Det känns annorlunda runt mig, onda aningar fyller upp hela mitt inre. Jag brukar ha rätt när jag känner så här. I min närhet görs revolt. Känns som det smusslas bakom ryggen liksom, jag vet inte man ser tecken.

Så kommer små saker som pekar på att visst är det så som det inre talar om.

Det händer någonting, förnyade vänskaper både hit och dit, snack om möten. Illamående och min kropp skriker om  något illavarslande. Så länge sedan jag känt detta och nu är det där hela tiden, jag vet att något är på väg att ske.

Hemma är det annorlunda, tungor som tystnat. Känns som jag står ensam på ett konstigt sätt.

Osäkerhet som kryper in under skinnet, gör att man ser demoner åt både höger och vänster och denna förbaskade känsla som fyller upp hela kroppen. Något jag inte känt sedan en evig tid sedan.

Kanske för att jag inte varit närvarande nog och så känner jag mig fångad. Det är rätt för en att göra det som är roligt, att utvecklas, men för den andra är det ett tvång att stå kvar där man fastnat. På grund av pengar.

Otäcka tankar som tar över ibland, ge upp skriker de inre demonerna, "Ge UPP".

Känns som det finns en osynlig mur runt omkring mig dit folk inte vill sticka in näsan och jag lämnas då åt mittt öde.

Om jag hade fötts med ett annat kön hade jag i alla fall haft en helt annan port att slinka in i, H´s Paradis är alltid öppet, för de med julgranskulor och raka spett. Så förbannat trött nu, föra en kamp bara för att duga.

År efter år efter år där man sagt mig att jag inte duger, har satt fotspår som inte går att vaska bort. Hur man än tvagar så kommer det tillbaka. Jag är snart femtio år och livet känns tungt, ändå vet jag att nu måste jag bli glad, nu måste jag lyckas, nu måste jag nå drömmarna. Men ständigt hålls jag tillbaka, det är som att just JAG inte får göra något som är bra. Krav, från alla håll. KRAV som tar död på allt det som borde vara fint och kunde förändra för oss alla, eller oss alla. Vilka är alla?

Jag står ju själv.

English Version

It feels different around me, foreboding fills up my entire interior. I tend to be right when I feel like this. In my vicinity is rebellion. Feels like it smuggled behind his back as well, I'm not looking characters.

So, little things that indicate that it is true that the interior is talking about.

It happens something, renewed friendships both here and there, talk about meetings. Nausea and my body screaming about something ominous. So long since I felt this, and now it's there all the time, I know that something is about to happen.

At home it's different, tongues silenced. Feels like I'm standing alone in a strange way.

Uncertainty that creeps under your skin, make you look demons both to the right and left, and this damn feeling that fills up the entire body. Something I have not felt since a eternity ago.

Maybe because I have not been present enough and I feel trapped. It is right for one to do what is fun, to be developed, but for others it is a compulsion to remain where they are stuck. Because of money.

Nasty thoughts that take over sometimes, giving up screaming inner demons, "Give Up".

Feels like there's an invisible wall around me where people do not want to put your nose and I left when the mittt fate.

If I had been born with a different gender, I had at least had a completely different port to slip into H's Paradise is always open for those with baubles and straight spit. So damn tired now, a struggle just to do.

Year after year after year where they told me that I was not good enough, has left footprints that can not be panning out. Whatever you tvagar it will return. I'm almost fifty years and life feels heavy, yet I know now I have to be happy, now I have to succeed, now I have to reach my dreams. But I always held back, it's like I just can not do something that is good. Requirements, from all sides. REQUIREMENTS that kills everything that should be fine and could change for all of us or all of us. Who is everyone?

I am all alone.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...