I dag så mötte vi upp Helena, Robin och de två små godingarna William och Kevin på Vistens strand, vi hade bestämt oss för att grilla ute med dem. Det blev en ganska blåsig dag och lite kallt men vi hade det trevligt, jag hade med mig kaffe och en varsin tårtbit till grabbarna och en låda med paj så vi mumsade alla och åt, kaffet värmde gott på insidan.

Nu är jag åter hemma, luktar av korvgrillningen, det har varit en bra stund och jag har tagit en del roliga kort som jag la ut på FB, alltid lika roligt att vara med Helena och hennes familj på sådant här, det är trivsamt, men det tyckte ju alltid du med älskade Kim.

Jag saknar dig i vart andetag jag tar, jag saknar dig i tanke och i själ. Tycker jag skriver samma ord varenda dag men ja så är det i alla fall, jag skriver av hjärtat så vad kan jag göra, detta är mitt sätt. Jag tycker livet är så svårt, vi pratar om dig för att orka, för att stå ut, du är med oss Kimpan, genom tankens kraft finns du med oss alla i allt vi gör.

Önskar att tankens kraft kunde frammana dig på riktigt men det går ju inte tyvärr, men jag drömmer och önskar, det kan ju inte skada. Det blåser mycket idag, och det blåser lika mycket inombords, ibland kan det räcka med att se din bild så vill jag skrika rakt ut av smärta, men jag står ut, jag måste ju, jag måste leva ett liv utan Dig.

Det blir nog aldrig bättre än så här, jag kan inte släppa Dig, jag måste hålla dig kvar, jag är så rädd att inte minnas Dig, minnas allt vi haft, minnas allt med dig, jag räds att inte kunna höra din röst inom mig, att den ska försvinna. Jag vill ju att du stannar, att du alltid finns där i mitt bröst. Jag älskar dig Kim så otroligt mycket, fattar inte att tiden var så knapp, att du inte finns kvar, jag vill du ska komma tillbaka om så bara för en dag.

Jag såg ett sken häromnatten ett grönt sken från ditt kort, jag nöp mig i armen för att se att jag var vaken, jag blundade, somnade om,  blev väckt och jag såg detta gröna sken igen, var det du. Var det din energi?

Önskar jag visste vad skenet betydde, jag hoppas det var du..

Det känns så hopplöst tomt, man vill hela tiden så mycket i sitt liv, man vill att ens barn ska ha det bra men inget hjälper du har gett dig av och jag saknar. Blir tokig inuti av sorg..

Så mycket jag önskar jag hunnat säga, så mycket jag velat få gjort, varför Kim tog du ditt liv och gick din väg från oss. Vi stod varandra så nära, nu står jag här kvar, jag umgås med Helena var och varannan dag, det är så viktigt att ge av den kärlek jag har kvar. Tomt Kim, så förbannat tomt livet blivit utan Dig.

Jag ångrar en del saker som att jag lät dig flytta, jag önskar jag vetat att du inte mådde bra, jag önskar jag fattat att inte allt var som det ska, jag hade gått genom eld för dig min underbara son, men nu kan jag inget göra mera, du är död.

Tänker tanken igen, kistan, du, kistan, du och nallen din. Du var ju så ung, du hade livet framför dig, jag kan inte fatta att du inte ville leva, du hade kärleken i Sanna, jag fattar inte varför Kim. Vad gjorde livet så illa?

Jag vill ha dig tillbaka Kimpan, tillbaka hör du det. Det blir jobbigare och jobbigare för varenda dag som går att leva utan dig, det tar ju aldrig slut, det gör så ont så helvetes ont.

Jag vill inte att du ska vara död, jag vill min son ska leva.

Jag vet att jag har svårt att acceptera din död och kanske kommer jag alltid att ha det för det känns så meningslöst att du är borta, jag fattar inte varför.

Du sa ju att allt var bra, men att du inte trivdes värst i Grums, snälla förlåt mig för att jag inte fortsatte prata då, jag visste inte du var ledsen, för vi fann ju varandra. Ingen kan få den kärlek som tillhör dig, du var alltid extra speciell för mig, det gör det ändå värre att acceptera att du är borta, jag hade ett eget hjärta bara för dig, orättvist, ja att du inte förstod detta, jag vill ge dig allt men det gick bara inte mer en dag och nu kan jag aldrig mera ge något till dig, jo min kärlek, min saknad, mina tankar...

Älskade Kim du är så förbaskat saknad idag.

Mamma

 

Lena

27 mars 2011 15:45

Kunde inte låta bli att läsa din blogg har också mist ett barn en kille som skulle varit 17 år i år har även en grabb som är född 92 och en 95 jag ska ringa dom och säga att jag älskar dom jag har lärt mig att man kan aldrig ta sina barn för givet man vet inte vad livet har i beredskap för en. Vet att smärtan är fruktansvärd...

Tove Birkeland Brandt

27 mars 2011 18:30

Tack för att du skrev och för din medkänsla. Kram

 

19madeleine94

2 maj 2011 19:08

jag är bara 17 år men jag har förlorat min mormor. saken är den att min mormor var mer en mamma för mig än min riktiga mamma. jag vet det låter hemskt men jag vet ändå lite hur det känns. läser din blogg varje dag och gråter varje gång. du skriver så fint och du låter som en fantastisk mamma. hoppas att han vilar lungt nu i alla fall. ha det så bra!

Tove Birkeland Brandt

2 maj 2011 20:20

Tack snälla du, jag beklagar att du mist din mormor för det gör så förtvivlat ont att mista. Jag vill tacka sig för att du skrev och för din omtänksamhet som du visar och jag hoppas du fortsätter att läsa. Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...