Jag har ingen ork längre, känner mig ledsen och faktiskt tom. Det händer saker i livet som plockar i de sociala ramarna. Som faktiskt tömmer ur en den lilla glädje man tidigare burit på. Konstigt!

Jag får ingen ro att skriva, teckna, leva. Vet inte ens om jag har önskningar om någonting inom mig längre. Depression? Inte fan vet jag.

Jag kliver upp för att göra det som skall göras men mer är det inte, jag lever ett liv. Kämpar, tycker saker och slås ned. Känner oro för landet, för tiden vi alla lever i, för framtiden.

Det finns alltid en hel massa krav, men det finns inget som ger någonting tillbaka. Kamp och åter kamp. Ska det vara så här?

Finns inte något andrum?

Kan man ta en paus från livet och komma tillbaka till något bättre, som en björn som går i ide?

Själen är för fan trasig, så är det. Man kan limma samman bitarna hur mycket man vill men det kommer alltid märkas att den varit trasig i alla fall. Det är fullt av krakuleringar, sprickor som känns.

Det är inte så mycket tankarna på Kim längre, eller ens på döden. Det är bara det här vansinniga som pågår runt omkring oss alla och att man är som en jävla överflödig fluga som sitter i ett hörn och skiter till ingen nytta.

Tanken på att livet adrig blir vad man vill, att det skall bli.

Ensamhet, tomhet, saknad som följer i ens egna fotspår dag ut och dag in.

Jag vet inte vad jag vill längre, jag är inte ens säker på att jag vet vem jag är. Jag har tappat bort mig själv ialla måsten och i det bistra livets slagfält.

Svamlar en massa, men det får ni stå ut med för jag är inte nöjd. Inte nöjd alls.

Man får så sällan någon respons, någon kärlek, något intresse. Inviter från vänner? Vilka vänner förresten?

Företagandet och trögheten som råder. Så myckt pengar som gått i sjön på reklam. Inget gensvar från annonseringarna. Bara när vi själva åker och lägger i lådorna som det ger någonting, men då håller kylan oss borta från lådorna nu. Man fryser ju söner händer och allt om man ska fixa det i -15, så det är tufft med jobb.

Vill man inte få städat, RUT-avdraget finns kvar och vårt företag är otroligt noggrant.

Kika in vad ni får för pengarna:

www.rent-och-snyggt.se

Vi är billiga, noga och har hjärtat på rätta stället. Vi arbetar i hela Värmland.

 

R.G.

17 januari 2016 14:04

Tråkigt att du inte mår så bra. Nej, det är motigt när medievindarna blåser omkull en och när kamraterna backar eller när ens drömmar inte går i uppfyllelse. Givetvis kan man hålla på och älta framåt och tillbaka kring vad man gjort för fel eller om man blivit orättvist behandlad. Man tänker på de som man förlorat och de som man kan (kommer) förlora.

Vi delar inte politisk övertygelse, alls. Hur mycket jag än avskyr ditt ideologiska ställningstagande så tycker jag ändå inte om att läsa att du mår dåligt. Faktiskt inte när någon mår dåligt. Men å ena sidan så börjar jag faktiskt fundera kring om de åsikter som du är med och förmedlar snarare är en projicering av uppdämd vrede och bitterhet. Tittar du runt dig så ser du nog ett sådant mönster. En sorts längtan tillbaka till en tid som man idealiserar och som man vill tillbaka till. Att se SD propaganda är som att läsa jehovaiternas tidskrift "Vakttornet". Man idealiserar en tid som man hävdar "fanns". Men det är en lögn SD:s sverige har aldrig funnits och jag hoppas alrigg att det kommer finnas. Den tiden när du var lycklig, den skapade du själv, samma är det med din framtid. Du skapar den själv. Vill du ha ett tips? Då menar jag ett konkret tips, målet är då inte att raljera över dig eller på något sätt förminska dig. Du ska ha all rätt att göra din åsikt hörd, även om jag avskyr den. Men. Stäng ned alla sociala medier, sluta läsa de där alternativmedierna som trycker i dig det hat som småningom blir din bensin. Den världsbild som de förmedlar är onyanserad och hatisk. Det gör att du blir onyanserad och hatisk- Man blir ett svart hål. Stäng ned bloggen. Sociala medier och selektiva medier (enligt flera forskningsrapporter) gör bara att man bli tom så småningom. Läs en bok som heter just "The shallows". Den behandlar detta fenomen. Vill du få din åsikt hörd, skriv en insändare. Då når du fler. Men snälla, för din egen skull. Fokusera på det som betyder något, författarskap och anhöriga. Du mår inte bättre av att läsa antingen hat eller se när "Jenny fotar sin solsemester" vilket inte berikar ditt liv alls.

Jag solidariserar mig med alla i samhället som lider under det strukturella förtrycket. Även med dig. Blåbruna kamrat.

Ha det fint och, helt uppriktig, lycka till.

 

R.g.

17 januari 2016 14:06

Dessutom. Jag vill mer än gärna rekommendera dig en av de mest fantastiska böcker jag läst som faktiskt stöttat mig. Stig Saeterbakken- Genom natten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...