Fick ju en akuttid för att uppsöka läkare så halv 7 var vi uppe och på G för att åka till läkaren. Jag kom in nästan direkt så det var skönt, han trodde inte det berodde på diskbråck eftersom det blev bättre om jag böjde huvudet framåt så han sa att det trolegen är så att jag har muskelinflammation och att det på grund av det trycker mot en nerv som ger smärtorna och avdomningen i mina fingertoppar. Ingen kontroll av hjärtat trots att jág sa att jag varit jättesvullen i mina fötter för tre dagar sedan utan han bad mig att tala med min husläkare då han kommer tillbaka från semestern om att ta en riktig genomgång, ta blodprover etc för att se att allt är Ok så den 8 august skall jag be Roger om just detta. Man blir ju rädd när man svullnar upp, "hade en bekant "en kurskamrat som det blev så med och det var hjärtat som spökade och hon dog av det eftersom hjärtat fick arbeta för hårt. jag vill inte dö nu när jag äntligen släppt den tanken helt och vill leva.

Jag saknar Kim varenda dag men tänker mycket fina tankar om honom, alla minnen han gett mig och jag önskar så att han vore här, fick vara med oss andra i vår gemenskap, äta mammas paj med grädde. Det är så ruskigt tomt, men på något underligt sätt har jag nu förlikat mig vid tanken på att det är så här det är, det gör ont men jag kan ju inte förändra något och jag vill inte ge upp som Kim gjorde, jag har ett liv att leva trots att han är borta. Jag guppar fortfarande som ett flöte upp och ned i soorgens hav med dåliga dagar och bättre dagar, men jag sörjer nu och det är skillnad mot att vara depressiv. Jag bär inte samma hårda ångest, men jo jag bär på visst mått av ångest och skuld, men inte så jag inte klarar att hantera det och det känns så förtvivlat skönt. jag vet inte om det har varit tiden som gjort att det blivit bättre eller om det var att komma tillbaka till Deje, tillbaka där det en gång fanns så mycket hopp och kärlek. Jag tror på det sistnämnda och att jag tvingades att ta reda på alla saker som vi flyttat och därigenom fick annat att tänka på istället för att bara sitta och grubbla över det som hänt eller att bara sitta och gråta. Visst jag gråter även nu när vissa minnen sköljer in över mig men inte lika ofta, jag kan till och med le lite ibland. Jag är bättre. Nu bär jag bara saknaden av Kim med mig och det är inte bara egentligen, det är så svårt att mista sitt barn och att ständigt längta efter honom utan att få se honom mera, utan att ha möjlighet att glädjas ihop, att känna hans kramar, att höra honom sjunga, visa mig saker, det är så förtvivlat Tomt i mitt liv...

Tänker på dig hjärtat <3 Tänker på dig hela tiden <3 Mamma

 

christoffer

8 juli 2011 14:36

bloggtävling på bloggen som starar i helgen, vill du vara med så klicka in och delta.. :)

http://bloggtävling på bloggen som starar i helgen, vill

Tove Birkeland Brandt

9 juli 2011 11:06

det vore kul.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...