Jag vet inte längre hur jag skall uttrycka min sorg, min längtan, min saknad. Det är så tungt, mest så tänker jag på hur det är att en ung människas liv gått till spillo, min son. Jag bar dig i min mage, jag gav dig livet, jag önskade du skulle ha det bra genom livet och Du avslutar det innan du själv tagit över rodret för att styra, jag kan inte fatta hur man kan göra det?

Jag har läst där man beskriver hur man känner sig, att det oftast är en impuls där man slutar tänka på något/någon och man gör det, så har de som klarat sig skrivit. Du klarade dig inte älskade lilla vännen min, som jag önskar varenda dag att jag skall vakna upp ur en svår mardröm, men jag fortsätter att befinna mig mitt i, det tar aldrig slut, Du är död och du har varit det nu i exakt 2 månader idag och jag sörjer. Det är så tungt att mista och speciellt att mista sitt barn, det är som att mista framtiden, tron och jag behöver Tro, Jag är så glad för dina fina syskon, de är så snälla och goa. Det går inte en dag utan att jag tänker på Slisk och undrar hur han har det om han någonsin skall förstå  eller vilja ta reda på vem jag är, hur jag är inte vad han får berättat för sig om vad man tror. Jag älskar honom och jag hade så gärna gett honom kärlek men han tillåter mig inte detta så jag öser det jag har på dina systrar och dina syskonbarn och på maken, jag hoppas alla känner att jag älskar dem att det inte bara är ett ord, för det ordet har så stor betydelse för mig, speciellt efter att du bestämde dig att flytta vidare till himlen, till änglarnas stad.

Jag vet inte längre vad livets mening är, du tog betydelsen med dig på din resa, jag har levt i mörker sedan du gav dig av, jag hoppas livet återvänder, att jag kan se lyckan, glädjas av att träden knoppas, att fåglarna sjunger, att det finns liv runt omkring mig, men just nu är allt tungt och jag saknar dig alldeles för mycket varenda Dag, jag tänker på saker vi gjort, jag tittar på dina bilder.

Varför gav du bara upp?

Mamma

 

Anette

2 mars 2011 11:11

Skickar massor av kramar till dig min vän det känns som att du behöver det... Hoppas det snart kommer ljusare tider för dig/er. Kramar

http://olssonfamily

Tove Birkeland Brandt

2 mars 2011 12:48

Tack min underbara vän, ja det är en tung tid och jag hoppas också att det kommer en ljusare tid nu snart, jag har tagit detta så hårt. Jo jag undrar har du kort på Kim sedan ni hälsade på oss i Spanien? Bara en tanke. Tack för att du alltid finns för mig. Kram

 

Klara

2 mars 2011 12:36

Beklagar verkligen. Jätte sorgligt. Hoppas att livet kommer till rätta för dig och att du kan känna hans närvaro. Våra älskade finns alltid, även om vi inte kan krama om dem. De lyssnar när vi pratar med dom, när ingen annan kan se. Och om vi känner efter ordentligt så vet vi hur de mår. Och om vi styr våra drömmar så kan vi träffa dom när vi sover. =)

http://unisextraining.bloggplatsen.se

Tove Birkeland Brandt

2 mars 2011 12:47

Tack snälla det var precis vad jag behövde höra just nu, jag försöker att tänka så men det faller bort, ja han kommer alltid att finnas med mig det vet jag ju innerst inne men så tar sorgen överhanden och då behöver man höra det som från Dig. Tack

 

susannez

2 mars 2011 18:03

Svårt att acceptera när en pojke i sina bästa år inte vill leva längre.
Tänker på dig
kram Susanne

http://margitohlsson.blogg.se

Tove Birkeland Brandt

2 mars 2011 18:35

Tack jo det känns så meningslöst, sådant slöseri på ett sätt man har svårt att beskriva. Blandade känslor, helt fruktansvärt, man vill ju ett de ska må bra. Tack för din omtanke. Kram

 

Anette

3 mars 2011 00:06

Hej vännen! Tyvärr har jag inga foton från Spanien...jag hade ingen kamera då... Min käre vän du är stark innerst inne men just nu har din sorg tagit över och DU Måste få sörja i din egen takt och på ditt sätt, alla sörjer vi olika!! Men jag tror att Kim finns med dig/er och vakar över er! Håll dig sysselsatt med att skriva om det lättar i allt det jobbiga, jag tror det finns många som behöver läsa om detta... Massor av kramar till min underbara vän!!!!!!

http://olssonfamily

Tove Birkeland Brandt

3 mars 2011 10:39

Tack vännen, ja skrivandet är en tröst och att ha vänner är så underbart. Ni är guld värda.
Kramar till Dig.

 

tettislife@gmail.com

3 mars 2011 15:28

<3<3<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...