Ordet leta innebär genast en form av förtvivlan och det är det ju för jag letar efter några glaspluntor som sålts och jag kan för mitt liv inte finna dem, helt otroligt va? I alla fall böckerna är på plats och packade så nu får maken kolla fraktavgifter och skriva till sina vinnare hur mycket det blir att betala in. Skönt för nu är det ett helt lass med böcker som skall leta sig väg någon annna stans, mindre att kånka på. I morgon skall vi fira Gabriel men först kolla in ett hus och se om det kan vara något för oss att hyra, ja vill säga om personerna ifråga gillar oss då, det är ju en förutsättning det med. Lite oroande är det dock att huset ligger nära en stor väg, inte det perfekta med två katter som vill gå ut, men nära Arvika och det ligger i Arvika kommun så det vore perfekt.

Annars har inte dagen bjudit på så mycket händelser ännu, jag har duschat och tvingat mina kiisedamer att vara ute ett tag, inte så kallt så då kan de allt vara ute och göra ifrån sig. Lådbytet är både obekvämt och dyrt så de skall att få lära sig göra behoven ute på heltid.

Har plitat ihop en liten text, en dramastisk verklighetsnovell om mobbing på jobb och skickat den till kommunal. För er som vill läsa ligger den även på 1av3.se sök på mitt namn så finner ni den. Ja och nu tänker jag ta itu med redigeringen av det jag skrivit i min bok nr 3,  hittils, behöver bli klar så jag kan fortsätta skriva på den. Känns bara så långt borta, gemenskapen jag hade med mina karaktärer men det kommer väl tillbaka då jag börjar skriva igen och får samla upp historien på riktigt. För mig är det inte bra alls med skrivpauser, vi är ju alla så olika, men jag tappar allt när det blir så, det är väl som med resten av livet. Jag känner ett behov av att rusa.

Önskar allt ont vore över nu och att jag kan få en bra start på resten av mina dagar, känner så starkt att jag äntligen ser en liten livslåga pyra inom mig och det är helt underbart. Så litet och svagt, men så hoppfullt för mig. Jag behöver bara tid och terapi så tror jag att jag ror i land det här. Försöker bygga upp glädjen med matlagningen igen fast då för mitt eget nöjes skull, inte för kockyrkets väl och ve, det är på tok för tufft just nu Men att bygga livsbroar känns just nu som goda ideer och att ge ut små trådar för andra att hålla i, de få jag litar på idag. Fakta är att jag tagit mycket stryk i mitt liv, på så många sätt att det till slut kommer upp en stoppande hand och säger "NOG´" och dessvärre så ger det inre då med sig hur mycket stönighet man än har med i sitt bagage..

English Version

The word look is at once a form of despair, and so, it is because I looking for some glaspluntor sold and I can not for my life find them, unbelievable huh? In all cases, the books are in place and packed so now her husband check shipping charges and write to its winners how much it is paying. It's good for now it's a whole load of books that will find its way somewhere Annna nowhere, less to lug around on. Tomorrow we celebrate Gabriel but first check out a house and see if there might be something for us to rent, so to say, if the persons in question like us then, it's a prerequisite that too. A little disturbing, however, that the house is located near a road, not the perfect two cats who want to go out, but near Arvika and it is located in Arvika so it would be perfect.
Otherwise, not days and seen little events yet, I have showered and forced my kiisedamer to be out for a while, not so cold, so then they can all be out and relieve himself. Lådbytet is both inconvenient and expensive so they must be taught to make needs on full time.
Have plitat together a small text, a drama Semitic reality novel about bullying on the job and sent it to the local government. 1av3.se sök på mitt namn så finner ni den.">For those of you who want to read is that even on 1av3.se search on my name and you will find it. Yes, and now I intend to deal with the editing of what I have written in my book No. 3, so far, needs to be finished so I can continue writing on it. Just feels so far away, the community I had with my characters but it will come back when I start writing again and will gather up the story for real. For me it is not good at all with writing breaks, we're all so different, but I lose everything when it comes to that, it is well with the rest of their lives. I feel the need to rush.
Wishing all evil would be over now and I can get a good start on the rest of my days, feel so strongly that I can finally see a little flame of life smoldering within me and it is absolutely wonderful. So small and weak, but so hopeful to me. I just need time and therapy, I think I'm rowing in this country. Trying to build up the joy of cooking again, but this time for my own pleasure, not for the chef profession's well-being, it is far too tough right now but to build living bridges feels right now like good ideas and giving out small threads for others to keep in, the few I trust today. Fact is that I have taken a beating in my life, in so many ways that it will end up stopping hand and say "ENOUGH" 'and unfortunately it gives the interior then with how much stönighet man than has in his luggage. .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...