Börjar krya på mig och har suttit vid datorn idag för att fixa med mina papper så de blir dagsaktuella. Har gjort i ordning mitt CV och fixat ett personligt brev med stylad look, nöjd faktiskt. Känns så bra, nu är det bearbetning av det inre kvar, mod att kliva ut i det nya.

Jag har även drabbats av en obotlig lust att ge mig i kast med min tredje bok med Mimmi och gänget igen så nu har jag skrivt ut de 57 sidor som redan skapats för att i lugn och ro sjunka ned och läsa in mig på storyn som vilat en tid i sin linda. Måste komma in i berättelsen och fånga mina karaktärer igen. För mig är det inte bra med avbrott i skrivandet, men vad gör man när man inte kan försörja sig på det?

Önskar så att någon kunde se att jag kan skriva, att jag är någon man vill ge ut för själv tror så mycket på mina berättelser och på mina karaktärer och tycker de är värda att se dagsljuset. Om man bara får börja läsa om dem tror jag att man kommer älska dem och vilja ha mer. Jag vill ha mera av dem då jag skriver, så jag litar på att en läsare skulle känna det samma.

I mångt och mycket har jag så dåligt självförtroende men då det gäller skrivandet, så är det på topp. Jag måste helt enkelt tro att det jag gör är bra, vad finns det annars för orsak att fortsätta skrivandet som är så himla roligt.

I mitt skrivandet tycker jag att jag funnit en egen väg, ett eget språk och det känns stabilt, jag har växt massor från första boken jag skrev, genom att fortsätta skriva och genom otaliga skrivövningar. Det jag kan tycka fattas i mitt liv är vuxensamtal, bekanta att prata med, nya influenser i mitt liv sådant som jag idag får leta efter på nätet och inom mig själv, genom drömmar och förhoppningar skapar jag sedan karaktärernas liv.

För mig har skrivandet också varit en bra sorgebearbetare och jag har kunnat använda mig av mina erfarenheter och känslor i mina karaktärers liv och genom det har det blivit stor terapi för mig på samma gång.

Kims bortgång, är svårt att leva med, men att ändå känna ett visst hopp om framtiden mitt i allting som ett självmord hos ett älskat barn river sönder i ens inre, känns bra.

I skrivandet kan jag få utlopp för ilska, hat, sorg, glädje, skratt, framtid och död. Allt finns i mina böcker och jag kan känna med de som berörs i mina böcker så de erfarenheter man fått på gott och ont är ju också verktyg att använda i skrivandet och skapandet. Hoppas ni en dag sitter med någon av mina böcker och läser, tycker de är bra och vill ha mer, tills dess fortsätter jag att skriva.

English Version

Begins to get well for me and has been sitting at the computer today to fix with my papers so they become topical. Have prepared my CV and fixed a personal letter styled look, happy indeed. Feels so good, now is the processing of the interior remains, the courage to step out into the new.

I have also suffered from an incurable desire to give me grapple with my third book with Minnie and the gang again, so now I skrivt out the 57 pages already created to calmly sink down and read me the story which rested some time in their infancy. Must come into the story and capture my characters again. For me it is not good with a break in the writing, but what do you do when you can not make a living at it?

Wishing that someone could see that I can write, that I'm someone you want to give out for yourself believe so much in my stories and my characters and think they deserve to see the light of day. If you just have to start reading about them, I think you will love them and want more. I want more of them when I write, so I trust that a reader would feel the same.

In many ways, I have such bad self-esteem, but when it comes to writing, it is at its peak. I simply have to believe that what I do is good, what else of cause to continue the writing is so much fun.

In my writing, I think I have found your own path, their own language and it feels stable, I've grown a lot from the first book I wrote, by continuing to write and through numerous writing exercises. There I can find missing in my life is an adult conversation, acquaintances to talk to, new influences in my life such that I now have to look for online and within myself, through dreams and hopes I create since the characters' lives.

For me, writing has also been a good sorgebearbetare and I was able to use my experiences and feelings in my character's life and it has been great therapy for me at the same time.

Kim's death, is hard to live with, but still feel some hope for the future in the middle of everything that a suicide of a loved children's tears in one's interior feels good.

In writing, I have an outlet for anger, hatred, sadness, joy, laughter, future and death. Everything is in my books and I can empathize with those affected in my books so the experience gained on the good and evil're also tools to use in the writing and creation. I hope one day you sit with one of my books and read, think they are good and want more, until then, I continue to write.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...