Nu doftar det kryddigt och gott i vårat kök massa goa saker på gång. Maken lagar mat och ska bjuda på tre rätters middag i dag på födelsedagen, Pommes Anna, peppartournedous med en pepparrödvinssås samt grillad sparris, förätten blir en chevretoast med Dipp verte och serranochips och till dessert blir det chesecake, fruktig och god med mango och blåbär, kan ju inte bli annat än gott detta och lite fint rött vin till också, mums. jag har gjort en dippsås eller mera en vinegrett att ha till förrrätten bestående av vitvins vinäger, jordnötsolja, salt, peppar, pinjenötter, ruccola och spenat och den blev häftigt grön och fin.

Ja annars så har det inte hänt så mycket här, jag tänker en massa på Dig kim, jag var ju stolt över dig, jag saknar Dig något oerhört inget förändras det är bara tiden som går för mig och ändå står den stilla. Visst är det konstigt.

Men idag ska jag vara glad, jag läser just nu i PS hur man skall bearbeta sig själv för att få ett gladare liv och hoppas på sikt att lära, man lär ju inte direkt gamla hundar att sitta på ett par dagar, tror inte det kan ske sådana underverk, men jag är glad om jag kan klara att ändra på mitt beteende över huvudtaget en bit i taget, för mitt liv är destruktivt och jag har ju lidit av depresion ett bra tag nu, ja 2 år denna vintern faktiskt sedan jag började medicineras.

Jag önskar så att du stannat hos mig, jag behövde se ditt soliga ansikte och nu får jag kämpa för att överleva utan Dig, det är inte rätt du borde ha begravt mig en dag, istället för att jag fick ha begravning för Dig. Jag lider så av din bortgång, men jag har en uppgift att ta itu med, den uppgift du gav upp. Jag måste leva.

Jag har maken, jag har dina syskon, jag har Ramsay, Buddy och mina bonusgrabbar och vänner, men jag har inte längre Dig och det är det jag hela tiden tänker på, jag måste lära mig att reversera detta.

Jag älskade dig så otroligt mycket min son, du var det vackraste ljus som världen fick se och ditt beslut krossade mig, förändrade allt inom mig, det släckte ljuset, livslågan, glädjen rann bara ur mig.

Jag sitter och tittar på våran husvagn just nu och jag kan känna en liten längtan,  att det ska vara sommar och att jag kan åka och ut och njuta, fiska, vara ett med naturen, lära mig tai chi, vackra rörelser för mjukare kropp och friare själ. Tänk att jag består av samma grundämnen som jordens stoft, vi är av samma grund som jordens grundämnen och en dag blir vi bara till stoft och återgår till att bli ett med jorden, på ett sätt blir det ju att vi uppslukas av alltet. Jag vet att du finns överallt, du finns i mitt hjärta, i mina tankar, jag älskar Dig och kommer alltid att göra det även om du gått vidare till ett ställe där jag inte längre når dig.

Jag tänker ofta på dig som min skyddsängel, jag hoppas det är din uppgift nu, att följa din mamma och vara med mig, jag hoppas du ser mig, känner mig, jag ber att du får mig att orka glädjas över livet igen och att du fortsatt ger mig solsken i mitt liv. Du är så saknad lille underbare Kimpan, jag kommer att sakna dig i alla min kvarstående dagar.

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag bakat en kalastårtebotten då jag ska iväg och träffa mitt barnbarn imorgon. Skall också göra en kycklinggryta att ta med mig dit så vi kan äta ihop. Min svärson skall roa sig med att byta ABS ringar fram på min bil. Intressant. Har hört ...

Har inte gjort något vettigt idag. Känns nästan lite skämmigt att slappa så här, men jag har varit så himla trött att jag bara inte orkat med att göra det jag borde göra. Ska i alla fall ner i källaren och hänga upp gardiner jag tvättat upp om en lit...

Dagen idag så har jag satt lite nya chilifröer, de är ju så viktiga här hos oss. Vi gör varje år vår egen chilikrydda, så härligt Jag har också passat på att omplantera lite tomatplantor så de får en egen kruka för att växa till sig i och det är mass...

Kan inte låta bli att tänka på tiden vi lever i, tiden som flytt och den som skall komma i våra liv. Är så nedstämd över att man så lätt glömmer vilken kappa man bör klä sig i, vart man hör hemma. Man börjar irra och hamnar längre och längre bort. Ka...

En ny trött dag igen, kan liksom inte vakna upp, är mer eller mindre halvvaken hel tiden. Ståle har varit i Arvika och jobbat morgon , hem och lunchat och farit för att jobba dag och kväll i Forshaga. Ja så här är det numera, ensamt och tomt. Finns i...