Idag har jag en inre oro, missnöje och jag bär på ledsna tankar och i allt detta reflekterar jag över en passerad tid, nämligen Värmländska bokmässan som vi var med på i helgen. Jag känner ingen eufori utan snarast vilar ett tungsinne inom mig, känslor av att blivit sviken ligger på lur och piskar i mitt inre.
Alla jag trodde skulle stå bakom mig eller oss, finnas där för att ge mig stöd eller komma för att de var stolta över vad jag/vi gjort och över att se mig/oss där jag/vi befann mig, de uteblev. Mitt i denna stora och utsatta värld som jag är så innerligt rädd för, stod jag ensam och kände mig faktiskt utlämnad för att inte säga övergiven.
Jag skulle beträda scenen och fick då stå i en mässhall full med folk uppslukade av andras böcker, överallt talades det och väldigt få kom att lyssna på det jag hade att säga. Jag tappade bort det jag ville säga och fumlade mig fram på ett hankigt sätt och ovetande om hur man bör bete sig efteråt och utan information i en ny situation stapplade jag ned då jag tackat de 3,5 som lyssnat till mina ord och började gå mot min monter. Då hörde jag ifrån scenen "och där gick bara författaren", vilket medförde att jag på ett skojigt sätt försökte ta mig tillbaka där jag prisbelönades med en bok. Hade ju varit kul att i förväg fått lite info om hur saker brukar fungera eftersom detta är fullständigt nytt för mig och känslan av att tas på sängen är mycket otrevlig och ledsam. Faktum är ju att man vill visa upp en god sida och det gör man dessvärre inte då man är oförberedd.
I det hela taget känns inte mässan så rolig som jag hoppats på, man trodde man skulle få bättre kontakt med nya ansikten inom branschen, men kände nog mest sceptisism över att vi fanns och sorgligt att säga lämnades vi åt vårt öde på vår lilla kant, nästan lite utstötta kunde jag tycka. Fredagens möte med eventuella läsare kändes oerhört påfrestande, då man uschade och fyrade mitt omslag eller helt enkelt det faktum att det finns för många av oss och att de inte kan fatta hur vi skall få plats. Själva hade de flesta inget till övers för deckare, men ändå gav de av sin tid för att låta oss veta att vi är överflödiga i deras värld. Man tackar för det.
Lördagen var bättre, vi jobbar hårt för vårt budskap och våra fina böcker, att visa upp allt det gedigna arbete vi lagt ned på att skriva dem och att på eget initiativ och med två tomma händer få ut dem så att de nu kan köpas via internetbokhandlarna. Vi träffade en del som var verkligt intresserade, en del hade läst om oss i VF på fredagen och var nyfikna, vilket var roligt. Gediget.
Att förklara hur ens karaktärer fått ta liv, komma till tals var så spännande, men ändå var det nu med osäkerhet man talade efter fredagens bemötande.
Nåja, jag har ett enda motto "Jag ska lyckas", varför?
Enkelt, min bok är faktiskt jättebra och om man tar till sig Mimmi, ger henne en chans så kommer man att vilja ha mera av henne i sitt liv och det kommer att komma mera, nästa bok är ju redan skriven i sin grundform.
Jag hoppas bara att jag kan bemötas med större värdighet i framtiden, det vore verkligt roligt eftersom skrivandet är en både ensam och otroligt tung men rolig process, fylld av ångest för att släppa iväg sin färdiga produkt och mitt i denna process vill väl mötas av nyfikenhet och inte fördömande.

 

Susanne

4 november 2013 21:47

Jag tycker absolut inte att du ska ge upp dina författardrömmar! Du är ju precis i början av din författarkarriär och jag tror att allt måste få "bida" sin tid. Du verkar vara så otroligt ambitiös. Jag tror på dig!

Varma hälsningar Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...