Vi möttes av den värsta av snöstormar i går kväll då det var dags att åka hem från jobbet, man såg nästan inte vägen och vi var nära att köra in i ett träd som fallit ned över vägen för vi såg det först då vi var framme vid det. Tog evigheter att ta sig hem men vi tog oss hem i alla fall oskadda. Maken har rest på jobb igen, han jobbar förmiddagen idag och det är ett lunchjulbord som serveras idag, men vi la det kalla i går jag och Nina så nu är det bara för maken att tuta på med det varma. Christian kommer till oss idag för att sova över och sedan så ska vi jobba i morgon igen med julborden så det blir bara till klockan halv två, alltid så mycket stress. Men idag så måste jag passa på att baka söndagens tårtbotten så jag får det gjort för då ska vi fira svärfar som blir 81 i morgon och min dotter skall firas på samma gång så hon får en födelsedag, ja jag födde henne på julaftonen 1989 så ja vi brukar fixa en dag till henne innan alla andra paket ska delas ut, ja det här året blir det ju inte alla andra paket utan ett paket, pengarna styr vår värld. Men vi ska ha trevligt i alla fall och tårta hemgjord av mamma ska det allt bli också.

Har suttit här och gråtit en stund, tårarna har bara fått rinna, jag behöver tydligen ventilera en del just nu, läst några rader skrivna från Kims svärmor och ja då började tårarna falla, men det känns befriande att klara gråta igen så de får väl bara rinna. Ska resten av mitt liv vara så här? Ska jag alltid sakna min Kim så ofattbart mycket att det nästan förblindar våra vackra minnen, eller blir det bättre?

Min stora rädsla i livet är att glömma bort saker, att glömma något enda som rör min kille, jag vill inte glömma och jag vill att man minns Kim, att jag kan klara av att låta andra lära känna honom för den han var fast han inte lever med oss längre för inuti mig lever han i alla fall.

Jag har tänkt mycket och kommit fram till att jag vill gå på seans men jag vet inte vart jag ska vända mig, vill inte träffa på någon oseriös som bara utger sig för att kunna nå den andra världen, jag skulle vilja nå Kim, jag vill se att jag kommer få träffa honom igen då det är dags, jag vill finna Ro i mig själv, jag måste få en full tro på att det inte slutar här, det får ju inte sluta så här. Han måste veta att jag älskar honom, verkligen älskar honom av mitt fulla modershjärta. Ja sedan så måste jag ju tyvärr väga in att det inte får kosta för mycket eftersom vi inte har pengar så vi klarar oss i vardagen, Ingen av oss jobbar ju en heltid så det är precis så att hjulet snurrar runt, men de flesta har det väl så idag så det är ingen idé att klaga över det heller.

Snart Jul, en jul utan Kim men jag ska tända ett julljus och sätta ut en liten sak till honom på julaftonen på hans minnesplats så hoppas jag han kan känna att han är med oss i alla fall, kanske kan det lindra min egen smärta i alla fall. Det är så tungt med högtider, så tungt med årsdagen som snart kommer, jag vill skrika rakt ut: Kom tillbaka Kim, Kom tillbaka, SNÄLLA. Men jag är tyst, för jag vet ju att det inte finns några möjligheter för detta längre, men sknaden gör så förtvivlat ont.

English Version

We were greeted by the worst snow storms last night when it was time to go home from work, we saw almost no road and we came close to running into a tree that had fallen down over the way we saw it first when we arrived at it. Took forever to get home but we came home anyway unharmed. My husband has gone to work again, he works the morning today and it is a christmaslunch buffet that is served today, but we added the cold yesterday I and Nina so now it's just for the husband to horn in with the warm. Christian comes to us today to sleep over and then we'll work again tomorrow with Christmas buffets so it's only half past two, always so much stress. But today I have to take the opportunity to bake on Sunday flan so I get it done for when we'll celebrate in-law who is 81 tomorrow and my daughter to be celebrated at the same time so she gets a birthday, yes I gave birth to her on Christmas Eve 1989 so yes we usually get a day to her before any other packages to be distributed, so this year so there are not any other package without a package, money controls our world. But we'll have fun anyway and cakes homemade by mom to be there all being well.

Have sat here and cried for a while, the tears have just been running, I need to vent apparently some right now, read a few lines written by Kim's mother in law and yes when the tears began to fall, but it feels liberating to be able to cry again so they'll just drain. Should the rest of my life be like this? Should I always miss my Kim so incredibly much that it almost blinds our beautiful memories, or is it going to be better?

My big fear in life is to forget things, to forget any one who touches my guy, I do not want to forget and I want people to remember Kim, that I can manage to let others know him for who he was though he does not live with us anymore for me inside, he lives in all cases.

I've been thinking a lot and decided that I want to go to the seance, but I do not know where to turn, do not come across any unserious as just claim to be able to reach the other world, I would like to reach Kim, I want see that I will meet him again when the time comes, I want to find peace within myself, I have to get a full belief that it does not end here, it may not end like this. He must know that I love him really love him of my full mother's heart. Well then, I must unfortunately consider the fact that it may not cost too much because we do not have money so we can cope in everyday life, none of us are working full-time course, so it's just so that the wheel spins around, but most have the well as today, so it's no use complaining about it either.

Soon, Christmas, a Christmas without Kim but I will light a Christmas lights and put out one small thing to him on Christmas Eve at his memorial, I hope he can feel that he is with us anyway, maybe it can ease my own pain in all cases. It is so heavy with feasts, so heavy with the anniversary soon, I want to scream straight out: Come Back Kim, Come back, PLEASE. But I am silent, because I know that there are no opportunities for that long, but the lonelyness and the missing doing so desperately ill.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...