visste som inte vad som hände egentligen, allt var som bara en mardröm. Du är verkligen stark som skriver om det också, tycker verkligen synd om dig och alla andra som sörjer, ibland förstår man bara inte varför det händer en själv. En som man älskat så mycket, som bara ger sig av. Kan nästan förstå smärtan :(

Tove Birkeland Brandt

22 mars 2011 18:30

Ja en mardröm har man önskat det varit så många gånger men det fortsätter, man kan inte bara vakna upp. Han är borta och det gör ont, ja det känns att mista den man älskar.
Tackar dig för att du skrev.
Tove

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...