Jag önskar så att Kim kunde ge mig ett tecken och visa mig att jag skall tro. Tro att det finns en annan värld där vi träffas igen en dag. Jag famlar i mörker och det spirituella saknas i mitt liv. Jag känner mig tom och ensam, vilsen.

Jag tänker på min son varenda dag, varenda timma sedan han dog, åren blir snart två. Två år av saknad, en inre förtvivlan som numera hålls inom mig, ett tyst skrik av smärta. Ångest som pressar i bröstet.

Jag jobbar, jag gör det livet kräver, allt det som gör att jag skall passa in men ingenting rår på den fruktansvärda förlust jag lider varenda dag i mitt nya liv.

Jag hör ofta "Le lite, se inte så sur ut, var lite glad"

Och ärligt, jag försöker men den inre bojan håller mig fjättrad. Det är verkligen tungt och för mig var det mitt livs prestation att överleva. Mitt älskade barn tog sitt liv, han är borta. Jag hör inte hans röst längre, hans skrattanfall, hans bråk, hans otaliga försök att lära mig nya saker. Hans iver att visa mig fina bilder eller nya program. Jag får inga kramar mer, allt är tyst och allt som stod mig så nära är borta.

Han var en underbar son, han är en underbar son men nu mer är han en ängel, min ängel. Min mycket saknade ängel.

English Version

I wish so that Kim could give me a sign, show me that I should believe. Believe that there is another world where we meet again one day. I grope in darkness and the spiritual is missing in my life. I feel empty and alone, lost.

I think of my son every day, every hour since he died almost two years will be. Two years of loss, an inner despair that is now kept within me, a silent scream of pain. Anxiety that presses the breast.

I work, I do what life requires, all that makes me to fit in but nothing beyond the control of the terrible loss I suffer every single day of my new life.

I often hear "Smile a little, do not look so sulky, was a little happy"

And honestly, I'm trying but the inner bojan keeps me shackled. It's really heavy and for me it was my life's achievement to survive. My beloved child took his life, he's gone. I can not hear his voice anymore, his laughter, his fights, his numerous attempts to learn new things. His eagerness to show me pretty pictures or new programs. I get no hugs more, everything is quiet and everything was so close to me is gone.

He was a wonderful son, he is a wonderful son, but now more is he an angel, my angel. My very tatty angel.

Visa din banner annons här, helt gratis!

 

sölvi

26 oktober 2012 23:58

Käraste vännen, lider så med dej! :(

Varmaste kramen i världen kommer här till dej! Kram Sölvi. <3

http://kristenbloggen.blogg.se/index.html

Tove Birkeland Brandt

27 oktober 2012 08:46

Tack du är en underbar själ, Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...