Många är de attackerande som säger att, du som upplevt så mycket ont borde vara tacksam och vilja hjälpa andra. Du borde väl ändå förstå att vara ödmjuk när du gått igenom så mycket i livet.

   Vad ni missar är att allt det onda kommit genom andra inte genom mig själv, mitt barn är borta för att han inte stod ut efter mobbing både från barn och vuxna genom sitt sjuttonåriga liv. Att jag är den person som jag är idag beror på hur andra behandlat mig och låt mig säga er detta. När, var eller hur har någon invandrande man eller kvinna ställt upp för mig och hjälpt mig när jag varit nära dödens klor? Hur menar ni som skriver till mig att jag måste vara tacksam? Varför och vad finns det att vara tacksam över?

   Det går inte en dag utan oro, en oro för hur mina barn och barnbarn skall kunna leva i vårt nya Sverige, min dotter har redan angripits av en utländsk kille vid ett tillfälle och tog han ens hänsyn till att hon hade sina små med sig? NEJ!

   Han hade aldrig sett henne tidigare, men skrek om att hon var en Svenskhora och att han borde våldta henne ,,, Turligt nog skrämdes han iväg av en svensk kille som vågade stå rakryggad och hjälpa till.

   Är det för dessa saker jag skall vara så himla tacksam, öppna min famn och hjälpa de som kommer hit i behov?

   Jag är inte tacksam mot någon annan människa för den kamp jag utfört den har jag utfört på egen hand, det har inte funnits mycket mer än svikare i min omkrets. Det finns så klart några få undantag men dem kan jag räkna på min hand och de är också de som finns i mitt liv idag.

   Mina dagar har varit en kamp, en kamp för att orka överleva dagen. Att inte själv ta mitt liv på grund av andra människors värderingar som lagts på mig. På grund av att man har så lätt att döma och ta till sig osanningar, att man inte stoppar upp och tänker kan hon ha gjort det som sägs, är hon en sådan person. Man agerar utan att tänka, så säg mig åter igen vad har jag att vara så tacksam över att jag skall gå med på att ge bort allt med betydelse i mitt liv till någon annan i behov? Vem är DU/NI att säga till mig att vara tacksam och ödmjuk?

Trött, långt in i själen trött. På människor, på de styrandes agerande, på vårt lands undergång och på en framtid där jag inte har någon plats. Jag vet att andra har det svårt, jag är inte dum. Men för faan, det har jag det också, mitt liv är en ständig kamp. Det är en kamp för att överleva, så säg inte till mig att vara ödmjuk. Hela mitt liv har varit så och se hur det gick, jag fick mitt liv totalförstört, mitt inre i ett ständigt kaos.

    Jag var idioten som ställde upp, idioten som lagade middagar, idioten som bjöd alla till mitt bord. För vad?

    För att lämnas ensam den enda gång i mitt liv när jag behövde någon, för att huggas i ryggen av de som tror sig vara så mycket bättre än mig. För mig handlar livet om att vara ifred numera, akta mig för andra för de bidrar oftast inte med någonting gott. Kan man inte lita på sitt blod kan man inte lita på någon. 

Livet sägs vara att ge och ta, jag undrar vem som skall ge mig någonting? För ärligt i mitt liv är det ta som är överkonsumerat. Nu balanserar jag dagligen på en skör lina, försöker finna ett leende, ett hopp, en gnista. Jag för en kamp för ekonomin, för min och makens överlevnad, för mina barn och barnbarn. Vi är fan inte långt undan att hamna i det underläge som Sverige banar väg för, snart har vi inget att betala hyran med. Så säg mig vad ska jag vara tacksam över och ge till andra i behov. Jag har slitigt hårt för att klara dagen och ingen har öppnat sin hand och hjälpt mig ...

   Vill ni så gärna bidra med pengar till nysvenskar så gör det själva, men ge fan i mig, jag ger ingenting om det inte är till mina barn eller barnbarn eller för min egen välfärd eller mor och fars. Jag har nog med min egen dagliga kamp. Kanske är det dags att plocka lite ur de styrandes ficka och ge till de fattiga inte så att man borde ta plats, kväva demokratin och samtidigt spotta så innerligt på dem som har det svårt genom att genast höja sina egna löner och i det samma vara så fin i kanten att man inte kan sitta i möbler som andra suttit i. En nota som mig veterligen kostade svenska folket 160.000 extra. Kanske borde ni rikta ert vara tacksam mot dessa "glåpare", och inte mot fattiga som sliter för dagens uppehälle.

Ett gott ord till er alla som dömer. Tänk på att inte alla bär ert bagage på ryggen, förutsättningarna är olika, därför är också våra åiskter olika för olika individer. Det här går också långt bortom ert tjat om att man skulle vara fascist, nazist eller rasist, ingenting handlar om det ni ser och inbillar er. Det är så enkelt: det hanlar om att överleva ...

Rösta på mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...