Väntande pälsvård, det är dags att ta hand om Tobys päls igen. Stackars liten kille och håröm är han så han brukar surna till en del när man håller på. Men det är ett måste, han är full av toltar igen så här finns ingen återvändo.

Blickar ut över gräsmattan. Det slog mig under gårdagen att med det vädret som vi haft i vinter så är det ju ganska konstigt att man inte behöver klippa gräsmattan.

I Arvika räds man åter översvämningar på grund av vinterns regnperiod. Vattnet stiger trots att dammluckorna i Säffle står på vid gavel för att släppa ut vattenmassorna ur Glafsfjorden. Konstiga tider. Men jag kan ändå säga att jag klagar då inte, är själv ingen fantast av snö och halka så vädrets makter passar mig ganska bra. Det är väl endast grådisigheten som kan ta sig innanför skinnet och skava lite, den avsaknad av solens strålar som kan kännas lite tung i mitt sinne. Annars är det bra.

Tankarna virvlar runt, jag måste nog börja skriva lite igen känns så viktigt med romanen. Den värker liksom inuti mitt bröst, skriker inuti mitt huvud för att komma till. Att födas.

Behovet av att göra det rätta, att ge, att minnas, men på avstånd. Det är rörigt och svårt att greppa så jag vet inte hur mycket ni förstår av det jag skriver. Jag vet nog inte själv vad det är för känslor som styr mig när det gäller den här romanidén. Grundstenen är ju att lyfta upp sorg och självmord till ytan, att känna och dela det inre på ett fiktivt sätt så att man kan ta del av det som sker inom dem som lämnas kvar vid ett självmord. Egna erfarenheter invävda i karaktärers liv. Att skapa något vackert men ändå sorgligt. Jag vet att jag kan, måste bara ta mig tiden. Tid att avskärma mig från allting och bara sätta tillit till känslorna som väcks.

Det är lite underligt att så fort jag sätter mig för att ta tag i skrivandet, så blir jag störd. Telefoner som ringer, saker som sker runt omkring. Händelser som får mig att glömma, att distraheras i sinnet. Uttömd. Orden fastnar inom mig på ett avskyvärt sätt, tvinar bort. Dör.

Och ändå så rör sig en historia i skallen hela tiden, flyter runt på ett stormigt hav, manar. Skriker om överlevnad.

Vill, vill, vill...

Känner att om jag pressar på så blir det tokigt och på samma gång vet jag att bara jag kan låta fingrarna dansa över tangenterna.

Skulle behöva år av semester, år att skriva. Tystnad, ensamhet. Lite isolering för hur ensamma vi än är så blir vi aldrig ensamma nog. Någon som känner igen det där?

Det blir ett underligt inlägg det här och för det ber jag om ursäkt. Men jag skriver det som kommer och just nu är det det som flyter upp till ytan av mitt medvetande. Nu skall jag återgå till rummet och min tidning SKRIVA, för att fortsätta läsa det som skrivits i senaste numret. Finna ny inspiration, vilket jag alltid gör genom tidningens välskrivna rader. Nya upplägg, skrivtips. Lisa Marklund ska komma med nya tips i det här numret så, tjingeling på er. Ni vet vart jag finns i detta nu. Ha en förträfflig lördag alla vänner och läsare.

Bilden är gammal...

English version

Waiting grooming , it's time to take care of Toby's fur again . Poor little guy and about this he is so he wont turn sour for some when holding on . But it is a must, he is full of tölt again so there's no turning back.

Looking out over the lawn. It struck me yesterday that with the weather we had this winter so it's quite strange that you do not have to mow the lawn.
In Arvika afraid to re- flooding due to the winter rainy season . Water is rising despite the floodgates in Saffle is wide open to let out the water masses from Glafsfjorden . Strange times. But I can still say that I'm complaining then not, is himself no fan of snow and ice so the weather suits me quite well. That's only grådisigheten who can get inside the skin and rub a little, the absence of the sun's rays which can feel a little heavy in my mind. Otherwise it's good.

The thoughts swirling around, I have to probably start writing some again feels so important to the novel. The aches as well as inside my chest , screaming inside my head to get to. Being born .
The need to do the right thing , to give, to remember, but at a distance. It's messy and hard to grasp , so I do not know how much you understand of what I write . I can not know myself what kind of emotions that control myself when it comes to this novel idea. The cornerstone is the lifting up grief and suicide to the surface , to feel and share the interior of the fictional way so that you can take part in what is happening within them that are left in a suicide . Own experiences woven into the characters' lives. Creating something beautiful yet sad. I know I can , just have to take me time. Time to shield me from everything and just put trust in feelings that are brought.

It's a bit strange that as soon as I sit down to take hold of the writing , I become disturbed. Phones ringing , things happening around . Events that makes me forget , the distraction of the mind. Exhausted . The words stuck in my mind in a disgusting way , fadeth away . Die.
And yet so moving a story in my head constantly, floating around on a stormy sea , men . Yelling about survival.
Want , want , want ...
Feel that if I push on it becomes mad and at the same time , I know that only I can let your fingers dance over the keys.
Would have years of vacation, years to write. Silence, solitude. A little insulation how lonely we are, so we are never alone enough. Does anyone recognize this?

It will be a strange post it here and for that I apologize . But I write what comes , and right now it's what floats to the surface of my consciousness. Now I return to the room and my newspaper WRITING , to continue reading what has been written in the last issue . Finding new inspiration , which I always do through the magazine's well-written lines. New layout , writing tips. Lisa Marklund will come with new tips in this edition so , dibs treatment on you. You know where to find me in this moment . Have a splendid Saturday all friends and readers.
  
The picture is old ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...