Jag har roat mig med att leta bilder av healing. Bilder som jag kan njuta av att titta på och bjuda mina facebook vänner på. Annars har jag inte gjort så mycket denna dag. Tog en tur och hälsade på barnbarnen på berget här bredvid och det var som vanligt, fullt ös på dem, men så kul att träffa alla pyrena nu när jag äntligen är lite ledig. Lukas och jag var på kant en sväng när han vägrade höra på vad jag sa till honom, men till slut lär nog även han sig att det jag sagt ändras det inte på, utan jag står kvar utan att vackla. alla blev glada över vårt besök och Alexander fick smaka clementin av mig vilket han uppskattade mycket. Jag hade som vanligt kameran med och tog en hel del kort av barnen, man måste passa på och det blev en del fina bilder även denna dag.

Ska sätta mig i soffan tror jag och läsa i den första författarboken, känner mig lite trött så det blir inte många knop. Till kvällen ska jag gå ut och tända ett nytt ljus till Kim för det gamla har slocknat igen nu, det brann väl ut i natt.

  Saknar min goa kille, livet är så oerhört fattigt sedan han lämnade oss alla. När han levde så tänkte man inte på hur mycket kärlek han gav, det bara fanns där som en naturlig ingrediens, men så kom den förbannade dagen då han tog sitt liv och ja nu är det tomt. Helt oerhört tomt. Jag saknar till och med våra bråk nu, vad som helst hade varit bättre än att han tagit sitt liv. I resten av mitt liv ska jag leva med hans död, tänk om man kunde förstå det. Jag får aldrig mera krama om min son eller ta emot hans varma kramar, så orättvist allt är. Visst var väl livet nog svårt utan att det behövde gå så här? Jag kan inte sluta tänka på allt, på min underbara Kimpan och jag känner en inre förtvivlan som inget rår på. Vill skrika: - Kom tillbaka, jag älskar dig Kim, kom tillbaka till mamma nu, men jag vet ju att det kan aldrig ske mera. Men kärleken kommer alltid finnas där inom mig, alltid det kan ingen ta ifrån mig. Sorgen har så många skepnader, ena dagen totalt svart, nästa grå och menlös, för att ge av minnen som gör det blått och så skiftar det, men aldrig mer får jag leva ett liv utan sorg. För Kim är borta, han kommer inte tillbaka och jag lever med en fot i livet och den andra i döden.

English version

I amused myself by looking for images of healing. Images that I can enjoy watching and invite to my Facebook friends. Otherwise, I have not done much on this day. Took a trip to visit the children on the hill next door and there was, as usual, rocking on them, but so fun to meet all the grandchildren now when I at last is a bit off. Lukas and I were on the edge of a turn when he refused to listen to what I said to him, but finally said enough, he also found that what I have said, it changes not, but I am left without wavering. everyone was excited about our visit and Alexander got a taste of clementine by me, which he appreciated very much. I was as usual on the back of the camera and took a lot of cards of the children, you have to fit in and there were some great pictures that day.

Shall sit on the couch, I think and read in the first author's book, feeling a bit tired so it's not a lot of knots. In the evening I'll go out and light a new candle to Kim for the old has gone on out, it was burning well into the night.

  No my great kid, life is so extremely poor since you left us all. When he was alive, it never appeared on the amount of love he gave, there was only there as a natural ingredient, but then the damn day he took his own life and even now it is empty. Quite incredibly empty. I do even miss the fights we have, anything would be better than that he had taken his life. In the rest of my life I will live with his death, I wish I could understand it. I can never hug my son or take his warm hugs, so unfair everything is. Sure, well life is difficult enough without the need to go this way? I can not stop thinking about everything, on my wonderful Kimpan and I feel an inner despair that nothing little about. Want to scream: - Come back, I love you Kim, come back to your mother now, but I know it can never be more. But love will always be there within me, always there, no one can take away from me. Grief has many guises, one day totally black, the next gray and bland, to provide the memories that make it blue and then changes it, but never again will I live a life without regret. For Kim is gone, he's not coming back and I live with one foot in life and the other in death.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...